Vissla88 skrev 2015-06-08 09:28:37 följande:
Jag och min sambo fick beskedet vid vårt första besök hos läkaren att han inte hade några spermier. Blev helt förkrossad. Har hela tiden trott att det är mig det är "fel" på och så får vi detta beskedet. Han fick lämna blodprov och ska lämna ett till spermieprov denna månaden och efter det får vi väl se hur det går... Jag grät hela dagen och jag kan inte ens tänka mig hur det känns för honom. Har gått som i en dimma sen dess. Han vill inte prata om det heller, så just nu vet vi varken ut eller in...
Åh vad ledsen jag blir att det finns ännu en till i samma sits, samtidigt som det känns skönt att veta att jag inte är ensam. Det var samma här, jag var helt inställd på att om det är någon det är fel på så är det mig. Men icke! När läkaren sa 'Vi hittade inga spermier i ditt prov' så kändes det som att jag gick sönder... Min man har också fått lämna blodprov och ska lämna nytt spermaprov efter sommaren, när kliniken öppnar igen. De stänger om en vecka, vilket känns förjävligt att våndas en hel sommar! Han har också fått en remiss till urologen pga att han från och till haft ont i testikeln, så kallelse kommer i veckan. Vet inte om det finns något samband med avsaknaden av spermier.
Sa läkaren något om hur stor chans det är att de hittar spermier via biopsi? Jag blev så omtumlad så jag minns knappt vad läkaren sa! Allt kändes som en dimma.
Min man vill inte heller prata om det, han tycker det är jobbigt att prata om det och att vi inte borde fokusera så mycket på det förrän vi vet vad utredningen visar härnäst.
Vi kan följas åt här om du vill! Vore skönt att ha någon att prata med. Fick även kontakt med GoC igår... Känns skönt att kunna bolla med någon!