Avsaknad av spermier

Vi satte in en färsk och fin blastocyst i lördags. Det var fyra sammanlagt som hade klarat sig bra. Det var två som var extra bra, den de satte in samt en som de hade fryst ner. De två andra skulle de odla vidare till söndag och ev då frysa ner dem också.

Nu hoppas vi så på den jag ruvar på!!!!

Hej kära du :) Ja, efter ett års väntan så får vi äntligen ruva! Det känns över lag bra, vi har kommit till det läget att nu vill vi bara ha en bebis oavsett hur. Sen finns det ju stunder då det känns jättejobbigt att det blev så här. Verkligen jobbigt. Men oftast känns det bra, nästan så vi glömmer bort ibland att det är en donator. Känner också tacksamhet att någon annan kan hjälpa oss, att vi fått så fina blastisar.

Så ni har bestämt er för att köra nu. Spännande att se hur det går för er nu då med inseminationerna. Hoppas det tar sig. Håller tummarna!

Förstår dig hur du menar angående dina tankar. Andra par ligger med varandra och vi måste genomgå denna sjuka situation.

Kram!!

Tack! Var tyvärr överstimulerad och är inlagd sen igår. Vet inte hur länge jag blir kvar här men hoppas jag får komma hem snart!!

Hur går det för er och dig? Har ni haft testdag nu?

Själv är vi på RD1 idag, tankarna snurrar och känns bitterljuvt just nu..

Vi hat testdag 5:e. När har ni testdag?

Jag är gravid! Fick plus imorse! :)

Jag fick komma hem i onsdags, mår sådär men de såg att vätskan minskat så då kan jag vara hemma och åka in på kontroller istället. Sjukskriven på heltid till 6 dec. Tyvärr såg de idag på proverna att mina levervärden skjutit i höjden sen i onsdags så blir jag det minsta sämre så måste vi genast åka till akuten. Har fortfarande så jävla ont i magen ibland så det känns som jag ska dö. De sa att nu när jag är gravid så kommer överstimuleringen fortsätta i några veckor till. Men jag får inte bli sämre. Känns så jobbigt för vi är så glada över att vi plussat men samtidigt mår jag så dåligt i överstimuleringen så vi kan inte njuta, är oroliga för hur det ska gå etc.

Tänker på er andra som väntar på TD och håller tummarna för er!!!!!

Stort grattis till plusset MariaC! Jag var ju aktiv här i början av vår resa och har inte kunna släppa tråden utan följt er två på avstånd. Jag håller mina tummar hårt för er 999.

Hoppas du snart mår bättre MariaC!

Stora kramar till er båda!

Hur går det för er? När har ni nästa vul?

Vi fick plus på stickan igår men känner på mig att det kommer sluta i mf så går bara och väntar på blödningar..

Ja, vi har använt det. Trodde jag var beredd på känslorna och bearbetat färdigt men när vi fick plusset på stickan välde sorgen över oss båda två, att det faktiskt inte blev som vi hade tänkt och föreställt oss, hela situationen känns så surrealistisk.Va härligt för er att ni fått positiva besked och att det verkar växa på

Hej! Vill uppdatera er om hur det går för oss, om inte annat för att kanske hjälpa någon annan i samma situation. Vi väntade i 8 månader i kö för micro-tese i Stockholm. Den är nu gjord och även om mottagandet och behandlingen på reproduktionsmedicin på Karolinska var väldigt fint hittades tyvärr inte en enda ynka spermie. 

 

I efterhand har jag insett att den långa väntetiden faktiskt var bra för oss. Det gav oss tid att förbereda oss på alla olika scenarion, att vända och vrida på känslorna. Och det märkliga är att det, även om beskedet var negativt, kändes som en lättnad att få svar på riktigt. Att gå omkring i limbo och inte veta hur man ska gå vidare har varit så himla himla jobbigt. 

 

Vi har nu bestämt oss för att gå vidare med insemination i Danmark. Mest på grund av att kötiderna är så himla långa här och vi känner att vi vill prioritera tiden (även om vi får slänga in våra sista slantar). Mottagandet i Köpenhamn har hittills varit fantastiskt, vi har gjort hela min utredning och äggledarröntgen i Sverige, haft ett långt och givande möte på Skype med kliniken i Danmark, fått recept utskrivna, valt donator och fått tid för behandling innan vi ens har blivit kallade till ett första möte i Stockholm. Vi får se hur det går. Håll tummarna. Grattis ni som plussat, det gör mig så lycklig att läsa! 

Har läst alla 133 sidor ni skrivit(tror det var något sådant) , tog några timmar.. Men waow, vilka starka individer ni är hela bunten. Som stöttat, peppat och följt varandra under den här långa tiden!

Jag som insett att jag och sambon precis är i början av allt det här, med två provsvar som visat iskalla 0 spermier. Så finns det hopp någonstans att det ska bli bra, fastän vägen dit blir krokig och lång.

Ni är super inspirerande och tack för all information jag fått med mig i alla era meddelanden ni skickat mellan er, som även hjälpt mig. :)

Hej alla! Har inte läst igenom tråden så mycket än men ska göra det. Sambon fick precis idag sitt resultat på spermieprovet. 1 miljon per ml :( , tråkig nyhet men nu förstår vi åtminstone varför vi inte blivit gravida. Ni med ungefär likande resultat. Hur har det gått för er?

Har beställt zink och folsyra till honom nu och hoppas det ska hjälpa till att ge bättre resultat. Men innan han kommit in på mer undersökningar vet vi inte mycket. Så egna erfarenheter lyssnar jag gärn på! :)

Hej och Glad påsk!

hur är det med alla här inne?

Vi gick in i vecka 21 igår, kan inte förstå att halva graviditeten är klar. Har en stor kalaskula nu så det har inte fungerat att dölja graviditeten så som vi hade förhoppningar om, haha.

Idag berättade vi för släkten under påsklunchen, blandade känslor när vi inte varit öppna med den långa processen och att det är ett donatorbarn.

Kram till alla kämpar här inne!

Är vi som känner så, släkten vet inget. Alla glada tillbud till framförallt min man blev konstigt för honom, han reagerade med att dra sig lite undan, och när vi samtala kring det tyckte han att det blev konstigt, han ser det ju absolut som vårt barn, vet inte riktigt varför det blev så starkt för oss.

Det har vi Plus fem extra ul pga blödningar tidigt, så knodden har vi sett mycket av

Min kille har bara 0.1 milj spermier/ml, det är verkligen jättelite, det kom som en chock för oss båda och vi är jätte ledsna.

Jag har en dotter som fyller 7 år i år men han har inga barn. Jag har väl som insett att det är rätt kört för oss att lyckas få barn på egen hand men vet inte om han har det, han fick remiss direkt efter första provet till urolog pga det lilla antalet han hade och han vill ju såklart se vad eller om det finns nåt fel, det känns bara så hopplöst nu, finns det någon i samma situation?

Jag är dessutom 38 år och han 36 år så vi har inte så mkt tid på oss heller...

Tur min man har världens häng pung då ???????