hård uppfostran

Hej...!

Jag är bekymrad.. och jag funderar..

Jag bor sedan några år tillbaka på en liten ort, långt från mina egna hemtrakter, men nära till min frus föräldrar..

Jag oroar mig för morföräldrarnas "tillvägagångssätt" i uppfostran... och jag börjar se mer och er tendenser av det i min egen frus metoder också...

Hon (och hennes syskon) har fått en hård och sträng uppfostran, där hennes mamma har haft absolut makt, utan bestämmandeutrymme för dem - och hon använder till och med termen "makt" när hon diskuterar barnuppfostran (!). Samtidigt har hennes pappa haft fullt fokus på "att inte göra fel" (det han och/eller mormor tycker är fel), istället för att uppmuntra till att göra rätt, och känslor negligerades helt i deras "maktkamp" för att få dem att "göra som man ska" och "bete sig som man ska".

Föräldrarna bor sedan 40 år tillbaka i en stuga mitt ute i skogen, bokstavligt talat, med 400 meter till närmaste granne, och ytterligare 400 meter till närmaste granne efter det, och till råga på det har de inte särskilt många vänner.. det känns inte som de har en aning om hur "vanliga" familjer fungerar... Balansen mellan dem är totalt skev, där "mormor" dominerar medan "morfar" oftast sitter tyst när han inte sliter med trädgården.

Min fru har som sagt börjat bli mer och mer sträng mot vår äldste son (han är 4 år, och är väl egentligen lite i kiss och bajsåldern nu).. och jag ser samma mönster på henne, hon lyssnar inte på vår son över huvudtaget, och tillrättavisar så fort han inte dansar efter hennes pipa. Inga diskussioner. Det är inte direkt lätt för mig heller då hon som sagt växt upp i en familj där pappan i stort sett enbart figurerat som någon slags tillbakadragen tillrättavisningsmaskin, på order från frugan, men I don't work that way, och får mkt irritation (och en och annan stekspade på mig) från henne, när inte heller jag dansar efter pipan.. vilket jag inte alltid är särskilt pigg på.. :)

Jag vaknar på senare tid ofta på natten med ångest över situationen... jag har visserligen valt att leva med denna kvinna, men valet gjorde jag liksom innan jag började se allt detta, och innan jag flyttade till hennes hemtrakter... jag är inte helt hundra på att man bygger sunda människor med deras metoder...

Vår son beter sig visserligen väldigt bra i sociala sammanhang (får jag höra från folk) men han bär på väldigt mkt frustration inuti.. jag är rädd att det ska fastna och bli en permanent del av vår underbara (än sålänge mestadels glada) lilla son. Själv försöker jag bara agera så mkt motvikt som möjligt till henne och hennes föräldrar, genom att fråga hur han känner, varför han gör vissa konstiga saker, ibland när han gör ngt fel så säger jag att det är ok att göra och säga fel, beroende på vad det är. Jag tror och hoppas att jag ger honom en känsla av att kunna påverka sin situation, genom diskussion, etc etc, och spenderar väldigt mkt tid med honom.

En väldigt konstig grej är att de (både min fru och hennes föräldrar) trots all denna disciplin så kan de själva vräka ur sig saker som "är du dum i huvudet" till honom, med extremt nedlåtande tonläge, när han inte gör exakt som de säger... så säger man väl inte till små barn?! De applicerar liksom inte ens sina regler på sitt eget sätt att vara på... Det händer även att jag får ta emot sådana kommentarer, men jag kan ju hugga emot på ett helt annat sätt.

Jag tycker inte det är något konstigt i att behöva ha samtal med sitt barn där man coachar dem till att stå upp för sig själva, men att behöva göra det för att han ska kunna bemöta sina egna familjemedlemmar, den dagen jag inte själv är där... säg om vi skiljer oss och det blir varannan vecka eller ngt..

Hur ofta ska man behöva säga "släpp honom, jag tar hand om det här", till sin egen fru..

Är jag överkänslig? Kanske är detta helt vanligt? Inga av våra vänner är lika stränga i alla fall mot sina barn, utan snarare tålmodiga och förstående, och med uppmuntran till att göra rätt, istället för straffa vid fel...

Jag behövde visst skriva av mig lite... Det blev rätt långt.. :) Vad har ni folk på denna sidan för tankar om detta?

gaptoothbitch

Äldre 5 Aug 01:16

#1

Skulle inte du kunna ge mer tydliga exempel på situationer när det har gått överstyr?

Alltså att sonen Pelle bajsar på golvet och vad gör modern då? Skriker hon? Hugger hon barnet med en kniv? Får han sitta i skamvrån i 10 dygn? Skäller hon ut honom?

Alltså du måste ge tydligare exempel så att man kan göra en bättre bedömning av ditt problem.

Jag har själv haft stränga och strikta föräldrar, men jag har aldrig mått dåligt över att mina föräldrar lärt mig att man springer inte runt i affärer eller på restaurang. Att ett nej är ett nej, inte ett ''övertala mig''. Om man tappar något så tar man upp det. Man slänger inte saker på marken, utan i soptunnan. Man äter upp maten. Har man sönder något så ber man om ursäkt. Man ljuger inte. Man har bordskick. Man lyssnar på fröken, man smaskar inte. Man visar folk respekt. Alltså you name it.

Anonym (Uppväxt med liknande...)

Äldre 5 Aug 01:30

#2

Hej!

Mina föräldrar kommer båda två från dåliga uppväxtsförhållanden fast på olika sätt men med den gemensamma nämnaren att de båda hade föräldrar som troligen lider av narcissistiskpersonlighetsstörning(odiagnostiserade). När jag läser din text så känns det som att din frus mamma skulle kunna lida av något liknande.

Personer som utvecklar personlighetsstörningar har i regel haft en väldigt tuff barndom med t.ex. misshandel, sexuella övergrepp, psykisk misshandel, emotionell misshandel osv. Och på grund av deras psykiska problem kan dom inte vara bra föräldrar till sina egna barn och den onda spiralen fortsätter.

Att inte ge sitt barn den kärlek och uppmärksamhet som barnet behöver är också misshandel av barnet som kan sätta djupa spår.

Att säga till en 4-åring att han är dum i huvudet är inte okej, nej. Det är psykisk misshandel.

Vad du ska göra vet jag inte.. Men om jag vore du så skulle jag läsa på lite om narcissistisk personlighetsstörning för att kolla om du tycker det passar in.

Du kan ju omöjligt avgöra om dom har det till 100 % men om det är mycket som stämmer så tror jag att du kan identifiera deras beteende lättare(dom är ofta mycket skickliga på att manipulera sin omgivning och därför är det ofta svårt att sätta fingret på vad det är med dom som känns så fel).

Eller bara läs på om psykisk misshandel, tror många lampor kommer tändas för dig.

Jag känner igen mig i hur din son blir behandlad, jag lärde mig av det att jag var tvungen att vara på "rätt" sätt annars blev jag hånad eller ignorerad. Jag lärde mig att alltid prata om det dom vuxna ville prata om för det jag berättade var aldrig värt att lyssna på, då bytte dom samtalsämne. Tyvärr hade jag ingen person som du när jag växte upp som skyddade mig och bekräftade mina känslor och sådant nödvändigt.

Jag är idag 25 år och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta ämne då det är så mycket som behöver sägas, folk behöver förstå att den psykisk misshandel påverkar ett barn minst lika mycket som fysisk. Men då måste folk också få utbildning i vad psykisk misshandel innebär.

Din son har tur som har dig. det är viktigt att du tar dom här funderingarna och känslorna på allvar för din sons skull. Lita på dina känslor och värderingar, det är nämligen lätt att man slutar göra det när man är i en relation som innehåller psykisk misshandel.

Anonym (V)

Äldre 5 Aug 04:02

#3

Din frus beteende är inte sunt. Din son kommer förstås, som du redan insett, ta skada av att ha en sådan mamma. Hon vet förmodligen inget annat sätt, utan behandlar tyvärr honom som hon själv blivit behandlad. Hon skulle behöva få ordentlig insikt i sin problematik, vilket ju kan vara jättesvårt om hon inte vill ta till sig. Försök att börja med att prata om hur hon mår och har haft det, på ett så icke-anklagande sätt du kan. Ge exempel. Förklara din oro för sonens självkänsla. Lyssnar hon inte så måste du säga ifrån ordentligt!

Läs några böcker av Jesper Juul. Försök få även henne att göra det!

Uppdatera gärna hur det går, blir riktigt bekymrad för din son (och dig), men tur at han åtminstone har en inkännande förälder.

Anonym (Hur fick du ordning)

Wed 19 Apr 2023 16:30

#4

På din narcissistika fru? Är du kvar eller tog du sonen och drog?

hård uppfostran

INNEHÅLL