Anonym (Betraktarens öga) skrev 2015-05-05 09:15:26 följande:
Ett mynt har alltid två sidor. Man tycks förutsätta att ett bonusbarn alltid är en värnlös liten unge men ett bonusbarn kan vara en fullvuxen person.
När jag och min man blev tillsammans flyttade han hem till mig för själv bodde han i andra hand efter skilsmässan från förra frun. Dagen efter att vi gift oss kom hans 18-åriga dotter i konflikt med sin mamma och fick flytta hem till oss, min lägenhet från början. Och därmed kan man säga att vårt äktenskap tog slut, dagen efter bröllopet.
Hon totalbevakade oss i princip dygnets alla lediga timmar när vi inte arbetade och hon var i plugget. Ofta stannade hon hemma från skolan om min man och jag var lediga samtidigt under förevändning att hon mådde dåligt, krämporna kunde variera.
Skulle vi ta en promenad skulle hon med, åkte vi iväg någon gång bara ett par timmar för att få lite andrum ringde hon ca 4 gånger i timmen och undrade när vi skulle komma hem. Hon umgicks över huvud taget inte med sina kompisar utan tillbringade all tid med oss som nygifta. Om jag någon gång stod och kramade min man, nygift och nykär, kom hon och ställde sig med och skulle kramas eller satte sig helt enkelt på en stol intill och undrade om vi inte skulle sluta nån gång. Hon kunde kliva in i sovrummet utan att knacka sent om kvällarna för hon ville kramas med pappan och halvlade sig över honom och kramades där vi låg nakna under täcket.
När vi varit gifta i drygt en månad åkte min man på en kurs några dagar och jag visste att han skulle komma hem tidigt på eftermiddagen när hans dotter var i plugget, vi skulle äntligen få tid ensamma och kanske för en gångs skull få ett sexliv. Jag var fylld av förväntan och gick och köpte läckra sexiga underkläder, nu skulle vi för en gångs skull få egentid. En timma innan makens hemkomst kliver hans dotter innanför dörren och säger för tusende gången att hon mår lite dåligt och måste gå hem.
Det var inte som att gifta sig med en man med ett barn, det var mera som att jag hade flyttat ihop med en man och en svartsjuk ex-fru.
Efter åtta månader som nygifta och ha levat i så gott som celibat flyttade hon hem igen till sin mamma strax innan hon skulle fylla 19. Man kan då tro att vi skulle knulla som kaniner när vi äntligen fick chansen men då hade vårt sexliv totalt kommit av sig efter att ha anpassat vår tillvaro så länge till att leva mer som kompisar utan sex av rädsla för att dottern skulle tränga sig på.
Vad hände med att säga åt en vuxen människa att ta vuxet ansvar? Det blev som det blev för att ni/pappan tillät henne att bete sig så.
Det kan aldrig enbart vara en persons fel att det blir fel.
