Äldre 4 Jun 18:21

2466 svar

Avsaknad av spermier

igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur...
Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det?

Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt".

Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm!

E23

Äldre 7 Jun 21:29

#31

Hej,
Vi fick ett liknande nedslående besked på vårt första besök i början av April, de hade endast hittat 1 levande spermie i min sambos prov och den enda var inte så rörlig. Dock hade han lämnat provet i slutet Januari och han skulle få lämna ett nytt prov och då 2,5 mån efter prov ett. Det var MKT bättre, inte normalt, inte bra, men så det räcker till IVF. Det han gjorde annorlunda de ca 4 veckorna innan prov 2 var att han slutade helt med alkohol, och även sötningsmedel som tydligen kan påverka. Infektioner i kroppen kan också påverka och rökning är ju såklart nej! Vi fick reda på att sperimerna är helt utbytta efter ca 10 veckor, så lev så rent som möjligt inför nästa prov, det finns hopp! Vi ska börja med IVF i September, det trodde jag verkligen inte efter vårt första besök!
All lycka till dig!

999

Äldre 7 Jun 21:35

#32

E23 skrev 2015-06-07 21:29:39 följande:

Hej,

Vi fick ett liknande nedslående besked på vårt första besök i början av April, de hade endast hittat 1 levande spermie i min sambos prov och den enda var inte så rörlig. Dock hade han lämnat provet i slutet Januari och han skulle få lämna ett nytt prov och då 2,5 mån efter prov ett. Det var MKT bättre, inte normalt, inte bra, men så det räcker till IVF. Det han gjorde annorlunda de ca 4 veckorna innan prov 2 var att han slutade helt med alkohol, och även sötningsmedel som tydligen kan påverka. Infektioner i kroppen kan också påverka och rökning är ju såklart nej! Vi fick reda på att sperimerna är helt utbytta efter ca 10 veckor, så lev så rent som möjligt inför nästa prov, det finns hopp! Vi ska börja med IVF i September, det trodde jag verkligen inte efter vårt första besök!

All lycka till dig!

Åh, tack för din solskenshistoria! Lycka till! Hoppas också på ett lika bra besked nästa gång! Min man röker inte men snusar, dricker sällan. Han har börjat äta zink, folsyra och selen samt multivitamin i hopp om att det ska göra under!

E23

Äldre 7 Jun 21:47

#33

999 skrev 2015-06-07 21:35:52 följande:

Åh, tack för din solskenshistoria! Lycka till! Hoppas också på ett lika bra besked nästa gång! Min man röker inte men snusar, dricker sällan. Han har börjat äta zink, folsyra och selen samt multivitamin i hopp om att det ska göra under!

Tack, nu ska bara IVF funka också med 35-40% chans men vi har ju den chansen! :)
Vet inte om snus påverkar men det är ju jättebra att han börjat med de tillskott som ska vara bra. Om de ff inte hittar något sen så kan de ju gå in i bitestikeln och ev. hitta något där. Det FINNS hopp! :) Lycka till!

999

Äldre 7 Jun 21:54

#34

E23 skrev 2015-06-07 21:47:15 följande:

Tack, nu ska bara IVF funka också med 35-40% chans men vi har ju den chansen! :)

Vet inte om snus påverkar men det är ju jättebra att han börjat med de tillskott som ska vara bra. Om de ff inte hittar något sen så kan de ju gå in i bitestikeln och ev. hitta något där. Det FINNS hopp! :) Lycka till!

Ja det här lilla hoppet är det enda som just nu gör att jag orkar andas och ta mig igenom varje dag. Trots att det är en enorm sorg ändå, att vi inte kan bli gravida på egen hand. Men det struntar jag i nu, bara vi kan få barn.

GoC

Äldre 7 Jun 22:25

#35

999 skrev 2015-06-07 21:54:41 följande:

Ja det här lilla hoppet är det enda som just nu gör att jag orkar andas och ta mig igenom varje dag. Trots att det är en enorm sorg ändå, att vi inte kan bli gravida på egen hand. Men det struntar jag i nu, bara vi kan få barn.

Åh det känns som att det är jag som skriver när jag läser dina i lägg. Jag för ett år sedan. Jag vill bara lugna dig med att chocken kommer att lägga sig men det måste få ta tid. Vi fick exakt samma besked. Något små testiklar. Tog ett till test. Även det tomt. Gjorde biopsi. Och genom blodprov fick vi veta att han har förhöjt fsh-värde. Jag vill bara rekommendera er till att rå om varandra och lägga detta på hyllan tills utredningen är färdig. Försök inte ens ta in donation förrän ni fått bearbeta utredningen och förrän den är helt klar. Jag känner så väl igen mig i din sits! Jag vet att man ligger vaken hela nätterna. Gråter i ren panik. Och inte vet vart man ska ta vägen ibland. Men det går. Det bli lättare. Jag lovar. Och jag kan rekommendera dig till att slå på ett avsnitt av en lättsam serie innan sovdags. Typ ack Värmland. Så man får släppa huvudet en stund och lyckas somna. Jag vet att jag inte sov många timmar per natt när vi var där ni är nu. Jag tänker på er och hoppas på det bästa för er! Men jag vill också dela med mig att från att ha känt som du gör nu. Att donation INTE var ett alternativ

Så känner jag nu att det är det. Och vi vill inte längre leta spermier i hans testiklar hur länge som helst. Vi har bearbetat och accepterat även om det många gånger är tokjobbigt. Och nu känner vi att vi kommit en bit påväg. Nu vill vi bara att sommaren tar slut så vi kan få fortsätta våra försök. Låt dina känslor komma. Prata med varandra om alla känslor. Var öppna. Min kurator sa att flykttanken, om att lämna sin käre sambo är en ren instinkt men det är långt ifrån tanke till handling. Ta er tid att bearbeta detta. Och jag vill rekommendera er att se eventuella spermier i testiklarna som en ren bonus! Finns de där är det ju lycka! Men finns de inte där så har ni redan bearbetat det och tar det beskedet bättre än vad ni tog det här beskedet. Skickar över en stor kram!

Vissla88

Äldre 8 Jun 09:28

#36

Jag och min sambo fick beskedet vid vårt första besök hos läkaren att han inte hade några spermier. Blev helt förkrossad. Har hela tiden trott att det är mig det är "fel" på och så får vi detta beskedet. Han fick lämna blodprov och ska lämna ett till spermieprov denna månaden och efter det får vi väl se hur det går... Jag grät hela dagen och jag kan inte ens tänka mig hur det känns för honom. Har gått som i en dimma sen dess. Han vill inte prata om det heller, så just nu vet vi varken ut eller in...

GoC

Äldre 8 Jun 10:45

#37

Vissla88 skrev 2015-06-08 09:28:37 följande:

Jag och min sambo fick beskedet vid vårt första besök hos läkaren att han inte hade några spermier. Blev helt förkrossad. Har hela tiden trott att det är mig det är "fel" på och så får vi detta beskedet. Han fick lämna blodprov och ska lämna ett till spermieprov denna månaden och efter det får vi väl se hur det går... Jag grät hela dagen och jag kan inte ens tänka mig hur det känns för honom. Har gått som i en dimma sen dess. Han vill inte prata om det heller, så just nu vet vi varken ut eller in...

Åh... en till. Beklagar... har så mycket jag skulle vilja dela med mig till dig. Vi var också där i september. Man vet varken ut eller in, man vill inte tänka på alternativ och världen rasar under ens fötter. man känner sig inte som sig själv och man vet inte vart man ska ta vägen. Du får grna skriva mejl till ig om saker du funderar på eller om du bara vill kräkas lite på situationen. För jag vet hur jäkla dåigt man mår när man befinner sig där du är nu. Skickar över en stor kram!

999

Äldre 8 Jun 12:49

#38

Vissla88 skrev 2015-06-08 09:28:37 följande:

Jag och min sambo fick beskedet vid vårt första besök hos läkaren att han inte hade några spermier. Blev helt förkrossad. Har hela tiden trott att det är mig det är "fel" på och så får vi detta beskedet. Han fick lämna blodprov och ska lämna ett till spermieprov denna månaden och efter det får vi väl se hur det går... Jag grät hela dagen och jag kan inte ens tänka mig hur det känns för honom. Har gått som i en dimma sen dess. Han vill inte prata om det heller, så just nu vet vi varken ut eller in...

Åh vad ledsen jag blir att det finns ännu en till i samma sits, samtidigt som det känns skönt att veta att jag inte är ensam. Det var samma här, jag var helt inställd på att om det är någon det är fel på så är det mig. Men icke! När läkaren sa 'Vi hittade inga spermier i ditt prov' så kändes det som att jag gick sönder... Min man har också fått lämna blodprov och ska lämna nytt spermaprov efter sommaren, när kliniken öppnar igen. De stänger om en vecka, vilket känns förjävligt att våndas en hel sommar! Han har också fått en remiss till urologen pga att han från och till haft ont i testikeln, så kallelse kommer i veckan. Vet inte om det finns något samband med avsaknaden av spermier.

Sa läkaren något om hur stor chans det är att de hittar spermier via biopsi? Jag blev så omtumlad så jag minns knappt vad läkaren sa! Allt kändes som en dimma.

Min man vill inte heller prata om det, han tycker det är jobbigt att prata om det och att vi inte borde fokusera så mycket på det förrän vi vet vad utredningen visar härnäst.

Vi kan följas åt här om du vill! Vore skönt att ha någon att prata med. Fick även kontakt med GoC igår... Känns skönt att kunna bolla med någon!

Vissla88

Äldre 8 Jun 17:23

#39

Det känns så overkligt hela situationen och en sån otrolig ensamhets-känsla. Som om vi är dom enda. Man hör ju om kvinnors problem men sällan om mannens. Försökt hitta info att läsa men det känns ju som om man letar efter en nål i en höstack... Vi vet inget mer än att om nästa prov visar samma (dvs noll) så skulle vi få remiss till sahlgrenska. Läkaren hoppades att allt skulle vara klart innan semestern så remissen var färdig att skickas. Jag tror inte riktigt att jag fattade vad som verkligen hände och vad hon sa. Är som ett konstant vakum man går i. Känns skönt att jag hittade denna tråden men ändå så overkligt att jag suttit och letat efter just sådana här trådar... Tack hörrni!

999

Äldre 8 Jun 18:42

#40

Vissla88 skrev 2015-06-08 17:23:09 följande:

Det känns så overkligt hela situationen och en sån otrolig ensamhets-känsla. Som om vi är dom enda. Man hör ju om kvinnors problem men sällan om mannens. Försökt hitta info att läsa men det känns ju som om man letar efter en nål i en höstack... Vi vet inget mer än att om nästa prov visar samma (dvs noll) så skulle vi få remiss till sahlgrenska. Läkaren hoppades att allt skulle vara klart innan semestern så remissen var färdig att skickas. Jag tror inte riktigt att jag fattade vad som verkligen hände och vad hon sa. Är som ett konstant vakum man går i. Känns skönt att jag hittade denna tråden men ändå så overkligt att jag suttit och letat efter just sådana här trådar... Tack hörrni!

Jag förstår precis vad du menar... Det var därför jag startade denna tråd, i hopp om att hitta någon eller några att bolla med. Även om jag såklart önskar att ingen behövde gå igenom samma sak. När fick ni detta besked? Var det nyligen? Vi fick veta förra veckan som sagt, knappt en vecka sedan.

Hur ställer ni er till donation ifall det skulle visa sig att ni inte kan få helbiologiskt barn ihop? Har ni hunnit fundera något på det?

Jag har snuddat vid tanken lite grann men just nu är det inte något som jag kan acceptera. Min man är mer positiv till det.

Avsaknad av spermier

INNEHÅLL