Vill ha syskon – inget fungerar
Nu börjar det kännas riktigt jobbigt. Har försökt få ett syskon till vår älskade son sedan augusti förra året men det vill sig inte. Hade ett missfall i januari, och jag tror att jag hade ett till direkt efter. Sedan dess händer ingenting. Är orolig att det är något fel på mig efter förra förlossningen eller missfallet.
Jag som egentligen inte alls gillar piller och onödiga läkemedel har börjat prova med tillskott, men med konstiga resultat.
Nu senast har jag ätit rosenrot, då blev min menscykel helt plötsligt 23 dagar istället för runt 32. Vet förstås inte med säkerhet om den kortade cykeln beror på rosenroten men jag misstänker det. Hann börja hoppas på att det var en nidblödning men blev besviken igen som vanligt.
En annan månad provade jag progesteronkräm. Blev jättekonstig av den, kanske tog jag för mycket. Blev hur trött som helst och fick graviditetssymptom fast jag ju inte alls var gravid. Kräktes och mådde skit. Nu vågar jag inte ta den igen.
Har också provat bisolvon, märker ingen skillnad. Känns olustigt att stoppa i sig en massa läkemedel om de inte behövs.
Har även ätit folsyra och vanliga multivitaminer förstås.
Har ni fått konstiga cykler när ni provat dessa ?hemmakurer?? Här på familjeliv låter det som att det är jättevanligt med dessa saker men jag blir så nervös av att experimentera när resultaten blir så konstiga.
Nu börjar jag noja över att hamna i klimakteriet också innan ett syskon blir till. Googlade förstås och såg att förkortade cykler brukar inträffa innan mensen försvinner. Nu är jag ?bara? 34 men på vissa tickar ju den biologiska klockan fortare än andra och fertiliteten minskar snabbt. Skulle inte förvåna mig om jag är en av dem som kommer i klimakteriet tidigt.
Jag är så tacksam att vi redan har en underbar liten son men det tär verkligen på mig att han inte kan få ett syskon. Känner mig otillräcklig som människa och kvinna. Ungefär som att meningen med livet är att få barn och jag misslyckas med det enda som är viktigt.
Har sökt på gyn men tanten där kollade bara vaginalt ultraljud och sa att allt såg bra ut. (Men det var ju en väldigt liten undersökning det, tog typ två minuter.) Och eftersom jag blivit gravid tidigare så får jag ingen hjälp. Det blir en psykisk presspå mig att veta att jag måste fixa detta utan hjälp annars är det kört. Hade varit skönt att veta att man i alla fall kunde få hjälp, som en liten livlina, även om man inte använde sig av den.
Dessutom försvinner ju hela lusten till sexliv när man försökt i snart ett år och hela proceduren handlar mer om göra barn än lust till varandra.
Vad sjutton ska man göra?!