Abort, depression och orkar inte mer.

Fina du!

Förstår dig till 110% då jag själv gjorde en medicinsk abort i v.11 för 1½ vecka sedan nu. Vår situation såg ganska lik ut din då min pojkvän var helt totalt emot att behålla barnet och känner sig inte alls redo för att bli pappa på många år (om ens alls) då han är mitt uppe med sina studier medan jag (då jag fick fler och fler symptom + massa hormoner i kroppen) började överväga att behålla barnet.

Upptäckte min graviditet 17 april och fick inte komma tills en barnmorska förns den 8 maj och dessa veckor var pain in the ass. Jag blev så fruktansvärt påverkad både fysiskt och psykiskt utav graviditeten. Mådde illa dygnet runt, hade så ont i magen, var ständigt svimfärdig och hormonerna som rusade i kroppen fick mig att gråta mer än någonsin. Jag var ett emotionellt vrak helt enkelt. Men för var dag som gick bondade jag mer och mer med livet i min mage vilket kändes fruktansvärt då jag visste hur min pojkvän kände. Valet stod mellan honom och fostret och jag valde honom pga rädslan att förlora honom då han är min livs stora kärlek.

Min pojkvän är PRECIS som din, han värkar inte bry sig ett skit nu efteråt och tror på något mirakulöst sätt att allt ska ha "gått över" nu efter lite mer än en vecka. Han kan inte förstå hur detta kan vara så pass jobbigt som det är. Tror det är svårt för killen att förstå då det är du som har varit tvungen att gå igenom det mesta. Din kropp som har burit på detta barn och din kropp som har påverkats då du gjorde aborten. Har du kunnat prata något med honom om hur du känner? Ni behöver inte prata mycket om han inte värkar vilja det men du kan iallafall säga till honom hur du känner att du mår. Säga att "jag mår faktiskt inte alls bra och jag vill att du ska veta det" , för det ÄR en jobbig process efteråt för tjejen.

Sedan kan jag varmt rekommendera att vända sig till någon kurator för stöd. De flesta kvinnokliniker brukar erbjuda en kuratorkontakt i samband med att man gör en abort. Jag själv nekade först totalt till samtalskontakt men ändrade mig sen och har nu börjat gå och prata med en kurator, bara för att få ventilera mig och sätta ord på hur jag känner och det har verkligen hjälpt enormt. Jag var också som du superdeppad och tänkte på att ta mitt liv men genom att få prata mycket om det man känner och få utlopp för sin sorg så BLIR DET BÄTTRE!!

Vill du prata med någon som har gått igenom detsamma kan du nå mig på

Vanjasofie.nyberg@hotmail.com

Kram!!

Jag gick också genom en abort för ca 3 månader sen. Känner fortfarande av biverkningar både fysiskt och psykisk. Är inte tillsammans med "pappan" utan vi är "vänner" nu. Jag var jätte osäker på det jag gjorde, var osäker både innan och efter. Var osäker stunden jag gjorde det. Om du kan skicka din mail då kan vi prata lite mer där om du känner för det!