Ja det är skit!
Stackars dej som behövde höra det bland folk.
Nu är det snart vår tur med. Det måste bara vara det!
Hej, får man göra er sällskap? Har en dotter på 3 år som blev till på femte försöket. Vi har försökt med nummer två i strax över ett år nu. Har precis påbörjat min första dos pergotime och håller alla tummar och tår för att det ska ge ett positivt resultat.
Jag känner mig OTROLIGT stressad. Vi har försökt i tre år nu att få ett syskon! Där emellan har jag gjort en insemination som ledde till graviditet men förlorade lillpojken i januari detta året. Vi kan tydligen inte bli gravida den vanliga vägen längre och jag har pausat med inseminationsförsök nu i sommar (är ju ändå stängt överallt då). Väntar nu på mens så jag kan göra nästa försök. Hatar att vara så förbannat stressad över detta och se hur sonen bara blir äldre och äldre och alla TJATAR om syskon! Blir galen.
men jag ska så klart vara glad över det.
Tack till "längtar" och TS som svarade mig när jag skrev i den här tråden för två veckor sedan.
Sedan dess har jag och min sambo satt in det sista embryot vi hade i frysen. Fick mens i förrgår. Ville inte skriva här förrän jag visste hur det skulle gå.
Jag och min sambo har nu bestämt att vi ger upp det här med syskon. Det har kostat så mycket energi under de år vi försökt. Det har varit så extremt påfrestande, särskilt det sena missfallet. Det var det absolut värsta jag någonsin varit med om.
Vi har ju ett fint och friskt barn, vilket är mer än vad många har. Så vi kommer inte att försöka med syskon något mer. Hade jag varit yngre (är över 40) hade vi kanske försökt adoptera, men just nu känns det som att vi nöjer oss med det vi har. Vilket inte är så lite.
Hur går det för alla?
Här händer det heller ingenting, mer än att ännu en vän till familjen som är gravid. Mannen föreslår att vi tar en paus, men då kommer det ju ta ännu längre tid till syskon!
TS - varför föreslog din man att ta paus?
TS. Aha. Ja man tänker kanske osunt mycket på det vid detta laget, men det är ju som du skriver att om man tar paus tar det ju bara ännu längre tid. Kanske skönt under pausen, fast sen skulle man ju bara vara ÄNNU mera stressad (plus att även om det är paus skulle jag inte kunna låta bli att räkna dagar och hålla koll på sekret så jag skulle fuskförföra honom ändå, hehe).
Oscarsmamma - håller med. Schemalagt sex är ingen höjdare. Vi kör varann dag bara under 1/1,5v i månaden. Blir i ärlighetens namn inte så ofta förutom den veckan.. Ska bli fint i framtiden att bara kunna köra spontant utan det här måstet.
Asså inte för o gnälla men det här med att ha sex varannan dag tar död på lusten. Ni som har sex varannan dag har ni det hela månaden eller ni har det bara runt äl?