Det är inte synd om er bonusföräldrar
Applåd
Inlägg från: Lindsey Egot the only one
|
-
-
Men Gud man stänger dörren och pökar i det tysta isf.Anonym (Betraktarens öga) skrev 2015-05-05 10:41:16 följande:Upprepar, jag gjorde vad jag kunde men det går inte att den ena säger nej när den andra säger ja, och som ungdomsgruppen sa, det är inte ditt ansvar, det är hans. Jag har inget gemensamt ansvar för en kvinna som i lagens mening är vuxen. Jag hade dessutom en fyra år yngre egen dotter att ta ansvar för. Vi försökte få flickorna att dela rum, det skulle åtminstone ha gett oss en större integritet eftersom hennes rum låg i andra änden av lägenheten. Men hans dotter vägrade, hon skulle absolut ligga i vardagsrummet i bäddsoffa och vardagsrummet låg precis mittemot vår sovrumsdörr. Småbarnsfamiljers barn går och lägger sig om kvällarna. Det gör inte 18-åringar. Jag har haft sexliv tidigare eftersom jag också har barn men aldrig varit med om denna dygnetruntbevakning tidigare.
Och hur skulle vi för ett ögonblick ha kunnat rymma en stund när hon ringde 4 gånger i timmen så fort hon inte hade oss under bevakning?
Vår son har sovrummet ovanför oss och inte fan kan vi ha skriksex när barnen är hemma. -
Skillnaden är att bonusföräldern bara kan gå när de tröttnat. Det kan inte och gör inte en frisk förälder hur överjävliga ungar man än har. Det sitter i ryggmärgen att se till sina egna barn. Däri sitter valet. Bonusföräldern har valfriheten men tar den inte utan gör sig till offerhsh skrev 2015-05-05 20:42:29 följande:
Och det är inte synd om "vanliga" föräldrar då dom själva valt att skaffa barn - men likväl har även föräldrar frihet i att känna för att ställa ut ungen på bron i svåra perioder. Det värsta som bonusförälder är att man sällan är berättigad att känna frustration.Man ska bara gilla läget - för man valde det ju. Men det gjorde väl alla föräldrar också, som undrar varför just deras ungar ska vara "spawn of satan" typ.
Däremot kan jag själv irritera mig på vissa "bonusföräldrar".
-
Det är ju fadern som ÄR problemet som inte tar vuxenansvar för sina relationer utan mjäkar med barnet och lyssnar inte på sin sambo. Tror inte den debatörer träffade mannen när barnet precis fyllt 18 och han gifta sig på nån månad och om så är fallet har vi två vuxna som är omdömeslösa då båda har barn. Och även om dottern är vuxen har han ett försörjningsansvar tills hon slutat gymnasiet. Att han frågade dottern om hon ville följa med är ju inte dotterns fel.Brumma skrev 2015-05-06 11:42:58 följande:Hon gav ett ganska tydligt exempel på när det faktiskt ÄR bonusbarnet som står för konflikterna. Ett vuxet bonusbarn.
Självklart äger även pappan en stor del av problemet.
Om tråden startades med barnet i fokus kanske det inte skulle vara så mycket påhopp och ifrågasättningar mot just bonusmammor? Kolla bara in överskriften liksom...
Klart som fasen hon får stöd - det sk "barnet" betedde sig jäkligt konstigt. Hur anser du hon skulle bli bemött? Eller vänta - med mer spott o spe? -
Nej här tillåter ju pappan dottern att bestämma över honom dvs pappans fel som inte säger ifrån och bestämmer. Oftast beror det på att många fäder är rädda att de inte ska bli älskade av barnet. Så blir det en ond spiral och pappan har indirekt lärt barnet att barnet får som man själv vill. Detta kom inte när barnet blivit 18 år se du utan är något som pågått länge antagligen och som blev ett problem när fadern skaffade sig en partner som också vill bestämma. Och har barnet varit van att vara den som bestämmer blir det en krock när det kommer en till som vill bestämmaBrumma skrev 2015-05-06 16:38:25 följande:Absolut är han en stor del av problemet. Men han kan inte skylla för allt.. tex dotterns fanatiska kontrollbehov....
Det skribenten ville ha fram är att det inte alltid handlar om små barn i förskoleåldern som inte "vet" bättre. Utan ibland ligger en del av ansvaret på barnet.