Embryoåterförande nr 2
26/5 blev ett nytt ägguttag. Det var det värsta jag varit med om. Jämfört med första ägguttag så var denna smärtan nåt så fruktansvärt. Tårar sprutades och jag skrek var "aj aj, de gör ont" Men inte fick jag något mot den fruktansvärda smärtan. Lite lustgas som inte hjälpte vilket jag visade genom att skaka på huvudet. Jag som sedan tidigare haft ångest över allt kring sjukhus, nålar, blod etc vill absolut inte utsätta mig för detta igen.
Summan av ägg/äggblåsor blev 18st.
28/5 dags för embryoåterförande där vi fick veta att endast 1 klarat sig. Viste inte om jag skulle skratta eller gråta. Visst, 1 ägg kan räcka Men känslan inombords ville bara skrika.
Vilket fall. Sen i lördags har jag börjat få molande värk som inför mens, trött och ont kring svanken. Jag är så rädd att detta inte vill ta sig och pga hur jag mår har jag sjukskrivit mig denna veckan.
Någon mer som vart med om samma upplevelser?
Och efter mitt tidigare inlägg, uppskattar jag att inte få kommentarer som "du är så ung" eller liknande. För mig är barnlängtan lika stark som hos någon som är 35+
"Symptom" åt alla håll betyder ingenting,även proggisarna i sig kan ge "symptom". Vad gäller smärtlindring vid ÄP finns det en medicin som heter Perfalgan som är mycket effektiv. Om det blir fler ÄP så fråga efter den.