• Anonym (Ensamstående och gravid.)

    Åh, hur ska jag göra? Ensamstående och gravid...

    Jag vet inte riktigt vart jag ska börja... Men ska försöka skriva och förklara så gott jag kan..

    Jag har två barn som är 6 och 9 år, jag har dem varannan vecka och deras pappa och jag har varit separerade i två år nu och det funkar bra. 

    I somras träffade jag en kille, som är 35 år(jag själv är 33år) , han bor inte i samma stad utan vi har en timmes flygresa mellan oss. Hans föräldrar bor i min stad, han är härifrån, och hans pappa är sjuk. 

    Vi har iafl dejtat och när vi är med varandra så känner jag att han älskar mig över allt annat, bara det att när vi inte är tillsammans så visar han inte lika mycket. Han har varit singel i 8 år nu och jag är den första som han har dejtat så här länge. 
    Jag valde att ta ett uppehåll för ett tag sedan för att jag ville ha mer, han måste ge mer av sina känslor, men han är så rädd för allt, rädd för att bli bränd igen, rädd för att göra fel. Han vill vara alla till lags och har dåligt samvete om han gör något för min skull och därmed kanske inte kan göra något för sin mamma t ex. 

    Till saken då, efter två veckors uppehåll hörde han av sig igen, den enda han vill vara med är mig, men det är fortfarande samma sak, han kan inte ge hundra procent och är rädd osv. 
    Samma dag som han börjar höra av sig igen, upptäcker jag att jag är gravid. En riktig chock för mig då jag har haft p-plåster i många år och aldrig blivit gravid med dem, och har heller aldrig fuskat med dem, så inga såna bannor tack! 

    Jag berättade det för honom och han blev lika chockad som jag, först så sa han att han kommer stötta mig oavsett beslut jag tar, sen några dagar senare så lät det inte lika, då var det abort som enda alternativ för honom osv. 
    Han kom hit och stannade några dagar för att vi skulle kunna prata. Han sa då att han skulle finnas där oavsett för det skulle inte kännas rätt att lämna "barnet", han verkar som både och, han säger barnet, han säger att han blir ju inte yngre osv. men att det inte var planerat (men han skulle aldrig kunna planera en sån sak ändå heller för den delen). 

    Oj, nu blev det här mycket längre än jag tänkt, men iafl, jag var så inställd på att behålla, för det känns fel att göra abort, men senaste dagarna har jag fått lite panik, gör jag rätt som behåller? Är det själviskt av mig att tänka att jag vill behålla? Gör jag fel mot mina barn om jag behåller? Gör jag fel mot honom som inte vill att jag ska behålla? Allt känns så himla råddigt i mitt huvud och jag vet bara inte vilken fot jag ska stå på... Jag måste ringa BM på tisdag, få dateringsultraljud, för jag vet heller inte vilken vecka jag är i.. 

    Behöver verkligen råd! 

  • Svar på tråden Åh, hur ska jag göra? Ensamstående och gravid...
  • Anonym (GL)

    Du gör inte fel att behålla, känner du att de är rätt och VILL ha barnet så klart du ska behålla den, men du kanske bör ha de i bakhuvudet att han inte vill vara delaktig och du blir ensamstående.
    Och på ett sätt kör du ju över han med om du behåller och han inte vill, men i slutändan är de ditt val om hur allt går för de är din kropp, och ditt psyke tar stryk.

    De är så lätt för karlar (inte alla) att säga GÖ ABORT men de är ju inte dom som går igenom de hela proceduren.

    De ända jag kan säga är väl att gör de som känns bäst för dig, känn efter.
    Om du nu väljer behålla de så kan du ju iaf informera karln att bebbe lär någon gång ville träffa sin riktige pappa.

    Lycka till 

  • Anonym (Ensamstående och gravid.)

    Tack för ditt svar Anonym(GL). 
    Jag har gett honom det alternativet också, han behöver inte vara delaktig, han behöver inte finnas där, och vill han inte det, så kan jag säga att jag inte vet vem pappan är. 

    Jag har förklarat det för honom, att jag måste själv leva med mitt beslut och han kan absolut inte förstå vad jag går igenom, 
    Jag har ställt in mig på att vara själv och att jag kommer vara ensamstående till ett till barn. 
    Ekonomin är inga problem och jag har vänner som ställer upp med grejer och om jag skulle behöva någon som följer med på UL och förlossning ifall han inte vill.. 


    Han är jättefin med barn och älskar barn, så jag tror att han skulle bli en fin pappa. Nu tänker jag inte på att det innebär att jag och han ska bli ett par pga det, utan tänker att det viktigaste är att han är delaktig med bebisen om han vill det. 

  • Anonym (ensamstående)

    Det är ju egentligen alltid själviskt att skaffa barn. Man skaffar ju inte barn för barnets skull. Sex gör barn. Och det måste man alltid räkna med även om man har skydd. Jag åt p-piller och blev med barn. Surt. Men shit happens. Att göra abort mot din vilja gör att du kommer må fruktansvärt dåligt. Och inget säger ifall, även om killen velat detta, han skulle stannat kvar. Eller tagit ansvar för barnet efter en separation.

    Det är du som måste avgöra. Jag har varit ensamstående med min tös sedan dag 1. Det trista är inte ev svårigheter. Det trista är om pappan är helt borta ur ens liv och man inte kan dela med sig av glädjen.

    Vill du ha barnet så gör absolut inte abort. Inte för nån annans skull. Aldrig.

  • Anonym (ensamma mamman)

    Tråkig sits som du har hamnat i....låter lite likt min historia...Jag valde att behålla,kände inte att jag körde över pappan då vi hade pratat om vad vi skulle göra ifall jag blev oplanerat gravid,vi var överense om att behålla. Sedan blev jag gravid och han ångrade sitt tidigare beslut...Inte jag! Jag behöll och är ensam sedan dag 1 och det är ingenting jag har ångrat! Pappan och jag var särbos i 6 år innan jag plussade och han har aldrig träffat sitt barn....

  • Anonym (s)

    Samma här. Valde att behålla, ångrar inte det alls. Men barnets pappa har aldrig velat ha kontakt och flyttade utomlands. Det finns inte ens ett foto på honom, detta har varit extremt svårt för barnet som nu är vuxet, men jag tror att barnets dåliga självkänsla kommer sig mycket av att hans egen pappa inte ville ha honom. Hur kommer man över den känslan. 

Svar på tråden Åh, hur ska jag göra? Ensamstående och gravid...