BF december 2015 :-)

Hoppar in jag med. Ska ha barn 5 december så är i vecka 13+4. ????

Grattis alla som fått positiva nyheter!

Jag tycker ärligt talat det låter som väldigt många som gjort/ska göra kub. Jag gör det inte. Jag rekommenderar den som gör det att läsa på ordentligt vad det innebär. Det känns som att många gör der för att man förväntar sig att få låg risk. Hur tolkar man 1:300 tex? Det är ju en låg risk men bra mycket högre än 1:20000 som är lägsta risken. I vårt landsting är gränsen för att få göra det 35 år.

Det är för tidigt att se nåt kön i v 12 på ultraljud :)

Jag var på inskrivning igår. Gick väl bra men jag förväntar mig inte direkt något fantastiskt därifrån.

Förresten angående folsyra... jag tar 1 tabl a 500 mkg per dag sedan flera månader innan graviditeten och tänker väl sluta inom någon vecka (v 12+0 idag). Det har liksom främst effekt innan graviditeten... sen är det inte farligt att äta mer folsyra, vi skriver ut 5 mg (dvs 10 ggr så häg dos som rek generellt )till de som tidigaee burit på foster med tex ryggmärgsbråck. Men då pratar jag enbart om själva folsyran.

Jag blev informerad om kub testet (är 29 år o fick information att man får göra det om man vill iaf) men jag känner att Näää vad ska jag få reda på något jag inte kan göra ngt åt. Jag skulle inte kunna göra ex abort om det visar sig att barnet har kromsomfel. Jag förstår Er som gör testet men jag känner att d skulle bli en för stor stress o få reda på nåt typ 1:300.. menas med??

Undrar bara modernu : vad menar du med att du inte förväntar dig nåt fantastiskt från bm??:)

modernu - Jag förstår verkligen vad du menar med att man ska tänka till innan man gör KUB. Det var många tankar som snurrade i mitt huvud dagarna innan (jag är dessutom väldigt orolig och ångestladdad som person) och en av dom var hur jag skulle reagera om vi fick ett sämre resultat än vad vi fick med dottern för fyra år sen. Då var jag 26 år (vet inte hur mycket åldern påverkar dock?) och vi fick 1:20000. Om vi får 1:2000 liksom? Det är ju fortfarande väldigt låg risk men betydligt sämre odds än förra gången. Det ligger dock inte i min natur att inte kolla upp någonting som kan kollas upp, och nu fick vi 1:20000 den här gången också, men KUB hade kunnat resultera i en himla massa onödig ångest för vår del.

Kan även tillägga att jag är väl medveten om att både KUB och RUL enbart kan ge indikationer/utesluta vissa typer av sjukdomar och missbildningar och inte på något sätt garanterar ett friskt barn då det är mycket som inte går att kolla upp med hjälp av fosterdiagnostik. Men samtidigt så är det klart att ett positivt besked är något lugnande.

Hos min bm får vi bara ett brev hem där det står hög risk eller låg risk. Tycker jag är ganska bra för då behöver jag inte ta ställning till siffrorna. Skulle det vara hög risk så vill jag veta. Blev inte erbjuden kub med dottern och jag oroade mig över att något var fel hela graviditeten och hade svårt att njuta av den. Denna gången bestämde jag mig för att göra de test som erbjuds för att kunna slappna av lite mer!

Är också orolig att jag skulle gå och fundera på det under hela graviditeten om jag inte gör kub testet. Samtidigt så håller jag med om att vad gör det för skillnad om.man vet? (Skulle inte heller kunna göra abort) bli mer förberedd kanske .

Snöar gärna in mig på något och slutar inte fundera över det :) intressant att höra hur ni andra tänker iafl :)

Bara man förstår att man enbart får en riskbedömning och att man faktiskt tänkt på hur man vill göra om barnet visar sig ha kromosomrubbning (jag kan verkligen fundera på hur man tänker när man säger att man ändå inte skulle göra abort - skulle man då antingen leva i ovisshet med vetskapen om en risksiffra som är hög eller skulle man riskera ett missfall och göra fostervattenprov? (Nu kan den risken ibland överdrivas men rör sig om ca 0.5% vid moderkaksprov/fostervattenprov). Men självklart är detta upp till var och en, jag får bara känslan av att många som gör det inte riktigt tänkt efter.

Haha, angående mina förväntningar av mödravården... det känns inte lika häftigt som förra gången. Jag ser det mest som att jag har en journal upprättad med vikt, sf-mått och urinprov. Blodtryck kan jag ju iaf ta själv och har jag funderingar tar jag reda på det själv. Så det känns mest som en formalitet som jag inte uppfattar som särskilt skojigt. Mest tidskrävande. Fast det kanske blir skönt att få prata lite med en utomstående om hur jag mår och så framöver...

det finns kromosomavvikelser som gör att barnet inte skulle överleva utanför magen. skulle man vilja gå 40 veckor med vetskapen att barnet ändå dör? inte jag. det är inte bara downssyndrom man tittar efter, finns även trisomi 13 och 18.