Har påbörjat abort och mår psykiskt dåligt :(

Fick för lite drygt en vecka sen, genom grav.test, reda på att jag är gravid, kom som en stor chock då jag blivit gravid med mitt ex som jag levt ett destruktivt förhållande tillsammans med till å från i nästan två år. Ställdes inför det svåraste valet hittills i mitt liv då jag alltid sagt att blir jag gravid ska jag inte göra abort. Nu var inte detta helt självklart längre :( Mår själv dåligt och har sedan ett tidigare förhållande två barn som behöver en glad mamma som mår bra. Jag behöver, känslomässigt ta mig ur det destruktiva förhållandet och finna tid för att läka, för både mina & mina barns skull. Det i samband med tanke på hur det ev. barnet skulle få det i framtiden ledde till att mitt beslut egentligen blev rätt självklart.. abort :( Mår dock ändå väldigt dåligt av detta beslut. Var på undersökning å kuratorprat i tisdags eftermiddag och innan jag gick från bm svalde jag en mifegyne :( Kändes rätt då, men sedan igår.. då mitt ex skickade mail till mail om att det går att stoppa processen, mår jag sämre igen.. både han & jag tyckte abort var det enda rätta.. så jag blev både ledsen och arg när han visade på att han nu ville försöka stoppa abortprocessen. Började googla om det och det verkar ha fötts en hel del friska barn trots Mifegyne.. Bm sa ju till mig att denna tablett var det definitiva.. vad gäller??? Jag har börjat blöda lite och misstänker det inte finns någon återvändo nu.. tror heller inte jag ångrar mig innerst inne, men jag kan inte hjälpa att tänka typ "går det att stoppa?" Ska vara på kvinnokliniken imorgon mellan 8-13 för att göra resten :( Jag vet väl som sagt innerst inne att detta är det enda rätta, men jag mår ändå dåligt. Vill ju gärna ha fler barn i framtiden :(

Behöver nog bara lite pepp.. 

Någon mer som genomgår detta just nu?