hur ska man bestämma sig!?
Allt känns så overkligt! Jag är tidigt i graviditeten, den va så oplanderad som det går. Jag är singel och har varit med två olika killar, jo vi skydda oss oxå.
Känner bara för att skrika eller skjuta mig
Jag va på mvc idag och bad att få göra fostervattensprov för att klargöra vem som är pappan, barnmorskan hade aldrig hört att man gör det och började ringa runt men dom på sjukhuset sa oxå nej. Man kan göra dna-test redan från vecka nio men det måste man betala själv och det andra problemet är att jag är pank! Jag har just tagit examen efter en längre utbildning och va så i startgropen för ett nytt liv utan csn och med karriär. Ingen kommer anställa mig nu! Jag har räknat och räknat och tror jag kommer få ca 12000 i månaden när barnet kommer. Jag har redan två barn som måste ha kläder och mat + ett hus som bara krånglar.
Jag vet inte vad jag ska göra. jag vill inte göra abort. Samtidigt ser jag bara problem. Mina ungar har just börjat bli mer självgående, ska jag tilbaka nudå? ensam, till ruta ett igen? Jag känner inget för "barnet" utan tänker bara praktiskt som att jag borde måla om innan barnet kommer och att jag ska slopa planen med att byta ut badkaret mot dusch. Jag kan inte koppla barnet tll mig själv utan att veta vem som är pappan. Allt blir bara känslolöst och teoretiskt, samtidigt har jag en röst i huvudet som bara vägrar. Jag klarar det här, jag är vuxen och kommer få jobb när barnet börjar på dagis. Jag kan ju ge det här barnet massa saker jag aldrig kunde med mina andra. Och jag kommer ju älska det... sen. Den är bara liten och oskyldig och finns av sin anledning
Herregud, hur ska man bestämma sånt här! Det känns som jag är dum i huvudet som inte bara gör abort, ingen med vettet i behåll skulle skaffa barn såhär