Hur orkar man gå vidare?

Beklagar sorgen :( så hemskt och jobbigt för er...

Hej
Jag beklagar verkligen! Livet är tyvärr fruktansvärt orättvist!
Behöver du prata med någon, så lyssnar jag gärna.
Jag har själv förlorat två små änglar. Vår son våren 2014 och vår dotter i vintras.
Så jag förstår den smärtan och förtvivlan och allt du bär inom dig, och jag minns själv hur jag sa till min man att det känns som om att jag är i den mörkaste skogen och finner ingen väg ut. Nu har det gått några månader sen vi förlorade vår dotter och nu efter en otroligt lång och mörk tid så börjar jag faktiskt se en stig, en liten stig ut ur mörkret.
Ni måste bara ge det tid, För detta kommer att ta tid.

Finns här om du behöver prata, det är bara att skicka meddelande i så fall.
Vi är många änglaföräldrar där ute. 

Styrkekramar

Beklagar sorgen, verkligen 

Jag var med om liknande nyligen. Det upptäcktes allvarliga hjärt- och organfel på vårt lilla barn. Hon skulle inte överleva utanför magen, och om hon mot alla odds skulle göra det så var hon tvungen att genomlida minst 3 stora operationer som man inte ens visste HUR man skulle göra... Vi valde därför att låta vår lilla flicka somna in.. Vi gjorde en sen abort. Jag var då i vecka 21+5. Det är det mest fruktansvärda och hemska beslut vi någonsin tagit men vi gjorde det för Liljas skull. 

Jag födde fram en vacker liten flicka söndagen den 24/5. Det går inte att beskriva den situationen... finns inga ord.

Vi väntar också på provsvar. Vi måste få veta om det är genetiskt eller om det bara var slumpvis. 

Nu har vi "påbörjat" vårt sorgarbete. Det är hesmkt, tufft och det känns som att det aldrig kommer bli bra igen. Men på något sätt tar man sig ändå upp ur sängen. Man kämpar. 

Jag tänker att jag ska leva för Liljas skull. Hon skulle velat ha en glad mamma och pappa. Därför ska vi leva för henne. 

Varma kramar

Jag är så ledsen för er skull. Ett sånt efterlängtat barn och så slutat det på det viset.. Ingen ska behöva känna sån smärta. Hon kommer alltid att vara med er och en dag kommer hon förhoppningsvis också få bli storasyster precis som jag hoppas att vår dotter kommer att få bli. Vi fick våra provsvar igår. Vår lilla hade ett kromosomfel som hade orsakat diafragmabråck. Tarmarna hade tryckt på hjärtat och tillslut orkade hon inte längre. Det är något barn kan leva med men hon hade fått ett tufft liv me många op, sjukhusvistelse och inte kunnat leva som barn bör få göra. På ett sätt känns det skönt att få ett svar på varför hon dog men det gör ju inte sorgen lättare..

Vi ska också vänta in svar nu om det här är något som kommer från oss eller om det var slumpen. Jag hoppas innerligt att det var slumpen och att nästa gång kommer det att vara ett friskt litet barn.

När man är mitt upp i allt detta så känns det aldrig som man ska orka ta sig vidare och man frågar sig hela tiden om varför just vi? Livet är så jävla orättvist.. Kramar på dih