"skämmer jag bort" min 5 månaders för att jag ger bröstet vid "minsta lilla" gnäll?! Och så detta med sovrutiner..

Så små barn kan inte bli bortskämda. Det viktigaste är att det fungerar för er. Inte att det inte skulle fungera för andra.

Jag skämde bort mina större barn när de var mindre, de har en enorm trygghet till mig nu. Men de kan absolut inte bossa över mig, vi har tydliga regler och rutiner som fungerar bra för alla. Däremot min minsta ett-åring blir fortfarande "bortskämd" eftersom att han omöjligt kan förstå dessa, kan ju knappt säga något annat än mamma. Även om man ska skämma bort bebisar så måste man ju veta vart och när man ska börja sätta gränser och det är barn absolut inte mogna för vid fem månader!

Ja, du skämmer bort barnet. Alla i vår släkt har helt enkelt lagt ner barnen och de har somnat. Vi ammar inte i sängen, barnen sover inte i vår säng förutom om de vaknar och vill komma mitt i natten, vi läser inte i sängen etc. Vi nattar inte.

Gör vad som funkar i er familj. Oroa dig inte för anknytningen. Den forskning som är gjord är till största del genomförd på redan sabbade anknytningar,barnhemsbarn osv. Det är ganska svårt att sabba anknytningen hos ett barn som växer upp i ett normalt hem med friska föräldrar. Inte ens 5 minutersmetoder eller tidig barnvakt gör nån långvarig skada ( om ens någon skada mer än tillfälligt ledsen bebis).

Så länge ni erbjuder ett hem med friska och kärleksfulla föräldrar så kommer en god anknytning av sig själv.

Men om ni har behov av mer sömn så fi ns det saker att göra. Vår son vaknade en gång i timmen för att amma. Han sov också för lite på dagen och vi såg att han var trött. När han var 7 månader så tog pappa ett par nätter själv medan jag sov i ett annat rum. Vi slutade med nattamningen på så sätt. Vi fick en gnällig natt sen var det lugnt. Han hade ju pappa där som tröstade även om han inte fick bröstet! Efter nätterna med pappa så fick han flytta in i ett eget rum nära vårt. Sedan sov han som en prins hela nätterna och mådde mycket bättre på dagarna också :) Han hade inte ett större behov av närhet utan hans uppvaknande berodde helt enkelt på att vi störde hans sömn.

Körde/kör likadant med mina barn. Enklast och bäst. Tids nog kommer nya rutiner.

Skulle en femmånaders bebis "bossa" över sin mamma? Tror inte det...

Vad vinner man på att få dom att somna själva? Vilka andra däggdjur lägger ifrån sig sina barn en bit bort för att somna och sova själva? Hade vi gjort det när vi var grottmänniska hade babyn blivit uppäten. Det är naturligt att spädbarn vill vara nära sin mamma, det är där maten och tryggheten finns. De lär sig att sova själva i sinom tid.

Min son på 2 år sover i egen säng på sitt rum, han sov bredvid mig jämt de första 2,5 månaderna, sen av och till i sin spjälsäng som vara bredvid, men jag lät honom aldrig gråta. Gjorde han det fick han komma över. Jag har aldrig låtit han gråta i sin egen säng, jag bara provade att natta honom där när han var drygt 1 år, och det fungerade. Han kommer in till oss ibland men jag tycker bara det är mysigt.

Det där med att somna vid bröstet ändrar sig också. Om du inte mår väldigt dåligt av att ha din baby intill dig och låta den somna vid bröstet, varför ska du då ändra på det? Låt babyn få den trygghet och närhet den behöver, du kommer se att det lönar sig när barnet blir äldre. Det blir ett mer självständigt och tryggt barn än de som får gråta sig till sömns.

Hahaha, min grabb samsov med mig i 5-6 år och inte bossar han över mig, de flesta jag känner har samsovit och våra barn är nu i tonåren och äldre, visst, inga kuvade barn, men bossar, inte en chans (även om grabben försöker ibland, som alla tonåringar). Men vi är tre indivdualister under samma tak, så det är ingen som bossar över någon annan

5-6 år?? Herrejävlar...

Tror du att barnet kommer vara fem månader för alltid eller..? Allt sånt här som man vänjer barnet vid måste man avvänja det med senare. Och många orkar inte med de krigen.