Behöver jag vara orolig?

Min dotter går på förskola.

En dag tog hon tag I min tumme med ett grepp som kändes bekant och sög in och ut I sin mun samtidigt som hon tittade mig I ögonen.
Det kändes bara så fel. Vi pratade om det jag och min sambo men beslutade oss för att avvakta och inte slå på trummorna mot förskolan.

Nu 6 månader senare sager min dotter plötsligt en morgon "Jag ska onanera dig": Då frågar jag hur hon menar och vad man gör. "Man ligger ner på rygg och särar på benen". Jaha... vem är med och gör detta. "Det är en hemligthet": Nu är jag verkligen orolig... Låter det vara over frukosten men sen frågar jag henne igen om hon kan visa mig hur man gör. Då lägger hon sig ner på golvet på rygg och särar på sina ben. HOn gör inget med händerna men visar I luften ngt som jag inte kan tolka riktigt.

Hon nämnde några namn, men det var en kvinnlig fröken och ett barn, en pojke I samma ålder.

Vi har pratat med förskolan, men de ville återkomma och var mest chockade over vad vi hade att berätta. Vi gick från förskolan med värre känsla I magen än när vi gick dit. Vi trodde ju att förskolan hade rutiner och beredskap för sådana här händelser.

Har vi överreagerat som talat med förskolan?

Vad kan vi kräva av förskolan I form av stöd och utredning, till vårt barn och till oss själva?

Vi är så klart oroliga att någon gjort något med henne, eller att ett annat barn lekt en lek med henne som speglar saker det barnet varit med om I sin hemmiljö.