Det är inte synd om er bonusföräldrar
Ess skrev 2015-05-06 20:55:41 följande:
Jag tycker att man börjar bedöma dem som egna individer med ett eget ansvar för hur man uppfattar dem när de går in i tonåren.
Inlägg från: BioBonus
|
-
Precis. Att inte respektera och bemöta en tonåring för deras val att gå in i vuxenvärlden vore extremt nedlåtande och förminskande. Inte väntar man väl tills folk är 25 för att räkna dem som fungerande individer?
-
Jag hoppas frustrerade bonusföräldrar fortsätter gnälla av sig här på FL och sen tar ett djupt andetag, släpper frustrationen, hittar lösningar på problemen och går ut i verkliga livet (som ju trots allt är det som räknas...) och är de fantastiska bonusföräldrar som de flesta faktiskt trots allt är.Anonym (Bianca) skrev 2015-05-07 01:47:45 följande:
Åh, så bra skrivet!
Hoppas alla gnälliga bonusföräldrar här på FL läser och skäms!
-
Anonym (BRA TRÅDSTART!!!) skrev 2015-05-07 08:27:04 följande:Så går det inte till. Här triggar de varann. Detta är ett riktigt vidrigt, gnälligt kärringforum egentligen.
Hur kan du veta vad som händer i folks liv ute i verkligheten?
Om du tycker det är så vidrigt, så häng inte här då. Problem solved.
-
Tumme upp på den!Sous skrev 2015-05-07 08:41:37 följande:
Jag skulle kunna svara på ts med orden: det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Generellt. Och vi klagar och gnäller ändå. På trotsiga barn, otacksamma barn, barn som bråkar med sina syskon, barn som inte sover etc. Och väldigt sällan är omgivningens första reaktion att skrika: "du visste vad du gav dig in på!" eller "det märks på hur du skriver att du avskyr barnet, klart barnet reagerar!". Det händer, men inte så ofta.
Den första anklagelsen är dessutom ganska osann. Visste jag, innan jag skaffade barn, vad jag gav mig in på? Nej. Jag kunde inte föreställa mig omställningen. Så hur ska en människa utan barn kunna förstå hur det är att kliva in i kanske flera större barns liv? Omöjligt, säger jag.
Visst det finns väldigt otrevliga bonusföräldrar, men ibland undrar jag om de kanske skulle ha lättare att ta till sig bonusbarnen om omgivningen inte var så fördömande.
-
Jag tror en bra grundregel är att läsa bonusföräldrars "klagotrådar" med samma glasögon som man använder när man läser föräldrars. Att det i grund och botten finns en välvilja och en önskan att det ska fungera (om inte annat så för att man faktiskt älskar barnets förälder) även om det, precis som i en del föräldrars trådar, inte står skrivet. Man tar för givet att en förälder känner välvilja för sitt barn även när han/hon spyr galla över trots, lata tonåringar eller vuxna barn som vägrar flytta hemifrån. Det är inget en förälder behöver bedyra för att slippa påhopp. Det borde inte en bonusförälder behöva göra heller. Men här inne utgås det från att alla bonusföräldrar som har mage att klaga är känslokalla satmaror tills de, kanske, har lyckats övertala mobben att de faktiskt i grunden vill att det ska fungera med barnen..banerry skrev 2015-05-11 20:09:53 följande:Du har rätt, det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Om det hade varit en massa biologiska föräldrar som skrev likadana trådar som nämnda bonusföräldrar skriver här så skulle min trådstart istället varit "föräldrar Det är inte synd om er"! Men nu finns det inga såna trådar där föräldrar bara skriver hur jobbiga barnen är utan att de också uttrycker välvilja mot barnen.
Du kanske inte visste vad du gav dig in på men helt ovetandes kunde du inte varit om du inte gick in med skygglappar. Du måste väl ha träffat barnen innan ni flyttade ihop och att barn är något som förändrar livet måste du ha hört någonstans.
Men har man inga barn sedan innan förstår jag att det är svårt att veta hur det är att leva med barn och alla barn är också olika, egna individer som kräver olika mycket.
Men du har fortfarande ett val att flytta ut igen om du inte tycker att det funkar och du inte har någon ork/lust att göra det som krävs för att alla ska trivas.
Jag är inte ett dugg dömande mot dom som klagar med som också uttrycker att de faktiskt vill ha en bra relation till sina bonusar och är intresserade av att även barnen ska må bra. Om man inte skriver detta hur ska man då tolka det? Om man bara skriver hur jobbig ungen är och att man längtar till hen flyttar? Klart det är jobbigt emellanåt och klaga får man men det är inte okej att leva med ett barn år efter år om man bara klagar över det utan att se sin egen del i det hela. -
Vore intressant att få höra den version om er relation och kommunikation som han har gett henne...Anonym (BRA TRÅDSTART!!!) skrev 2015-05-12 18:30:42 följande:Jag har aldrig pratat med henne. Hon tog luren från mitt ex, efter att hon lyssnat till samtalet och förstått att det inte var något livsviktigt, och skrek rakt i mitt öra "din jävla efterhängsna apa, sluta ringa, låt oss vara!". Sedan slängde hon på luren.
En kvart senare har mitt ex gått ner i sitt garage för att ringa mig och be om ursäkt å hennes vägna.