Det är inte synd om er bonusföräldrar

Ja, jag tar mig rätten att tolka sådant jag hör eller läser - vad menar du annars att man ska göra med information man får? Jag tolkar den precis som du gör, inget konstigt med det.

Det är för mig stor skillnad på att be om råd och att bara klaga, och det har inget att göra om personen är bonusförälder eller biologisk förälder - jag tycker inte det är okej att klaga på sina barn alls. Däremot är det bra om man ber om råd från andra när man själv hamnat i en situation som man inser att man inte har verktyg för att hantera, vilken slags förälder man än är.

Du får gärna förtydliga hur du uppfattar att jag behandlar bonusföräldrar sämre än andra människor, för det är nämligen inte sant.

Den sista meningen du skrev är precis det som får mig att må dåligt och bli arg också, speciellt när det riktas mot barn.

Självklart är det fel på den biologiska föräldern som inte tar sitt ansvar som förälder genom att välja en partner som inte är beredd att släppa in barnet i familjen. Men nu är jag ute efter att diskutera bonusföräldrarnas roll och ansvar för även om det är de biologiska föräldrarnas ansvar i första hand att ta hand om barnet så har även bonusföräldrarna ansvar för sitt handlande. Det är lite som i fall där ett barn far illa t.ex. fysisk misshandel av den ena föräldern och den andra föräldern möjliggör misshandeln genom att se åt andra hållet, plåstra om såren utan att anmäla och låtsas som dom inte har något ansvar.

Jag har läst många inlägg där bonusföräldrar skrivit att de avsäger sig allt ansvar för sin partners barn och då vill jag bara säga till er att ni lever i en fantasivärld för att vara vuxen i ett hushåll där det finns barn innebär alltid ett visst ansvar.

och vissa skriver här att man måste få klaga och få ur sig sin frustration även som bonusförälder och det håller jag helt och hållet med om MEN det handlar om HUR man gör det och VAD man vill ha hjälp med. Om man ställer frågor som visar att man faktiskt har barnets mående i åtanke också och inte bara är ute efter hur man själv ska må bra, hur man själv ska STÅ UT med ungen som vissa skriver så ser jag inget fel i det.

när biologiska föräldrar skriver och beklagar sig och ber om hjälp så finns det 99 gånger av 100 alltid även ett uttryck av kärlek och välvilja mot barnet. Det är Det som saknas när de menade bonusföräldrarna skriver, de verkar inte bry sig ett dugg om hur Barnet mår, de ser bara barnet som ett problem som dom vill bli av med.

Jag har läst trådar där bonusföräldrar klagar MEN också ställer frågor där de undrar hur de ska förbättra relationen och även har intresse av att barnet ska må bra, min ts är INTE riktad till dom.

Min tråd är riktad till dom som lever i en fantasivärld där dom intalar sig själva att dom inte har något som helst ansvar för barnen, dom som inte bryr sig om hur Barnet har det, dom som bara tänker på sig själva och helst skulle sett att barnet försvann och bodde någon annan stans. Dom som bara klagar och tycker synd om sig själva utan att vilja göra något åt det annat än att försöka få barnet till att flytta.

De ytterst ytterst FÖRSVINNANDE få då alltså? Du skriver nämligen som om det vore vanligt och det låter väldigt mycket som om du inte riktigt läst igenom vad många faktiskt skriver utan att läsa in en massa saker...

Jag skulle kunna svara på ts med orden: det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Generellt. Och vi klagar och gnäller ändå. På trotsiga barn, otacksamma barn, barn som bråkar med sina syskon, barn som inte sover etc. Och väldigt sällan är omgivningens första reaktion att skrika: "du visste vad du gav dig in på!" eller "det märks på hur du skriver att du avskyr barnet, klart barnet reagerar!". Det händer, men inte så ofta.

Den första anklagelsen är dessutom ganska osann. Visste jag, innan jag skaffade barn, vad jag gav mig in på? Nej. Jag kunde inte föreställa mig omställningen. Så hur ska en människa utan barn kunna förstå hur det är att kliva in i kanske flera större barns liv? Omöjligt, säger jag.

Visst det finns väldigt otrevliga bonusföräldrar, men ibland undrar jag om de kanske skulle ha lättare att ta till sig bonusbarnen om omgivningen inte var så fördömande.

Självklart är det fel på den biologiska föräldern som inte tar sitt ansvar som förälder genom att välja en partner som inte är beredd att släppa in barnet i familjen. Men nu är jag ute efter att diskutera bonusföräldrarnas roll och ansvar för även om det är de biologiska föräldrarnas ansvar i första hand att ta hand om barnet så har även bonusföräldrarna ansvar för sitt handlande. Det är lite som i fall där ett barn far illa t.ex. fysisk misshandel av den ena föräldern och den andra föräldern möjliggör misshandeln genom att se åt andra hållet, plåstra om såren utan att anmäla och låtsas som dom inte har något ansvar.

Jag har läst många inlägg där bonusföräldrar skrivit att de avsäger sig allt ansvar för sin partners barn och då vill jag bara säga till er att ni lever i en fantasivärld för att vara vuxen i ett hushåll där det finns barn innebär alltid ett visst ansvar.

och vissa skriver här att man måste få klaga och få ur sig sin frustration även som bonusförälder och det håller jag helt och hållet med om MEN det handlar om HUR man gör det och VAD man vill ha hjälp med. Om man ställer frågor som visar att man faktiskt har barnets mående i åtanke också och inte bara är ute efter hur man själv ska må bra, hur man själv ska STÅ UT med ungen som vissa skriver så ser jag inget fel i det.

när biologiska föräldrar skriver och beklagar sig och ber om hjälp så finns det 99 gånger av 100 alltid även ett uttryck av kärlek och välvilja mot barnet. Det är Det som saknas när de menade bonusföräldrarna skriver, de verkar inte bry sig ett dugg om hur Barnet mår, de ser bara barnet som ett problem som dom vill bli av med.

Jag har läst trådar där bonusföräldrar klagar MEN också ställer frågor där de undrar hur de ska förbättra relationen och även har intresse av att barnet ska må bra, min ts är INTE riktad till dom.

Min tråd är riktad till dom som lever i en fantasivärld där dom intalar sig själva att dom inte har något som helst ansvar för barnen, dom som inte bryr sig om hur Barnet har det, dom som bara tänker på sig själva och helst skulle sett att barnet försvann och bodde någon annan stans. Dom som bara klagar och tycker synd om sig själva utan att vilja göra något åt det annat än att försöka få barnet till att flytta.

Japp i verkligheten är dom få det tror jag verkligen men på detta forum är dom många procentuellt sett, det är bara att gå in och läsa.

Vad är det jag läser in? Ge gärna exempel.

Du har rätt, det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Om det hade varit en massa biologiska föräldrar som skrev likadana trådar som nämnda bonusföräldrar skriver här så skulle min trådstart istället varit "föräldrar Det är inte synd om er"! Men nu finns det inga såna trådar där föräldrar bara skriver hur jobbiga barnen är utan att de också uttrycker välvilja mot barnen.

Du kanske inte visste vad du gav dig in på men helt ovetandes kunde du inte varit om du inte gick in med skygglappar. Du måste väl ha träffat barnen innan ni flyttade ihop och att barn är något som förändrar livet måste du ha hört någonstans.

Men har man inga barn sedan innan förstår jag att det är svårt att veta hur det är att leva med barn och alla barn är också olika, egna individer som kräver olika mycket.

Men du har fortfarande ett val att flytta ut igen om du inte tycker att det funkar och du inte har någon ork/lust att göra det som krävs för att alla ska trivas.

Jag är inte ett dugg dömande mot dom som klagar med som också uttrycker att de faktiskt vill ha en bra relation till sina bonusar och är intresserade av att även barnen ska må bra. Om man inte skriver detta hur ska man då tolka det? Om man bara skriver hur jobbig ungen är och att man längtar till hen flyttar? Klart det är jobbigt emellanåt och klaga får man men det är inte okej att leva med ett barn år efter år om man bara klagar över det utan att se sin egen del i det hela.

Du har rätt, det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Om det hade varit en massa biologiska föräldrar som skrev likadana trådar som nämnda bonusföräldrar skriver här så skulle min trådstart istället varit "föräldrar Det är inte synd om er"! Men nu finns det inga såna trådar där föräldrar bara skriver hur jobbiga barnen är utan att de också uttrycker välvilja mot barnen.

Du kanske inte visste vad du gav dig in på men helt ovetandes kunde du inte varit om du inte gick in med skygglappar. Du måste väl ha träffat barnen innan ni flyttade ihop och att barn är något som förändrar livet måste du ha hört någonstans.

Men har man inga barn sedan innan förstår jag att det är svårt att veta hur det är att leva med barn och alla barn är också olika, egna individer som kräver olika mycket.

Men du har fortfarande ett val att flytta ut igen om du inte tycker att det funkar och du inte har någon ork/lust att göra det som krävs för att alla ska trivas.

Jag är inte ett dugg dömande mot dom som klagar med som också uttrycker att de faktiskt vill ha en bra relation till sina bonusar och är intresserade av att även barnen ska må bra. Om man inte skriver detta hur ska man då tolka det? Om man bara skriver hur jobbig ungen är och att man längtar till hen flyttar? Klart det är jobbigt emellanåt och klaga får man men det är inte okej att leva med ett barn år efter år om man bara klagar över det utan att se sin egen del i det hela.