Kan man öka sin spermieproduktion?

Till skillnad mot äggkvalitet,finns det rätt mycket man kan prova för att få fler och bättre spermier.

Gå ner i vikt
Sluta röka-nog det bästa av allt ifall man gör det!
Sluta dricka alkohol
Inte ha pungen för varmt
Inte ha "paketet" tätt packat med t.e.x snäva kallingar
Inte vara tävlingscyklist eller brandman-de har oftare dåliga spermier

Och de där med folsyran stämmer. Dock ska det vara tillsammans med zink och båda två i stora doser. Långt mer än RDI för män! En liten studie visar också på bra resultat med astaxantin.

Då är jag körd :)
Varken röker, snusar, dricker, är brandman eller cyklist... försöker även ha pungen luftigt :)

Vore intressant att veta hur mycket man bör äta och hur länge, och om de kan ha några bieffekter.

Glömde. Är även smal och relativt vältränad... men ändå utan spermier.

Zink minst 50 mg per dag och folsyra minst 100 uq. Folsyran motsvarar två piller av Mitt val folsyra som finns på apotek. Sen kan det ju vara så att vissa män saknar spermier av skäl som inte går åtgärda, men allt är värt prova.

Hur länge sedan är det du testade spermierna? 

Så vitt jag vet varierar spermieproduktionen ganska mycket under livet. Har man tur löser sig problemet av sig självt :) Det var i alla fall vad fertilitetskliniken sa till oss då min man lämnade dåliga prover. De hävdade att läget kan vara ett helt annat för hans del om ett år, fem år, tio år. Kanske vore det något att ta ett nytt prov? 

Carlanderska i Göteborg lär vara bra på manlig infertilitet. Kanske har du redan varit där? 

Önskar dig stort lycka till :) 

1000 menade jag!

Det är nästan 10 år sedan biopsin. Blev lite nedbruten av resultatet få men är redo att testa igen, och göra det som krävs för att bli pappa även om de så ska behövas någon annans spermier.

Finns de någon "regel" om hur ofta/sällan man bör tömma sig för bästa resultat?
Har även fått för mig att jag hört nåt om att man ska samla på sig en tid innan man lämnar ett prov...?

Finns de några biverkningar av att äta stora mängder zink och folsyra?

Mannen bör hålla sig minst 3 dar före ett spermaprov-det tar nämligen tre dar att få fullt antal igen.  En helt ny uppsättning spermier tar tre månader-då är alla nya. Om man äter stora mängder zink under väldigt lång tid kan njurarna påverkas, men inte av några månader med den dosen. Folsyra pinkar man ut-det är vanligt b-vitamin.

Usch, jag förstår att det måste vara knäckande. Var livrädd att få höra att mina ägg inte skulle duga... Men som sagt - med spermier har man ju betydligt bättre odds eftersom de hela tiden nyproduceras. 

Jag ser att Jag är bara jag har svarat bra på dina frågor, så jag bara instämmer i det hon skrivit. 

Makens problem är förmodligen genetiskt. Hans farföräldrar fick försöka i många år innan de fick barn, och samma sak gällde hans föräldrar. Sen plötsligt hände det när svärfar blev äldre. De har tre barn som kom till på naturlig väg. När vi spekulerade lite fritt med läkaren på fertilitetskliniken tyckte hon att det lät troligt att spermieproduktionen på något sätt blivit bättre med åren och sa att det säkert kan hända maken. Hon trodde att det kunde bli möjligt för oss på egen hand efter IVF-behandlingen. 

Vad jag menar i alldeles för lång text är att läget kan vara ett helt annat nu. Jag håller verkligen tummarna för det. Samtidigt är det ju bra att du är öppen för donation. Gener är ju bara en liten liten del av att bli förälder. Så resonerade i alla fall vi :)

Jag tror att chansen är väldig liten att det går att hitta nåt som går att använda, men det kan ju va värt att kolla i alla fall. När det kollades senast så var det ju bara bitar av spermier och en ynka orörlig liten simmare. Har troligtvis nåt fel på produktionen.
Har tänkt hur det skulle bli att få barn sen jag var väldigt ung och att då få beskedet att man inte har några spermier är ett hårt slag. Vänner får barn efter barn och det blir till slut svårt att glädjas för deras skull då man har någon form av frustration och sorg inom sig. Men med tiden har man liksom tänkt färdigt och när alternativen är få (eller så gott som noll) så får man acceptera läget, man har ju inget annat val.
Ska jag få bli pappa vilket jag så väldigt gärna vill så kanske den enda vägen är med någon annans spermier.

Surt i Sverige bara att det ska vara så få spermiedonatorer, och att det inte heller verkar vara några kampanjer osv för att få fler. Surt också att man inte kan få använda sig av familjemedlemmar, vänner osv om man/dom själv vill och dom är friska.

Det ska nog bli barn en vacker dag. Börjar bli äldre så hinner kanske inte bli så många barn som jag en gång önskade men just nu vore jag överlycklig om jag fick kalla mig pappa till en liten unge :)

Kan och kan... Om du har någon släkting eller vän som är villig att ställa upp som donator finns det väl inget som hindrar er från att göra en heminsemination och sedan bara registrera dig som pappa.

Hur som helst för att prata om ämnet så har min sambo ätit folsyra och zink en period nu, men jag blev osäker på om det är tillräckligt mycket. Har bara hittat info om att det är dessa två som gäller, men inte så mycket om hur mycket han ska få i sig. Det är 500µg folsyra och 25mg zink. Nu läste jag här att det egentligen ska vara mer zink än så?

Den studien jag läst rekommenderade väldigt höga doser båda av zink och folsyra. Tror t.o.m zinken var hela 65 mg. Maken tog 45.

Absolut är det värt att kolla, om inte annat så för att inte behöva undra. Är inte så bra på det, men har hört att bl.a. Carlanderska kan göra micro tese, som lär vara att de gör en biopsi på testikeln och aktivt letar efter spermier i sädesgångarna. Finns det någon så hittar de den ;) Då skippar man ju hela biten att den ska ta sig från testikeln och ut, vilket skulle kunna vara en del av problemet. 

Känner igen mig själv mycket i det du skriver, och för vår del tog det några år. Men med mycket tårar och möda verkar det vara på väg, så orkar man kämpa så händer det. Under tiden är det extremt destruktivt med alla människor omkring en som verkar kunna planera vilken dag de vill att barnet ska födas på utan att behöva glädjas åt bara faktum att de kan. Då är det viktigt med stöd hos sin partner, så jag hoppas att ni kan prata om detta med varandra. 

Klart det blir barn. På ett eller annat sätt. Finns viljan och orken att kämpa så blir det ett barn. Ert barn. Vilket barn det blir, ja det är kanske det som är den största gåtan. Men det kommer att hända.

Vi har vänner där han saknar spermier sen cancer som barn. De adopterade och är jättenöjda med det. Så barn kan man ju absolut få på nåt sätt. Men hoppet om genetiska barn ger man upp när man vet att det är kört och det vet du inte än. Vet de som fått ut några dugliga spermier och fått barn via IVF.

Jag skulle absolut kunna tänka mig att adoptera, om de inte kändes (och var) som en handel av barn. Först en lång process om man är lämplig för att sen stå i köer och slutligen få betala en massa pengar för att få sitt efterlängtade barn.
Dessutom har olika länder olika krav som man bör spela med för att bli godkänd.
Har inte ett par hundra tusen att handla barn för heller... men det finns många barn runt om i världen som behöver föräldrar.

Först testar jag den naturliga vägen, och de har ju inte funkat. Sen med hjälp, och vidare med donation. Skulle det sen inte heller fungera så får vi överväga adoption av något slag och även försöka lösa dom problemen...

Ska också säga att jag inte har full koll på adoption utan bara hört från vänner som adopterat.