Lyckades efter totalt 11 IVF-försök

Hoppas med denna tråd kunna ge hopp och styrka till er där ute som gjort upprepade IVF-behandlingar utan önskat resultat.

Jag och min sambo gjorde vårt första IVF-försök (med ICSI) våren 2010 på IVF-kliniken i Umeå. Spermieprovet visade att min sambo hade få spermier men de som fanns var iaf bra. Vi fick flera embryon av toppkvalitet. En blastocyst sattes in och resten åkte in i frysen, men resultatet blev minus...

Vi körde på i ett med behandling efter behandling. Gjorde totalt fem färskförsök och fyra frysförsök. Nån gång sattes två embryon in. Jag provade kortison och trombyl men minuset lyste starkt ändå. Efter det femte färskförsöket bestämde vi oss för att inte göra fler.

När det gått ca ett år sen senaste behandlingen började jag känna att kraften kom tillbaka. Jag var inte färdig med det här! Kände däremot att jag måste prova något nytt. Kontaktade därför IVF-kliniken i Falun som jag hört mycket positivt om och bad om deras åsikt kring att ev försöka igen. De tyckte att vi skulle försöka, så vi åkte dit. Det här var då våren 2014.

Vilken fantastisk klinik! Bemötandet, tillgängligheten och kompetensen var helt otrolig! Fick även prova nya (för mig) "behandlingsalternativ" som LEI, assisted hatching, embryoglue och intralipid samt att min sambo fick äta C-vitamin, zink och folsyra under några månader. Det här var då alltså vårt sjätte färskförsök och jag blev för första gången någonsin gravid! Helt ofattbart! Glädjen byttes dock snabbt ut mot sorg när man på UL i v.8 såg att det bara fanns en tom hinnsäck utan foster. Fick MA i v.12.

Vi bestämde oss ändå i samråd med kliniken för att göra ett till färskförsök (hade inga i frysen). Jag hade ju ändå blivit gravid, något som aldrig tidigare skett! Sagt och gjort så började jag med hormonbehandling igen och så åkte vi till Falun och satte in en blastocyst. Jag blev gravid igen, helt ofattbart!! Den här gången såg man ett pickande hjärta på UL i v.8. Glädjen går inte att beskriva!

Kan inte påstå att jag kunnat njuta av graviditeten utan har hela tiden tänkt att något kommer hända. Därför känns det nu så ofattbart att sitta här med min tre veckor gamla son i famnen. Det lyckades till slut, det gjorde verkligen det!

Vill skicka all styrka till er som kämpar där ute och hoppas att min berättelse kan ge er en gnutta hopp.