• Hele74

    Jag saknar min lilla, hur går man vidare?

    Den 17/3 2015 föddes mitt lilla änglabarn, min dotter.

    Lillan var inte planerad. 13 december förra året fick vi reda på att jag var gravid. Det kom som en chock. Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde vi för att behålla barnet. ( Vi har 3 sedan tidigare). Vid KUB ultraljudet upptäckte barnmorskan något på bebisens hjässa. Efter ett ytterligare ul visades det att vår bebis hade något så ovanligt som encefalocele eller hjärnbråck som det heter på svenska. Vi gjorde alla möjliga undersökningar hos specialister men alla resultat var samma. Om hon överlevde så skulle hon få mycket allvarliga skador. Så till slut fick vi fatta detta fruktansvärt svåra beslut att avbryta.

    Jag hann bära henne i 19 + 5.

    I tisdags föddes hon. Så fin, så liten o skör.

    Allt jag har kvar är tomheten och saknaden av min flicka jag aldrig får lära känna. Jag vet inte hur jag orkar gå vidare?

  • Svar på tråden Jag saknar min lilla, hur går man vidare?
  • Fjäril kär

    ta dig tid att sörja!  Det är bästa sättet för att gå vidare.  Det måste få ta den tid det behöver ta.  Stressa inte och tro att du måste göra vissa saker för att gå vidare. Du måste ingenting mer än att ta in det inträffade och sörja och därmed kunna lägga dagarna bakom dig.  
    En dag i taget!  Kram!

  • Ankanpankan1

    Jag skrev mycket. Kanske passar det dig också?

    Annars är det bara att först överleva , sedan börjar man så småningom att leva igen.

    Massor av kramar!

  • Misshjb

    Jag beklagar sorgen. Har fått avbryta v 22+0 den 30 jan i år. Då av hjärtfel. Vi har en grupp på Facebook där vi stöttar varandra som heter vi som har avbrutit 2014/2015.

    Fruktansvärd känsla du känner nu. Ta din tid.

    Styrkekramar

  • Misshjb

    Ville sprida lite hopp om du läser detta. Fick för några dagar sedan veta att jag är gravid igen. Hade en mens i emellan. Lycka till med allt och jag vet att det kommer bli bra.

  • Tkrantz4

    Jag förlorade min lilla flicka i december. Hon hade ett ryggmärgsbråck och vi avbröt i vecka 21. Ett helt omänskligt beslut som ingen förälder borde tvingas ta. Hon fattas mig hela, hela tiden. Och jag tror inte att det går över med tiden, men sorgen utvecklas. Den blir till en del av dig. För mig påminner tomheten om henne, gör min flicka verklig. Och du kommer att klara det här. För det är det vi gör. Vi är kvinnor och vi är så sjukt starka. Det viktigaste är att tillåta sig att få vara i sina känslor. Gråt när du är ledsen och våga skratta när du helt plötsligt känner för det mitt i allt mörker.

    Min systerdotter, en mycket klok femåring sa något som hjälpt mig så mycket, hon sa: "moster, din bebis har en sjuk kropp och därför så måste hon tillbaka till himlen ett tag. Men sen kommer hon komma tillbaks till din mage igen". Och när hon sagt det så kände jag att ja, det är precis så det är. Min lilla tjej, hennes skal var för trasigt. Men hennes själ är hel och väntar på att få komma tillbaka till mig.

    Du är inte ensam i din sorg. Vi är så många som vandrar bredvid dig.

Svar på tråden Jag saknar min lilla, hur går man vidare?