Har du fått höra negativa kommentarer om ditt barns namn av släktingar?

Japp VARJE GÅNG!! Har fyra barn. Så pass att när jag väntade nr 4 berättade vi inte för någon vad hon skulle heta för att vi var så JÄVLA trötta på folks kommentarer.

Själva fick vi ett "VA - ska hon heta DET? Jaja, man vänjer sig väl" av gammelmorfar, men det vägdes upp av svågers "Fan vad häftigt!".

Ja, min mamma hade lite synpunkter på att vår sons namn har utländsk stavning (efter det europeiska land hans pappa kommer ifrån). Svenskt namn på svensk gosse, tyckte hon - allt annat är konstigt! Ganska harmlöst.

Trist! Men... Hur bär man sig åt för att hemlighålla barnens namn?

Faktiskt inte, har bara fått positiva reaktioner på mitt barns namn. Från släkt har enda kommentarerna förutom "jättefint" eller liknande varit" "men det är väl ett smeknamn?" från min okunniga farmor(som brukar ha åsikter om allt och är ganska ignorant så jag blev nästan besviken när det inte kom fler klagomål på namnet) och "hon har ju i alla fall ett kungligt andranamn....." från min kusin.

När folk frågade vad hon skulle heta sa vi bara.... "Det är hemligt" inte speciellt svårt att hemlighålla. När hon föddes fick folk veta såklart. Men då hette hon redan det. Var trött på dessa försök att övertyga oss om ett annat namn nämligen.

Haha, ja!
Många har ifrågasatt vårt val men tycker det är fint när de hört det några gånger :)

Min svärmor sa först absolut ingenting och det var just det som var så talande i stunden. Det blev lite "speciell stämning" och därefter försökte hon "Men ni hade väl inte bestämt er än"? och just då kände jag att, jo det hade vi just. Svarade kort tillbaka att "jag verkligen gillar det namnet". Sen vart det tyst speciell stämning igen. Haha. Gah, kontrollfreaks.

Nej. Vår son har ett engelskklingande, ganska ovanligt namn (min man är brittisk) och jag är säker på att det finns folk både i släkten och min bekantskapskrets som tycker det är jättekonstigt och fult, men ingen har visat det öppet.

Nja mitt andra barns pappa hade åsikter om namnet men det sket jag högaktningsfullt i .  Vi hade en kort romans som resulterade i ett barn och han ville inte vara en del av det men det gick bra att ha en åsikt om namnet när sonen väl var född. 
Han var sur för att jag själv valde namnet och för att jag skickade in alla papper utan att diskutera saken..... 

Idag är det lugnt men det var buttra miner bra länge efteråt.   Det var många gånger jag fick höra att "ska han verkligen heta SÅDÄR?"