Avsaknad av spermier

Letrozol har jag aldrig hört talas om? Mannen har injicerat pregnyl och bemfola i 6 månader utan resultat..

Vi tyckte vi hade bearbetat spermiedonation och var beredd på det, men känns som att nu när vi fått det som sista alternativ så börjar vi om på noll.. Vi var nog inte så beredd. Men eftersom vi vill genomgå förlossning och allt vad det är, så har vi inget annat val än att acceptera donation. Det blir nog bättre med tiden.

Jag håller timmarna att ni hittar några starka simmare! :)

Min sambos värden på hormonerna har också varit normala. Så då skulle inte medicinering bli aktuellt om jag förstått rätt? Vår plan är donation om ingenting hittas vid biopsi. Men jag tror att när/ om vi står vid det alternativet så kommer nog känslorna att vara blandade även fast vi vet att det biologiska egentligen inte är det viktiga. Håller tummarna för oss alla.

Har någon av er funderat på att testa akupunktur/kinesisk medicin? Det finns många studier inom området som visar att det kan bota manlig infertilitet. 

Tillägg till ovanstående inlägg: Det gäller då att hitta någon som kan sin sak och har arbetat med det länge. Om man googlar på det så dyker både forum och studier upp som visar att män som tidigare inte producerat spermier har efter några månaders akupunktur (och medicinering med kinesiska örter) börjat producera spermier. Det går ut på att behandla hela kroppen och sätta den i balans med hjälp av akupunktur, och inte bara inrikta sig/behandla/medicinera organet/området som har problem. 

Vi har gjort biopsi två gånger. Hur stor är oddsen att man hittar vid en microtese? Det är förmodligen rätt så lång väntetid?

Hur mycket tid och pengar orkar/kan man lägga ut? Jag är inte emot donation, men kan inte förneka att vi båda hellre viljat haft ett biologiskt. Nu har vi börjat accepterat tanken på donation. Men om man inte testar alla vägar som går innan man tar emot donation, kommer man fortsätta grubbla på det då? Att man hade kunnat gjort mer? Många funderingar...

Hej allihop!

Nu är jag egentligen inte i samma sits som er men jag såg att någon hade nämnt spermadonation och ville bara skriva några rader.

Min man kan inte få biologiska barn, det fick han reda på när han levde med sitt ex.
En sak jag verkligen vill trycka på är att låta era män sörja det faktum att han inte kan få biologiska barn, om ni märker att han behöver det. Annars är risken nog ganska stor att han får "fel" känslor för ett eventuellt barn som blir till genom donation.

Min man är väldigt barnkär och blev förkrossad när han fick reda på det här men han fick aldrig tid att sörja, då hans ex var väldigt desperat efter ett barn. Han har pratat mkt om sina känslor med mig, angående den perioden. De bestämde iaf sig för att prova IVF med donerade spermier. De fick ett barn och det finns ingen i världen som skulle kunna tro att det inte är hans biologiska. Han är som vilken pappa som helst och mamman som vilken mamma som helst. De älskar sitt barn villkorslöst!

När vi träffades och han berättade det här för mig så blev jag väldigt kluven. Nu visste jag inte ens om jag ville ha fler barn (jag har sedan innan) men just tanken på donation kändes väldigt främmande och konstigt på något vis. Nu har vi varit tillsammans i några år och jag tycker inte alls att det känns främmande eller konstigt längre! Kanske för att jag ser vilken underbar pappa han är och hur mkt han älskar barnet även fast det inte är hans biologiska barn?
Vi försöker iaf få ett gemensamt barn nu men det går tyvärr inge vidare, så vi kämpar på.

Vill inte förminska någon i tråden då jag faktiskt redan har barn! Skulle det inte bli fler barn så får det vara så. Men min man vill däremot väldigt gärna ha ett till barn. Vi är fortfarande inne på gratisförsöket men han är beredd att betala för en till IVF om det här inte funkar.

Jag kan bara tänka mig hur det känns för er alla (och era män) men jag tror att det kommer sluta bra för alla er! Att vänja sig vid tanken på olika alternativ och prata mkt med varandra!
Håller tummarna för er och önskar er lycka till!

Ursäkta för långt inlägg.

Ta hand om er. Kram