Avsaknad av spermier
Hur gick det idag?
Hur gick det idag?
Är det med din mans spermier? :) åh vad kul!! Önskar dig all lycka.
Åh va kul med så många ägg!
Hoppas ni fått positiva besked idag! <3
Grattis! Det är ju lagom många ägg =) Hur mår du nu? Har du ont i magen?
Själv började jag blöda idag. "Ruvardag" 12, så det är för sent för nidationsblödning. Jag har väldig mensvärk, men bara lite färskt blod imorse och nu mer brunaktigt. Jag vet att det kan betyda ingenting, men jag tog precis ett babyplan graviditetstest som var negativt. Babyplans test reagerar på 10 IE hcg, medan clearblue och andra jag testat med reagerar på 25 IE, så det känns rätt kört. Jag har officiell testdag på lördag, men det borde väl ge utslag nu?
Men en positiv nyhet är att vi precis fick ett brev med att de har kunnat frysa ned en ampull med min mans spermier. Jag har ingen aning om hur många spermier det är, men om inte det här lyckas och inte heller det embryo vi har i frysen så har vi några i reserv.
Vi satte in en färsk och fin blastocyst i lördags. Det var fyra sammanlagt som hade klarat sig bra. Det var två som var extra bra, den de satte in samt en som de hade fryst ner. De två andra skulle de odla vidare till söndag och ev då frysa ner dem också.
Nu hoppas vi så på den jag ruvar på!!!!
Va spännande! Håller tummar och tår för er! När har ni testdag?
Själva går vi och vankar av och an på att de ska välja en donator och sen äggplock, dagarna går så segt.
Vad kul vännen! Hur känns det? Jag ska ju göra insemination i veckan är det planerat, har börjar testa för ägglossning from idag. Jag känner mycket blandade känslor. Tankar om att det inte var såhär jag hade tänkt mig skaffa barn är återkommande. Och så tänker jag mycket på framtiden.
Man kanske får acceptera att det helt enkelt får kännas vemodigt, att det är tillräckligt att det känns bra nog. Men vad är bra nog? Det börjar kännas läskigt nu när det närmar sig planerad insemination, även om det på sistone känts som att jag är så redo som jag kan bli, även om jag inte är helt 100% säker på alternativet jag tvingas ta.
Sprutar för fullt. Jag är väldigt påverkad av alla hormoner och pendlar mellan glädje och fasa. Jag har svårt att acceptera att det blivit den här vägen för oss, även mannen min börjar tycka att det är jobbig del av processen. Blir så slutgiltigt på något sätt. Hur har din sambo/make hanterat att det blivit donator?
Jag önskar att de hade fryst ner några av våra på dag 2-3 också. Min läkare sa på dag två att vi hade 5-6 stycken bra embryon och hon tyckte att labbet skulle frysa ner några då, men labbet ville odla vidare och tillslut var det bara en som klarade sig till frysen.
Tänker du tjuvtesta tidigare eller håller du ut till testdag? Min man tyckte inte att jag skulle hålla på och testa, men jag tänkte att det är inget som skadar (bara mitt psyke kanske).
Jag kommer inte få sätta tillbaka mitt embryo nästa cykel utan måste vänta minst en, så då kommer det troligtvis vara mitt emellan jul och nyår, vilket betyder att vi kanske måste vänta ännu längre... Jag vet dock inte riktigt hur min cykel blir nu efter alla hormoner.