Avsaknad av spermier
Popetot, det finns en ny grupp här som heter:
"Vill ha kontakt med andra som planerar IVF i början på 2016"
Jag har just gått med i den. Där diskuteras IVF etc...
Popetot, det finns en ny grupp här som heter:
"Vill ha kontakt med andra som planerar IVF i början på 2016"
Jag har just gått med i den. Där diskuteras IVF etc...
Hej allihopa! Idag var vi på läkarbesök igen. Hans prover var bra förutom spermaprovet. Han har alldeles för få för att det ska gå att göra någon behandling. Nästa steg blir tesa/pesa den 19 november. Vet inte vad man ska ställa in sig på. Jag är lättad över att proverna var bra i övrigt så det inte är helt kört men vågar inte få upp för mycket hopp. Min man tar det inte så bra. Han har läkarskräck och när dem började prata om nästa steg om dem inte hittar spermier vid nästa försök så låste han sig helt och säger att han aldrig kommer klara av "att dem skär i honom". Jag kan inte ta den paniken just nu utan får ta nästa steg först. Ingen aning om vad chanserna är att man hittar några eller oddsen för att dem isf är sådana man kan använda. Det verkar vara mycket man fortfarande inte vet. Ska tutta i honom zink och foldyra och låtsas att det hjälper. Måste bita ihop mu och inte gräva ner tankarna i mörkret. Hoppas ni har en bra helg!!
[quote=75971137][quote-nick]999 skrev 2015-11-07 11:06:34 följande:[/quote-nick]
Det läkaren menar är att din man har en spermaproduktion (uppenbarligen, eftersom spermier hittades i spermaprovet), men att han har alldeles för få för att få barn naturligt eller med IVF, utan då får man göra ICSI. Det är nog det er läkare menar tror jag. Min man har lämnat två spermaprover varav båda visade 0 spermier samt genomgått en biopsi där inga spermier hittades och läkarna har gett oss besked om att det med största sannolikhet inte kommer hittas några spermier via en mikrotese heller, dvs. när man plockar ut testiklarna och letar genom vävnaderna under ett mikroskop. Men vi är beredda att göra det i alla fall eftersom vi är desperata och har vi tur så hittar dem en eller två spermier(!), så 50 spermier i detta sammanhang är inget att vara ledsen över, tvärtom! Jag menar inte att låta hård som sagt, men när man befinner sig i detta elände som vi alla här gör så kan det vara bra att få lite perspektiv och kunna tänka "Det kanske inte är så illa ändå".
[/
Du är inte alls hård. Jag tycker du är stark och en fin person som tar dig tid att förklara fast jag kan förstå att det tar emot. Jag ska göra allt jag kan för att inte låta det negativa ta över och försöka se den informationen vi fått som positiv. Jag vet dock inte hur det går om dem inte hittar något vid nästa ingrepp. Min man är inte redo för mer då. Han är livrädd och inte villig att göra något ingrepp där dem behöver skära. Han har svårt för sprutor och svimmar av blod så försöker inte lägga så mycket vikt i der han säger nu utan göra nästa steg och se vad det ger. Jag vågar inte hoppas. Helst skulle jag kunna stänga av helt men det är inte det lättaste. Jag önskar er all lycka och kroppen är märklig så allt kan hända. Oavsett så klarar man det. ha en fin lördag!
Nu har jag bara läst trådstarten samt sista sidan, men tänkte bara dela med mig lite av min historia.
Jag har själv PCO och konstaterad utebliven ägglossning samt flera försök med hormonstimulering samt IVF bakom mig i ett tidigare förhållande.
Träffade min nuvarande sambo för sex år sedan och vis av erfarenhet så drev jag på att vi skulle göra en utredning tillsammans, för att veta utgångsläge. Detta var ganska nedslående och en stor chock för sambon då det först och främst visade helt avsaknad av spermier och därefter en kromosomavvikelse i form av Klinefelter. Vi kände att vi ville göra allt för att se om det fanns en möjlighet till graviditet med spermier ifrån honom, varpå vi inledde privata försök på Carlanderska med ingrepp på sambon. Första gången fanns inte ett enda ägg hos mig, trots många blåsor - man tömde drygt 20 stycken, samt många vid tidigare stimuleringar. Dock hittade man typ två spermier på sambon. Andra försöket fanns inga spermier alls och mina åtta ägg gick till papperskorgen. Därefter ville man inte göra fler ingrepp på sambon och vi stod i kön för spermadonation. Två dagar efter det sista försöket ringde man från Sahlgrenska om att vi var framme i kön! Därefter har vi gjort en färsk cykel, två frysförsök (vid sista dog embryot vid upptiningen) och nu senast, i augusti-september ett nytt färskt försök som slutade i ganska kraftig överstimulering, ett ägg tillbaka och två till frysen - och ett positivt test! Går in i v. 12 på måndag. Har varit på två ulj hittills och allt ser bra ut än så länge, fast sjukt overkligt. Förhoppningsvis är det vår tur nu.
Ser nu att det inte alls blev någon kort version, men det är svårt att vara kortfattade när det varit så utdraget och så många turer och behandlingar.
Jag önskar ingen att gå igenom samma resa, men trots att det känns jobbigt, hopplöst och fruktansvärt orättvist - jag vet precis, så var rädda om varandra, stötta varandra och ta hand om förhållandet. Hoppet är trots allt inte ute, även om resan är lång och snårig!
Jag hoppar också in i tråden. Har fått svar att min sambo inte har några spermier efter två lämnade prov. Nu ska han till RMC för första möte i nästa vecka. Sen efter det får vi vänta på biopsi. Kan jag ställa mig i kö för donation under tiden tror ni? Skulle kännas bra att ha en reservplan om de inte hittar något.. Känns fruktansvärt med all väntan och att inte veta..
Verkar som alla har hittat spermier via biopsi förutom vi... Känns jävligt hopplöst allt just nu.