Gena skrev 2015-05-17 10:49:48 följande:
För mig gick det faktiskt åt helvete och jag är väldigt glad att jag inte gick ut med det på Facebook. Det var många som kände till graviditeten ändå, eftersom jag varit sjukskriven, men min chef såg till att de på jobbet fick veta vad som hänt och min mamma informerade släkten. Ändå kan det ett år senare fortfarande komma "eftersläntrare" som faktiskt tror att jag fick ett barn, som exempelvis en kollega som varit tjänstledig häromveckan. Det gjorde ont i hjärtat att berätta.
Hade jag skrivit om det på Fb hade det varit så många som vetat det att jag kanske måstat skriva där om att jag förlorat barnet och fått en massa "beklagar sorgen" från ytliga bekanta.
Jag förstår ändå inte varför man ska utgå ifrån att det går åt helvete istället för att glädjas de dagar man kan vara glad. Jag har fått fem missfall. Det må så vara att man väntar tills man har fått se att barnet lever på ultraljudet, men vad som helst kan ju hända hela graviditeten igenom. Ska man låta bli att glädjas i fall att?
Ska man rent av inte heller meddela om man har fött ett levande barn? Det kan ju dö.