Fick obehagligt meddelande på FB efter att jag gått ut med graviditet

Eftersom en stor del av FB är att dela med sig glimtar av sitt liv, sina åsikter, sina intressen o s v så får den som inte kan bli gravid acceptera att få se bilder på gravida magar och bebisar, den som inte kunnat få nåt jobb får acceptera att få läsa arbetsrelaterade uppdateringar, den som förlorat bröstet p g a cancern får acceptera att läsa om ryggproblem p g a för stor byst, den som är ofrivilligt underviktig får acceptera att få läsa om andras kamp för att minska i vikt, den som förlorat sitt barn får acceptera att andra skriver om sorgen efter ett älskat husdjur o s v. Annars är det deras eget ansvar att lämna fb eller begränsa sin tillgång till andras inlägg.

Sen finns det givetvis mer eller mindre okej SÄTT att skriva om dessa saker, men ATT det skrivs om det är inte fel.

Din slutkläm är tänkvärd. Jag tror att är man såpass känslig för andras graviditeter så kan det bli tokigt hur man än får veta det. Hade TS t ex ringt vännen för att berätta det personligen innan det visades få fb hade det lika gärna kunnat tas som att hon verkligen gnuggade det i ansiktet på henne och gjorde det till en stor grej. Hade TS inte berättat på fb alls och vännen fått höra det på andra vägar så hade det nog också varit jättefel. O s v.

Hade jag varit du TS så hade jag inte bett om ursäkt eftersom jag inte tycker att du gjort fel utifrån vad du skrivit här, däremot hade jag svarat att jag tycker det är tråkigt att hon känner som hon gör och att tanken aldrig varit att kasta något i ansiktet på andra. Ungefär så. Kanske har hon redan insett eller så kommer hon av ditt svar inse att hon tog i för mycket och gjorde dig ansvarig för sina känslor på ett felaktigt sätt, och då har du möjligen öppnat upp för en fortsatt vänskaplig relation genom att vara "the bigger man" liksom. Kan det inte vara värt det? 

Visst gör det ofta skillnad hur man får veta. Men man kan inte förvänta sig att andra ska veta hur man själv önskar få veta, i synnerhet inte om man själv inte är öppen med sin situation och sina känslor. Du hade föredragit att få veta på ett visst sätt, medans någon annan hade tagit illa upp av att få veta på samma sätt.

DU hade hellre fått veta så ja. Andra hade INTE hellre fått veta så. Andra hade tagit det personliga meddelandet som ett hån, som att man skulle tycka det var nåt stort och märkvärdigt. Även om nu TS vetat om vännens barnlöshet och att den var jobbig för denne betyder inte det att hon vetat hur vännen skulle reagera på olika sätt att få vetskap om graviditeten.

Gör vad du är sugen på.

Eller nöj dig vid poängen att det inte är så självklart vilket som är det "rätta" sättet att berätta för just den aktuella individen och att det därför inte kan dras slutsatsen att om man inte berättar personligen så har man gjort fel.

Ditt val.

Jag har väldigt stor erfarenhet av ofrivillig barnlöshet och hade under en period svårt att glädjas med andra gravida eller nyblivna föräldrar och då sa jag ungefär ingenting alls. Men steget därifrån till att fara ut mot dem så som TS vän gjort är steget långt. Mycket långt.

UL-bilder må vara privata, och tycker man de är för privata för att läggas ut på fb (där mängden personer som kan se det som sagt kan styras och variera väldigt, det behöver inte alls delas med kreti och pleti) så lägger man inte ut några sådana. Att begära att andra ska dra gränsen på samma ställe och att de ska avstå för att det är jobbigt för den barnlöse att påminnas om att andra ska få det man själv inte kunnat få är att ta det ett par steg för långt. En stor del av grejen med Facebook är som sagt att dela med sig av saker ur sitt liv, erfarenheter, åsikter o s v.

Att en del bör tänka sig för både en och tre gånger över vad de lämnar ut av sig själva och framför allt andra är sant. Absolut. Men det är en vidare fråga än att just handla om graviditetsbesked.

Ingen har sagt nåt om att inte få, det är inte olagligt så visst får hon. Men att det är över gränsen för vad som är okej och rimligt beteende är uppenbarligen de flesta överens om.

Att själv välja bort att ta del de saker som är jobbiga för en är rätt väg att gå, att förvänta sig att andra avstår från att dela med sig av dem är fel väg.

Nu har jag liksom ö h t inte skrivit något om hur jag själv skulle vilja få besked om jag varit i vännens sits.

Däremot om jag vore i TS sits. Såhär:

"Hade jag varit du TS så hade jag inte bett om ursäkt eftersom jag inte tycker att du gjort fel utifrån vad du skrivit här, däremot hade jag svarat att jag tycker det är tråkigt att hon känner som hon gör och att tanken aldrig varit att kasta något i ansiktet på andra. Ungefär så. Kanske har hon redan insett eller så kommer hon av ditt svar inse att hon tog i för mycket och gjorde dig ansvarig för sina känslor på ett felaktigt sätt, och då har du möjligen öppnat upp för en fortsatt vänskaplig relation genom att vara "the bigger man" liksom. Kan det inte vara värt det? "

Ja att skriva ett upprört brev med det innehåll TS beskriver är över gränsen för vad som är okej. Att det finns än värre saker förändrar inte det.

På tal om att gå över gränsen för vad som är OK... 

På ett forum som detta har vi inte så mycket val än att utgå från det som läggs fram för oss så länge detta är inom rimlighetens gräns. Annars kan vi inte tycka och tänka och bemöta kring nånting om vi alltid ska väva in allt som teoretiskt sett möjligen kan ha skett men som vi inte har fått någon information om. Tills vi har konkret anledning att tro annat får vi utgå från att det som skrivs stämmer, kommer annan info senare får vi ta ställning till det då men vi kan inte ta ställning till faktorer som ö h t inte är kända.

Ja, absolut gick TS vän för långt. Det vidhåller jag. Absolut gick hon över gränsen för vad som är okej agerande utifrån det TS beskriver. Tveklöst.
Dömer jag henne därmed som en usel människa? Nej. Säger jag därmed att hon inte har rätt att känna sorg, orättvisa, ilska över sin situation? Nej. Säger jag därmed att jag själv aldrig gör fel? Nej. 

Kanske skäms vännen redan. Kanske känner hon själv att hon gick över gränsen, men vill/vågar inte ta nytt initiativ till kontakt. Den biten tycker jag TS ska överväga att bjuda på, svara att det är tråkigt att vännen ser det så och att avsikten inte var att trycka till någon annan. Vidhåller vännen fortfarande det hon skrev, fortsätter okvädningsorden och anklaagelserna, ja då är det nog läge att lägga ner... Men kanske blir det i stället ett backande, kanske en ursäkt, och kanske en fortsatt relation dem emellan. Det kan det kanske vara värt, TS?

Åsså klumpar vi ihop folk hejvilt igen.