BF januari 2016

Hej! Jag hoppar gärna in här också :) väntar andra barnet med BF 12/13 januari (ska på kub ultra nästa vecka och antar dom får fastställa då) men räknar mig själv i vecka 11 (10+5) mår jätteilla och har gjort sedan vecka 5-6, lika var det med dottern. Hoppas det ska avta snart!

Vi gjorde kubtest med dottern också och jag var jätteorolig då och börjar bli det nu med. Men mest är jag orolig för att den inte ska leva. Nån mer som känner så? Trots symtom och allt så är det svårt att känna att jag är gravid innan jag sett ett litet hjärta slå ?

Ska dock vara ett hjärta i slutet och inte ett ? :)

Åh vad härligt att få se ditt lilla livet! Önskar att tiden går fort så man kan få se det också. Varför är man så nojig och tror det är nåt fel trots att allt egentligen talar för att det ska vara bra?

Ni som också har barn innan, är ni lika oroliga och nervösa denna gång eller är ni lugnare?

Här mås det illa fortfarande men är inte lika illa som det varit de senaste 6 veckorna iallafall så jag hoppas det börjar avta! Har snart gått 12 fulla veckor :) Och på fredag ska vi också på kub, är också nervös men mest just för ifall det inte skulle slå nåt litet hjärta därinne. Men försöker tänka positivt fast svårt innan man vet att den är okej liksom!

Har ni gjort nåt vul eller så innan och sett att det finns nåt liv?

Med dottern fick jag ett vul i vecka 9 och fick se hjärtat slå så fint och då kändes det som man ändå sett en gång och visste att det fanns liv när man gick på kubultrat. Men denna gång blir kubultrat liksom själva domen känns det som. Nojjig är man!

Hej på er allihop, här har man varit på kubultra nu och allt gick så bra, är så himla glad och bebis var jättelivlig. Blev tillbaka flyttad 2 dagar så har BF 11 januari. Var så underbart att få se det lilla livet och att kunna slappna av nu och bara njuta fastän illamående håller i sig. Men det känns ändå outhärdligt nu när man fått se detsom orsakar allting :) hoppas det går lika bra för alla ni andra som också ska eller har varit på ultra! :)

Får jag fråga alla ni som gjort kub/nupp och fick veta resultat, sa barnmorskan att det var låg risk, eller lägsta risk eller hur sa dom? Vi fick inte veta några siffror utan bara att det var låg risk, samma med dottern. Så undrar nu om det bara finns antingen låg eller hög, eller om det finns lägsta risk, låg, hög samt högsta eller liknade?

Vad roligt med samma BF :) Jag tänker också att jag helst vill att det blir efter jul och nyår och allt sånt. Men som du säger när bebis väl kommer spelar det säkert ingen roll ändå och oftast bestämmer dom ju själva när dom tycker det är dags.

Det är andra barnet, har en dotter på 3 år. Hon trivdes dock så bra i magen att även fast vattnet gick 8 dagar över BF så blev aldrig värkarna så starka så efter 3 dagar blev vi inlagda med värkstimulerande dropp men efter 2 dygn med det och värkar fick hon ändå plockas ut via snitt då hon inte riktigt ville hjälpa till att komma ut. Men allt gick bra och var aldrig nån fara med henne eller mig :)

Så jag är förberedd på att denna bebis kan gå över tiden också, samtidigt som jag är lite beredd på att den kan komma tidigt.

Är det också andra för dig? Hur gammal är storebror?

Vi har berättat för vår dotter på 3 år och hon förstår mycket väl att mamma har lillasyster eller lillebror i magen och längtar tills den ska komma. Vi har förklarat att hon också legat i mammas mage och hon tycker det är jättespännande och ser fram emot att få hjälpa med bebin. Planerar redan att plocka undan sina pärlor och allt smått som bebisen inte får röra och stoppa i munnen :)

Vi visade henne ultraljudsbilden och sa att det är en bebis och att den är i mammas mage. Sen hade vi tidigare pratat med henne sen kanske ett år tillbaks om bebis och ifall hon ville ha ett småsyskon så hon har pratat om det och längtat länge redan :) sen är det nog svårast att förstå för henne varför bebisen måste dröja så länge med att komma ut :D

Här mår man fortfarande illa, vecka 16 nu. Längtar efter att det ska gå över men känns som det är långt bort!

Hur mår du?

Inväntar rörelser här också, blir helt nojig av att inte känt ännu. Med dottern kände jag i vecka 17 (16+0), är nu i vecka 16 (15+0) och trodde jag skulle ha känt redan då dom säger att man som omföderska oftast känner tidigare. Känner efter varje dag och får för mig att jag känner nåt litet men är aldrig helt säker.

Ni som har barn innan, när kände ni första "riktiga" rörelserna?

Det där har jag också tänkt jättemycket på! Sen vet jag att man liksom bara kommer göra det, precis som alla jag pratat med säger att när bebisen kommer är det som om man alltid älskat båda två precis lika mycket.

Men känns fortfarande ändå som en märklig känsla att dela sin kärlek som är så stark till ett barn och plötsligt ha ett till barn man "ska" älska lika mycket. Men jag tror det kommer sen, när man får se sin bebis, sin förstfödda och så dessa två tillsammans, då tror jag att hjärtat kommer svämma över av kärlek och att man kommer undra hur man ens kunde älska innan man hade dessa två.. :)