Trotsig 3-åring gör mig så frustrerad!!

Man kan säkert tänka att det är en "fas"... Men man vill ju överleva dagen också. Jag upplever att den typen av uttryck visar ett desperat uppmärksamhetsbehov, ofta i en period när man får mycket negativ respons (inte nödvändigtvis hemma, det kan vara på dagis). Mina enda tips, som jag inte kommit på själv men haft väldigt god hjälp av, är: Tänk på att det är jobbigast för barnet. Gå i pakt med barnet. Tänk på den sociala delaktigheten, man ska känna sig behövd! Rent praktiskt kan det betyda att behöver se över era rutiner,t.ex planera in måltider som barnet får välja och vara med och laga (det sista helst dagligen), be om tjänster så ofta som möjligt. Bemöt frustration över att inte få göra som man vill med inlevelse -Jag veeet, det är så trist att behöva lägga sig, men man måste ju (typ). Ja, det var bara ett par exempel, men hos oss har varje tendens till frustration och utåtagerande kunnat vändas med dessa råd i åtanke.

Ge barnet mycket tid då ni fokuserar på bara honom, utan att tänka på allt som väntar, minst 10 minuter vare dag. Beröm allt önskvärt beteende. Tänk igenom när situationerna uppstår, är han trött, hungrig? När ni ska iväg, byta aktivitet? Lär honom hur man tar kontakt med andra människor. Vill storebrorsan leka något med honom alls eller möts han bara av nej, nej, nej? Var närvarande vuxen och få barnen att ha kul ihop ibland, om så rita var sin teckning, men ändå vid samma bord. Sedan händer mycket i barns hjärnor som kan leda till kaos. Om det hjälper så förbered honom på vad som ska ske.

Jag gick en föräldrautbildning via familjecentralen/bvc som utgick från boken De oroliga åren 3-8 år när det var som värst mellan 2,5-3,5 års ålder. Nu kommer utbrotten oftast när hon är trött efter förskolan och somnar på vägen hem i vagnen som en förklaring. Genom att de förbereder henne på hämtning möts jag oftast av en trevlig dotter numera.

Tack för svar. Jo det är nog att han söker uppmärksamhet. Känns som om han kräver uppmärksamhet hela tiden, annars blir det en massa sådana incidenter. Jag ska försöka mig på lite av de tips jag fått hoppas att det blir bättre =)

Ja men visst är det så! Ibland pockas det på uppmärksamhet heeela tiden... på inte alltid så trevliga sätt. Och man undrar ju varför liksom. Det vore ju smartare att vara lite trevlig kan man tycka. Men det är just i de perioderna när man själv känner sig utpumpad som man har så svårt att ta tag i att göra saker tillsammans! Men därefter kan du ju vara väldigt upptagen med något eget en stund efter, utan alltför dåligt samvete