Gåva till min vän som förlorat sitt barn

Jag är inte änglamamma men har varit med om många olika sorters sorg i mitt liv. Din omsorg om din vän känns bra att höra och jag är säker på att din vän känner den i sin svåra stund. Jag kan bara referenser till min egen sorg och min åsikt är att jag inte skulle velat ha ett tudelat smycke när min man avled, inget smycke överhuvudtaget som någon annan förväntar sig att jag ska bära som ett tecken på att jag sörjer och saknar någon som lämnat mig. En present ger man för att fira någonting.

Nja njäe. Jag förstår tanken och den är fin. Hade jag fått ett sånt smycke när mitt barn dog hade jag nog bara blivit ledsen.

När man är mitt i sorgen vill man (och nu kan jag ju oxå bara prata för migsjälv) inte ha någon present lixom...

Jag fick massor av blommor och det tyckte jag var fint, att folk visade att dom brydde sig och fanns där, det kändes ok.

För mig var det viktigast att ha vänner runtomkring en som ett stöd, som fanns där i vått o torrt.

Tack snälla för era svar! Då avstår jag från detta. Kändes liksom i maggropen att det kanske skulle kunna bli fel utifrån hennes perspektiv. Visar min omtanke genom att bara finnas till istället.

Jag hittade en jättefin (men sorglig) dikt i en tidning som jag klippte ut och skickade till en bekant som förlorat ett barn. Hon klistrade in den i sonens minnesbok sen, mycket uppskattat mitt i allt elände. Man kan ju göra det till ett handgjort kort annars.

Allra viktigast är nog att finnas där - på riktigt. Fråga hur det är och erbjud hjälp med praktiska saker.

(Tror att dikten heter Stop all the clocks, cut off the telephone.)

Jag fick k 3 olika smycken när min dotter dog som jag bär med mig varje dag. Det är hennes små fötter och namn ingraverat på det ena, det andra är hennes namn och en dikt och det tredje en ängel! För mig betyder det jättemycket men det är jag