Får man fråga varför inte? Avstår du hellre biologiska barn? Vet du att det tar flera år att komma fram i adoptionskö om ni vill adoptera? Många får vänta 3-5 år.
Okej, jag förstår att ni är chockade, men tyckte bara att så som du skrev lät väldigt defintivt, som att du redan övervägt allting och kommit fram till att du absolut inte vill. Finns ju möjlighet att det går at behandla, annars är det bara ni som kan känna hur viktigt det är med barn. Kanske ni ändrar er att ett barn är viktigare än att det är ett helbiologiskt barn, kanske inte. Själv hade jag aldrig kunnat tänka mig att avstå barn men man känner ju olika.
Jag kan inte låta bli att få en känsla av att din man måste ha vetat om detta hela tiden. Eller åtminstone haft sina misstankar?
Ursäkta, jag menade inte att vara pushig. Ville bara framhålla att spermadonation KAN vara ett bra alternativ. En av mina bästa vänner var i samma sits och de gjorde som jag skrev att först kolla om det fanns spermier i bitestiklarna, men de fanns det inte och de valde då att gå vidare med spermadonation. De försöker tillmötesgå så att donatorn har samma ögonfärg och hårfärg som mannen och för en utomstående hade man inte kunnat gissa att det inte var ett helbiologiskt barn. De kommer dock naturligtvis att berätta för barnet när hen är lite äldre.
Gud så oförskämt! Vad grundar du det på? Man har utlösning precis som vanligt, bara att den inte innehåller några spermier.
Puffar ????
Hej,
Vi fick ett liknande nedslående besked på vårt första besök i början av April, de hade endast hittat 1 levande spermie i min sambos prov och den enda var inte så rörlig. Dock hade han lämnat provet i slutet Januari och han skulle få lämna ett nytt prov och då 2,5 mån efter prov ett. Det var MKT bättre, inte normalt, inte bra, men så det räcker till IVF. Det han gjorde annorlunda de ca 4 veckorna innan prov 2 var att han slutade helt med alkohol, och även sötningsmedel som tydligen kan påverka. Infektioner i kroppen kan också påverka och rökning är ju såklart nej! Vi fick reda på att sperimerna är helt utbytta efter ca 10 veckor, så lev så rent som möjligt inför nästa prov, det finns hopp! Vi ska börja med IVF i September, det trodde jag verkligen inte efter vårt första besök!
All lycka till dig!
Tack, nu ska bara IVF funka också med 35-40% chans men vi har ju den chansen! :)
Vet inte om snus påverkar men det är ju jättebra att han börjat med de tillskott som ska vara bra. Om de ff inte hittar något sen så kan de ju gå in i bitestikeln och ev. hitta något där. Det FINNS hopp! :) Lycka till!
Jag och min sambo fick beskedet vid vårt första besök hos läkaren att han inte hade några spermier. Blev helt förkrossad. Har hela tiden trott att det är mig det är "fel" på och så får vi detta beskedet. Han fick lämna blodprov och ska lämna ett till spermieprov denna månaden och efter det får vi väl se hur det går... Jag grät hela dagen och jag kan inte ens tänka mig hur det känns för honom. Har gått som i en dimma sen dess. Han vill inte prata om det heller, så just nu vet vi varken ut eller in...
Det känns så overkligt hela situationen och en sån otrolig ensamhets-känsla. Som om vi är dom enda. Man hör ju om kvinnors problem men sällan om mannens. Försökt hitta info att läsa men det känns ju som om man letar efter en nål i en höstack... Vi vet inget mer än att om nästa prov visar samma (dvs noll) så skulle vi få remiss till sahlgrenska. Läkaren hoppades att allt skulle vara klart innan semestern så remissen var färdig att skickas. Jag tror inte riktigt att jag fattade vad som verkligen hände och vad hon sa. Är som ett konstant vakum man går i. Känns skönt att jag hittade denna tråden men ändå så overkligt att jag suttit och letat efter just sådana här trådar... Tack hörrni!