Sorg, rädsla och undran

Hej!

Jag är en mamma på snart 21 år till en pojk på 2,5 år. Slutet av förra året plussade jag igen. Min pojk skulle få bli storebror!

Ultraljud först i v 5 för att fastställa graviditet, sen ett i v 8 för att dubbelkontrollera. Allt såg prima ut, ett litet hjärta pickade, så liten!

I v 14 fick jag en minimal blödning men valde att söka hjälp på gyn. Mitt barn lever inte längre!! Som ett slag i ansiktet går jag och sambon där ifrån. Med vetskapen om att lillebror eller lillasyster ligger där i magen död!

I 5 långa dagar fick vi gå såhär innan cytotec sattes in. Bebis kom ut och jag trodde jag kunde andas ut.. Fel hade jag!

Inflammation in livmodern och sen ännu mer cytotec. Sammanlagt fick jag 20 tabletter ungefär...

Men allt blev inte klart så fick sövas ner och skrapas. Detta tog 3 veckor att få klart!!

Min själ, mitt hjärta och hela kroppen skriker efter mitt barn! Jag drömmer varje natt om det, om hur sonen skulle blivit som storebror ect!

Varför är allt så jävla orättvist?!

Jag tror jag är i en depression nu och har ingen aning om vart jag vänder mig! Hur överlever man?!