Panik. Jag och min tjej har skapat en "skandal"

Ja? Gift er då, omgående, och rätta er därmed efter, samt upprätthåll er mysiga, toleranta och mänskliga kultur.

Det beror ju på hur öppensinnade och toleranta era föräldrar är. Men det bästa är väl att prata med dom och vara ärliga. Säg att ni älskar varandra och vill gifta er.

Det är ju så klart en jobbig sits. Jag känner med er och er panik, men som svensk är jag samtidigt väldigt frågande till detta ofria liv. Det är inget som ni ensamma kan fixa bara sådär. Det förstår jag med. Men när ni nu sitter där ni sitter har ni egentligen bara två alternativ. Gift er fort eller gör abort och återvänd till det här med barn i ett för er bättre tidpunkt i livet.

Gifter ni er eller bara säger som det är uppstår ju i allafall kulturell moralpanik i era respektive familjer, MEN de kommer efter första utskällningen, inse att ni även i deras ögon äger problemet, så jag gissar att det kommer att lugna ner sig relativt snabbt. Du är ändå kille. Det är troligt att detta är värre för henne och hennes familj. Värt att tänka på hennes hälsa och liv.

Om familjerna är någorlunda toleranta kommer ert giftermål att lindra plågan ganska fort. Är de mindre toleranta kan detta leda till katastrof för er lilla familj då ni kanske förbjuds att umgås eller värre.

Abort då. Löser problemet men ni får då antagligen en ny livslång hemlighet att undanhålla båda era familjer. Men det löser era problem nu. Både med familjernas vrede och er okända relation, och utbildning och karriär.

Jag skulle nog ha övervägt abort nu, och sedan i lugn och ro bearbetat familjerna och sakta invigt dem i er relation och sedan gifta er och skaffa barn.

Samtidigt vill jag uppmana er att försöka verka för att bryta detta kulturella mönster och inte förs det vidare till era barn i framtiden.

Hoppas ni finner en lösning!

Det är ju så klart en jobbig sits. Jag känner med er och er panik, men som svensk är jag samtidigt väldigt frågande till detta ofria liv. Det är inget som ni ensamma kan fixa bara sådär. Det förstår jag med. Men när ni nu sitter där ni sitter har ni egentligen bara två alternativ. Gift er fort eller gör abort och återvänd till det här med barn i ett för er bättre tidpunkt i livet.

Gifter ni er eller bara säger som det är uppstår ju i allafall kulturell moralpanik i era respektive familjer, MEN de kommer efter första utskällningen, inse att ni även i deras ögon äger problemet, så jag gissar att det kommer att lugna ner sig relativt snabbt. Du är ändå kille. Det är troligt att detta är värre för henne och hennes familj. Värt att tänka på hennes hälsa och liv.

Om familjerna är någorlunda toleranta kommer ert giftermål att lindra plågan ganska fort. Är de mindre toleranta kan detta leda till katastrof för er lilla familj då ni kanske förbjuds att umgås eller värre.

Abort då. Löser problemet men ni får då antagligen en ny livslång hemlighet att undanhålla båda era familjer. Men det löser era problem nu. Både med familjernas vrede och er okända relation, och utbildning och karriär.

Jag skulle nog ha övervägt abort nu, och sedan i lugn och ro bearbetat familjerna och sakta invigt dem i er relation och sedan gifta er och skaffa barn.

Samtidigt vill jag uppmana er att försöka verka för att bryta detta kulturella mönster och inte förs det vidare till era barn i framtiden.

Hoppas ni finner en lösning!

Om ni båda vill gifta er är mitt råd.

Bjud ut föräldrarna på restaurang, förklara vilken underbar partner ni hittat, att ni ska gifta er och att ni väntar barn.

Hoppas ni har jobb och boende ordnat.

Nej, jag tycker inte ni ska gifta er. Tycker ni ska fundera på det här med abort en vända till.

Ni är ändå 23 år och bor trots det hemma fortfarande, då bör ni rimligtvis vara ganska omogna?!

Dessutom känner ni inte ens varandra efter endast 3 månader.

Abort och sedan skaffa preventivmedel?!

Vips kommer alla fördömande kommentarer om hur främmande det är i Sverige med den inställningen till äktenskap/sex/familj. Jag är född på 50-talet i en ickereligiös familj men det var min mammas FASA att jag skulle skämma ut mig inför släkten och bli med barn. I hela sitt liv pratade hon om flickor (!) som blivit tvungna att gifta sig (trots att det inte alls fanns något tvång utan var högst frivilligt att gifta sig gravid på 80-90-talet).
Det var min mammas stolthet att hon inte var gravid när hon gifte sig 1950 och att jag inte heller var det när jag gifte mig 1980 (trots att jag var sammanboende sedan flera år...)
Jag har ingen uppfattning om vad TS och flickvännen skall göra. Jag vill bara peka på att det inte är särskilt länge sedan vi hade exakt samma uppfattning i Sverige. En släkting till mig gifte sig för övrigt i kyrkan i en liten hatt - inte krona och slöja - 1957 eftersom hon var i fjärde månaden (och definitivt var tvungen att gifta sig).

Eftersom du TS kallar det för en jävla kultur, så är väl det smartaste att försöka frigöra sig från den. Bryta sig loss, flytta hemifrån, tjäna egna pengar, bli självständiga.

O ni ville behålla bebin, ja dags att börja stå för vad man vill då o inte vara så rädd.

Historien vimlar av barn som blivit till precis på det sätt du beskriver. Det är den äldsta storyn i världshistorien. Det är ingen katastrof (nu förutsätter jag att ingen av er kommer att utsättas för fysisk fara pga graviditeten). Folk kommer att snacka, javisst. De kommer att skvallra och förfasa sig och hålla på. Men om några månader är det över och nästa "skandal" dyker upp och tar fokus från er. Ni vill inte göra abort. Det betyder att ni med stor sannolikhet kommer att få ett barn ihop. Gifta er "måste" ni göra. Valet verkar vara gjort! Men jag lovar att om 1 år kommer ni att ha glömt bort all vånda ni känner nu.