Hur ska jag förklara

Fan jag har inget att säga förutom beklagar så jäkla mycket

Jag glömde skriva att idag är John 5 veckor

E,

Beklagar dina förluster, livet är inte rättvist. Alla förstår att det är tungt för dig. Du har rätt till föräldrapenning, ta kontakt med Försäkringskassan, din son bör också ha rätt til barnpension. Jag förutsätter här att du bor i Sverige och kan ta del av vårt välfärdssystem.

Börja med att ta tag i de praktiska sakerna i ditt liv. Naturligtvis behöver du stöd för att hantera dina förluster. På BVC/ sjukhuset kan du be om en kuratorskontakt.

Sorg och förtvivlan efter svåra förluster brukar komma i vågor. Min erfarenhet är att man då låter det komma, skölja över en. Det är som när man badar och det kommer stora vågor, man lyfts upp av vågen, snurras runt och kan inget göra. Sedan sköljs man upp tilltufsad och omtumlad men man lär sig efterhand att känna igen när vågorna är på väg. Man accepterar sorgevågen, låter den komma och en liten bit av en vet att den kommer att avta. Sedan kommer dessa vågor med längre mellanrum och blir inte lika häftiga. Det låter som en floskel, men livet går vidare, eller som min mormor brukade säga när det var tunga dagar "ingen dag stannar".