Frågor till er som är 30+ och lyckats med IVF

Tack för svaren! Vi valde att göra inseminering pga min stora (eller rättare sagt enorma) rädsla för att göra IVF. Även om de inte hittar några uppenbara fel så kan inseminering öka chanserna eftersom sperman prepareras så att bara de bästa simmarna kommer med och så placeras de ju nära ägget så att de inte ska behöva simma så långt... Nu har vi iaf gjort 3 misslyckade inseminationer och står återigen inför valet att göra IVF eller inte... Jag vet i ärlighetens namn inte om jag fixar det...(varken fysiskt eller psykiskt). Skulle känt mig mer manad att genomgå en IVF om jag visste att våra problem faktiskt går att lösa med IVF, det har vi ju ingen aning om. Känns för jäkligt att behöva "köpa grisen i säcken" så att säga. Börjar dock känna mig väldigt ensam om att tycka så här, alla andra verkar själaglada över att få sätta igång med IVF, det måste vara nåt fel på mig :(

Tack så mycket för era svar! Jag och sambon har bokat in oss för IVF-möte nu på onsdag. Då ska det bestämmas vilket protokoll, vilka mediciner osv... Jag är fortfarande rädd men efter att ha läst mycket om IVF här på familjeliv så känns det iaf lite bättre. Tack igen ni som har peppat mig!