Min man tycker jag är en dålig bonusmamma

Afffir

Äldre 11 Oct 13:49
10 svar

Visa endast Anmäl

Min man tycker jag är en dålig bonusmamma

Min man säger att jag bidrar till dålig stämning i familjen. Han har två tonåringar, vi har levt ihop (alla fyra) i fem år. Jag är inte mammig för fem öre, vilket han tyckte var bra i början. Jag har varit tvungen att bli lite "socialare" än vad jag är för att tonåringarna inte ska tro att jag struntar i dem. Har fått tänka på vissa andra grejer också för att de ska fatta att jag bryr mig om dom.

Men min man är aldrig nöjd, han tycker att jag borde göra vissa saker, säga vissa saker för att jag inte ska bidra med "dålig stämning". Det känns som om jag inte får vara mig själv. Det känns som om han skyller den dåliga stämningen på mig..

Han säger att jag avskärmar mig, att han inte vet vilket ben han ska stå på för det är två läger.

Ni som är föräldrar och lever med bonusförälder, vad ställer ni för krav?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min man tycker jag är en dålig bonusmamma
Monchichier

Äldre 11 Oct 14:10
#1

Visa endast Anmäl

Vad har din man svarat när du sagt det här till honom?
CissiJissi

Äldre 11 Oct 14:16
#2

Visa endast Anmäl

Låter som att han jämför dig med någon annan, då brukar man aldrig bli nöjd :p Men är du väldigt mycket för dig själv och har svårt att bidra till öppen och social "stämning" eller upplever du att han är helt ute och cyklar?
Afffir

Äldre 11 Oct 14:25
#3

Visa endast Anmäl

Min man svarar att jag måste ta ansvar för relationen och bli mer som en i familjen... Jag tycker att jag är det fast på mitt sätt. Vi pratar vid middagsbordet, vi skrattar till tv program. Men eftersom de är pojkar pratar de hellre med min man/sin pappa såklart.

De spelar lagidrott och jag följer med och tittar på matcher.

Jag vet inte vad jag ska göra mer för att bli mer delaktig och egentligen vet jag inte vad han menar med dålig stämning. Jag säger att han känner att de inte trivs hos oss. Men de säger inte det och vi har frågat om de trivs, de gör det. Vi har tillomed frågat om det finns något vi kan göra så att de trivs mer :/
Afffir

Äldre 11 Oct 14:28
#4

Visa endast Anmäl

Jag säger att han känner att de inte trivs hos oss. Men de säger inte det och vi har frågat om de trivs, de gör det. Vi har tillomed frågat om det finns något vi kan göra så att de trivs mer :/

Han säger att han känner att de inte trivs - ska det naturligtvis stå
Fanny b

Äldre 11 Oct 15:02
#5

Visa endast Anmäl

Afffir skrev 2015-10-11 14:25:05 följande:
Min man svarar att jag måste ta ansvar för relationen och bli mer som en i familjen... Jag tycker att jag är det fast på mitt sätt. Vi pratar vid middagsbordet, vi skrattar till tv program. Men eftersom de är pojkar pratar de hellre med min man/sin pappa såklart.

De spelar lagidrott och jag följer med och tittar på matcher.

Jag vet inte vad jag ska göra mer för att bli mer delaktig och egentligen vet jag inte vad han menar med dålig stämning. Jag säger att han känner att de inte trivs hos oss. Men de säger inte det och vi har frågat om de trivs, de gör det. Vi har tillomed frågat om det finns något vi kan göra så att de trivs mer :/

I detta läge skulle jag svara att jag tar ansvar för relationen och känner mig som en i familjen, och att det är tråkigt att han inte tycker samma sak, men detta kan jag inte tar ansvar för. Om han ofta säger att du bidrar till en dålig stämning så skulle jag svara: "Så om jag lämnade dig och bonusbarnen så skulle stämningen bli bättre?" Sedan reagerar på olika sätt beroende på svaret.

Jag tycker det låter som du är delaktig i familjen och tycker det verkar som din sambo är missnöjd med något annat med medvetet/omedvetet försöker få dig att ta på dig ansvaret för hans känslor när det gäller detta hans barn.
Afffir

Äldre 11 Oct 15:43
#6

Visa endast Anmäl

Tack för kloka ord.

Han tror att de tycker bättre om sin mamma än om honom. Han tror att de vantrivs här för att vi inte har det som hemma hos henne. Han känner sig som nr 2. Men jag har sagt till honom att man har olika typer av förhållande med sina föräldrar. Men han känner sig sårad, det är väl då det blir "mitt fel".

Han vill att vi ska vara en familj, men vi blir ju inte riktigt det. Måste vi bli det??
Fanny b

Äldre 11 Oct 16:00
#7

Visa endast Anmäl

Afffir skrev 2015-10-11 15:43:32 följande:
Tack för kloka ord.

Han tror att de tycker bättre om sin mamma än om honom. Han tror att de vantrivs här för att vi inte har det som hemma hos henne. Han känner sig som nr 2. Men jag har sagt till honom att man har olika typer av förhållande med sina föräldrar. Men han känner sig sårad, det är väl då det blir "mitt fel".

Han vill att vi ska vara en familj, men vi blir ju inte riktigt det. Måste vi bli det??

Att han känner sig som nummer 2 har troligen ingenting med dig att göra, han kunde lika gärna varit ensamstående och haft denna känsla.
Som jag uppfattar det är ni en familj, du är delaktig i dina bonusbarn på en nivå, som jag uppfattar passar dig bra. Eftersom det handlar om tonåringar så tror jag också denna nivå passar dem bra. Sedan tror jag känslan av vara en "riktig" familj inte alltid finns när det gäller bonusfamiljer, att oavsett om barn och bonusföräldrar kommer bra överens så blir det inte samma sak som man vore en biologisk familj.

I ditt fall skulle jag rekommendera sambon att jobba med sina egna känslor, vid behov prata med sina barn, men inte acceptera att han anklagar dig på det sätt som han har gjort.
Afffir

Äldre 12 Oct 21:26
#8

Visa endast Anmäl

Tack för stöd, jag ser det hela annorlunda nu faktiskt.. Bitar faller på plats. Tog åt mig mycket av hans "kritik" men kan se nu att det faktiskt handlar om honom o hans känslor.

Ser nu att jag kan ha en annan inställning o stötta honom istället för att känna mig skyldig till att han mår dåligt.
Fanny b

Äldre 16 Oct 21:12
#9

Visa endast Anmäl

Afffir skrev 2015-10-12 21:26:27 följande:
Tack för stöd, jag ser det hela annorlunda nu faktiskt.. Bitar faller på plats. Tog åt mig mycket av hans "kritik" men kan se nu att det faktiskt handlar om honom o hans känslor.

Ser nu att jag kan ha en annan inställning o stötta honom istället för att känna mig skyldig till att han mår dåligt.

Jag skulle i sådana här fall endast stötta min partner om han tog på sig ansvaret för sina känslor istället för att medvetet/omedvetet skylla på mig om han mår dåligt. För min erfarenhet av att stötta någon annan som inte tar ansvaret för sina känslor är att man kan duga till att stötta till en viss punkt men om personen ifråga är ur form kan man orättfärdig kritik, som i ditt fall, din sambo mår dåligt över detta men skyller på dig.

Jag skulle i ditt fall fråga nästa gång han säger i något i stil med att du är en dålig bonusmamma fråga honom, så du tycker att det vore bättre om jag inte vore här, att du vore ensam med dina barn?
Om han svarar ja, oavsett om det är i affekt, eller om han menar det, så skulle jag säga, tråkigt att du känner så men i såfall får vi göra slut. Hur gör vi med bostaden, ska någon av oss flytta/köpas ut eller ska vi båda flytta?
Ändrar han sig då och säger att han inte menade detta kan du säga att han får sluta att komma med känslomässig utpressning, om han vill/behöver stöttning när han mår dåligt kan du ge honom det, men han får inte på grund av sitt mående låta dig bli skurken till hans dåliga mående.
jagärden

Äldre 2 Nov 12:16
#10

Visa endast Anmäl

Afffir skrev 2015-10-11 14:25:05 följande:
Min man svarar att jag måste ta ansvar för relationen och bli mer som en i familjen... Jag tycker att jag är det fast på mitt sätt. Vi pratar vid middagsbordet, vi skrattar till tv program. Men eftersom de är pojkar pratar de hellre med min man/sin pappa såklart.

De spelar lagidrott och jag följer med och tittar på matcher.

Jag vet inte vad jag ska göra mer för att bli mer delaktig och egentligen vet jag inte vad han menar med dålig stämning. Jag säger att han känner att de inte trivs hos oss. Men de säger inte det och vi har frågat om de trivs, de gör det. Vi har tillomed frågat om det finns något vi kan göra så att de trivs mer :/

Att bli en i "familjen" betyder inte att du ska anpassa dig till deras mall. Alla har ett ansvar om man vill att alla delaktiga ska vara en del av familjen. Pojkarna liksom pappan måste försöka. Det är inte du som ensamt ska göra detta, du behöver stöd.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min man tycker jag är en dålig bonusmamma

Min man tycker jag är en dålig bonusmamma

INNEHÅLL