När syskonet inte kommer.. Stressad, ledsen. Finns det någon annan i samma situation?

Jag känner mig OTROLIGT stressad. Vi har försökt i tre år nu att få ett syskon! Där emellan har jag gjort en insemination som ledde till graviditet men förlorade lillpojken i januari detta året. Vi kan tydligen inte bli gravida den vanliga vägen längre och jag har pausat med inseminationsförsök nu i sommar (är ju ändå stängt överallt då). Väntar nu på mens så jag kan göra nästa försök. Hatar att vara så förbannat stressad över detta och se hur sonen bara blir äldre och äldre och alla TJATAR om syskon! Blir galen.

Han bryr sig inte ett dugg om det. Från början var det faktiskt jag som var tveksam men nu gör jag det mesta för att få barn. Dessutom har han fått super bra resultat på sina spermier så nu känner jag att allt är mitt fel. nästan så jag stör mig på hans "perfekta" spermier men jag ska så klart vara glad över det.

Jag har inte följt tråden, bara läst ditt första inlägg, i vilket läge är du just nu? När fick du ditt senaste missfall?(läste att du fått två, sorgligt!)

Om jag förstått det rätt så finns det inga fel på er??

Innan jag fick missfall brukade jag svara att vi bara ska ha ett eller vi får se längre fram.sen försöka börja prata om annat.

Efter missfallet bblir jag väldigt obekväm med frågan om ssyskon. Tänker direkt på min lilla plutt jag förlorat å är rädd att folk ska se sorgen å börja ställa ffrågor. De som vvet om vad som hänt kan fråga om vi inte ska försöka igen men då säger jag att jag tagit en paus i det.