Nu är väl majoriteten av gänget här inte direkt "nygravida" längre (är själv i v. 22) men du är välkommen ändå! 
förhoppningsvis går allt precis som det ska. Ni verkar vara ett super härligt gäng här inne! :) när fick du reda på ditt plus där i somras då? :)
Någon mer som börjat få sammandragningar och halsbränna? Haft sammandragningar varje dag denna veckan samt en återkommande halsbränna. Är i vecka 22 så det känns lite tidigt... Ska fråga bm imorgon så kanske jag blir lite lugnare! Hoppas verkligen att detta lägger sig lite, för vet inte riktigt hur jag ska klara att kräkas hela tiden, foglossningen och dessa två "biverkningar". Hum. :P
Tänkte precis ställa samma fråga som safiia här; hur tänker ni med influensavaccin?? Jag skulle aldrig ens överväga att vaccinera mig i normala fall, är ju frisk och stark annars. Men det rekommenderas ju för gravida eftersom man löper större risk att bli ordentligt sjuk. Riktigt osäker, är skeptisk till "nya" vaccin annars, men vill ju inte heller bli så sjuk att jag hamnar på sjukhus innan bebisen är född...
Får börja med att säga förlåt för ett lite gnälligt inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig lite. för det känns som om jag är inne i en svacka nu känslomässigt då det mesta känns segt och tungt.
Jag vill gärna hitta på något litet ibland när jag är ledig såsom promenad, shopping eller något liknande, men glädjen över att hitta på något annat än bara vara hemma grumsas av att jag ganska snart får ont i ryggslutet av att stå och gå för mycket. Nu på sistone har jag även märkt av det på nätterna ibland, men vet inte om det beror på graviditeten eller om det beror på en dålig madrass (men inte märkt av det tidigare på detta sätt).
Sen så blir det väl inte bättre av att jag fick missfall tidigare i år och var beräknad till början av november, så stundtals har jag svårt att inte låta bli att tänka på hur det kunde ha varit om allt gick vägen den gången. Jag vet att det är dumt att tänka så men inte lät att låta bli när tankarna far iväg ibland.
Fick i slutet av förra veckan även reda på att en bekant, några dagar tidigare fött sitt barn alldeles för tidigt (slutet av vecka 21) så det inte fanns något att göra för att rädda det. Fick senare veta att detta sannolikt hade orsakats av ett virus/bakterie hos henne som triggade igång förlossningen. Allt detta känns bara jobbigt, dels pga. av att det skapade en ny oro hos mig och dels känslan av att inte veta hur man ska hantera situationen/de vill att man hanterar situationen när man möts nästa gång. Jag kan känna att jag kommer att vara som en ständig påminnelse för vad hon kunde ha haft under en lång tid, speciellt eftersom hon endast låg en vecka före mig.
Hoppas att ni haft ett par bättre veckor än vad jag haft
Vi hade rul idag. Som vi redan misstänkte och anade fick vi veta att det är en liten tjej där inne :) det var nog det första min mamma sade då jag berättade om mitt illamående och både jag och mannen har haft en känsla av att det är en flicka.
Tyvärr såg inte allting riktigt bra ut :( babyn hade utvidgat njurbäcken. Det är mycket sannolikt att det växer bort så vi har kontroll om en månad igen. Bm berättade inte så mycket utan sade bara att det är mycket vanligt och oftast växer bort. Men jag har ju googlat hela dagen.... kan vara tecken på allt från down syndrom (finns dock inget annat som tyder på det) till problem med urinvägarna. Så ja en till som är orolig :( som om det inte vore nog med att början av graviditeten varit något av det värsta jag varit med om hittills. Moderkakan var dessutom lite lågt ner, men det är jag mindre orolig för eftersom det snarare påverkar förlossningen och inte babyn så mycket. Dock ska det också kollas om en månad då den också flyttar sig ännu. Men i övrigt såg allt bra ut och var normalt. Sämre nyhet hade det kunnat vara och några stora missbildningar är det inte frågan om. Babyn sög på tummen och sparkade mig i urinblåsan <3
Vi håller tummarna för att knepigheterna växer bort. Verkar ju osannolikt med downs syndrom ifall kub-testet inte visade någon hög risk. Och det mesta kan de ju fixa så bra nuförtiden direkt efter att bebisen fötts ifall det skulle vara något. Det kommer att ordna sig!!
Hur går det för er andra? Det är ganska tyst här inne, så jag utgår från att ni alla mår toppen?! 
Jag själv går in i vecka 24 imorgon, magen växer väldigt mycket nu just och jag har ibland lite tungt med andningen och sover lite dåligt, men i övrigt mår jag bra. Besöket hos bm visade också att allt var bra, så jag är jätteglad såhär långt. Börjar dock längta något enormt efter att få vara ledig, någon annan som känner så?!
Får man vara med? Är 40+ och väntar tillsammans med min sambo vårar första efterlängtande barn i juni 2016. Är gravid i v.5+4 idag och känner fortfarande en stor oro då jag drabbats utav flera MF/MA.
Hur mår du såhär långt, bortsett från oron då?