Tonårs bonusbarn!

Hej!
Min sambo och jag har bott ihop i tre år nu och vi har fem barn, tre är hennes och två är mina. De ära alla tonåringar 13-18. Härom morgonen står jag i hallen och ser hennes äldsta son gå ut samtidigt upptäcker jag att han "droppat" sina mjukisbyxor på golvet när han bytt om till sina Bygg byxor som hänger i hallen normalt. Jag frågar honom om de skall ligga där och han spänner ögonen i mig och säger att "det ska de". Jag tröttnade på detta, la hans byxor i en plastpåse och slängde upp dem på garderoben i tvättstugan. Planen var att jag skulle tala om för honom att brallorna var slängda när han frågande efter dem med motiveringen att han hade slängt dem på golvet och då slängde jag dem för de skulle inte ligga där.

Nu gick det inte så utan följande utspelade sig, sett från min horisont.
När han kom hem på kvällen så frågade han inte efter sina byxor utan kommenterade att han inte kunde äta middag byxlös då han hängt av sina bygg byxor.
Dagen efter har vi städning, en normalrutin för torsdagar, efter maten på kvällen. Jag är på väg till en gruppträning när min sambo ringer på telefon och undrar över sin sons byxor. Jag hamnar i en kort stunds fundering över vad jag ska göra, ska jag berätta för henne eller ska jag inte berätta. Jag väljer det senare och säger att byxorna är slängda i sopen och ska hennes son ha den attityden mot mig så är det inte sista gången det hände.
Jag får en harrang i örat och ett klick, efter en stund ringer min sambo igen och skriker i telefon att brallorna minsann var borta och att jag skulle ge fan i att slänga de kläder hon köpt åt sina barn. Jag kontrade med att hon skulle minsann tala med sin son om attityden mot mig. 

Idag har hennes son valt att hålla sig borta, jag vet inte varför. Min sambo säger att han håller sig borta från mig. 

Gjorde jag rätt eller inte. Byxorna har kommit tillrätta, hela och rena i en plastpåse på garderoben.

//En som söker stöd och råd