Avsaknad av spermier

Jag kommer tyvärr inte ihåg vad de sa ang testiklarna (har för mig att de sa något dock) och några provsvar kommer jag inte alls ihåg att vi fick, förutom 0 antal spermier...

Lite osäker på vad fsh värde är. Det var något som var för högt. (Hjärnans signalen till testiklarna). De undersökte testiklarna och såg på ultraljudet att han eventuellt har cellförändringar. Detta ska undersökas samtidigt som man gör biopsin i jakt på spermier. Inget kul att höra om cellförändringar men ändå skönt att de ser och åtgärdar det nu så att det inte utvecklas till något farligt. Cellförändringar i sig kan vara anledningen till avsaknaden av spermier. Jag är livrädd men ändå förberedd på att vi inte kommer hitta några. I nuläget känns donerade spermier uteslutet för oss båda. Kanske ändrar vi oss en dag men det känns väldigt främmande. Hur tänker ni?

Åh vilken tid det ska ta att få provsvaren... Har fortfarande inte fått svar på mannens blodprov (det där dom ska kolla kromosom-grejer och sånt). På onsdag ska vi gå och lämna prover inför vår remiss till sahlgrenska.

Dagarna både går långsamt och fort. Sjukt att det känns både och.

Jag har kommit ner i en jätte dipp. Åkte till stan innan idag för att köpa en present inför ett kalas imorgon och kom på mig själv efter nån timme att jag stått och läst på bokomslag och gråtit för mig själv inne på bokhandeln. Jag visste inte ens vad jag gjorde inne i bokaffären, skulle inte ha något där. Jag känner att jag inte kan fokusera helt när jag kör bil, alla tankar är på annat håll. Blir rädd för mig själv.

Fick en kommentar från några bekanta som sa i ett samtal om barn och vad dom varit med om osv, att "skaffa inte barn, lev livet och gör det du vill innan. Passa på att njut, res, plugga" om dom bara visste... Vet ju att det absolut inte var något illa menat men jäklar vad ont de orden gjorde.

Fått mer och mer tankar om huruvida livet är värt att leva eller inte och det blir jag speciellt rädd för. Är så mycket som kommer upp som har hänt i mitt liv, så det är inte bara detta med barnskaffandet som gör det men det var detta som gjorde att bägaren rann över. Jag skulle absolut inte göra nåt dumt men tankarna skrämmer mig. Att jag ens tillåter dom att komma.

Så här sitter jag och tycker synd om mig själv. Känner mig så otroligt självisk och glömmer stundtals av att det inte bara är vi som går igenom detta. Och det är ju faktiskt VI, inte bara JAG.

Nä detta gled väl ifrån ämnet något men behövde bara skriva av mig.

Tack för tips om olika tillskott, ska köpa det till min sambo också.

Vi tänker precis samma som ni, hittar de inget på Sahlgrenska under biopsi så går vi också vidare till Carlanderska. Har hört att de ska va väldigt bra.

Samma här att det går upp och ner....just nu under sommaren har jag väldigt lugnt på jobbet å då sitter jag å tänker å surfar runt å läser en massa å då känns det så jobbigt.

Suck, känner igen det där......Det är så jobbigt! Jobbigt också när folk frågar när vi ska skaffa barn å skojar om ifall jag är gravid etc. Jag skulle aldrig fråga någon det, man har ingen aning om vad andra går igenom!

Hoppas också att detta snart ska vara över, men det känns som en evighet med tanke på väntetider etc...

Läste på om Mikro-Tese, låter ju helt otroligt att det enbart görs på Carlanderska, då kan vi skatta oss lyckliga som bor så nära!!

Vi tänker samma som ni.