Hej! Jag gravid i vecka 6 och mår skit. Min sambo vill att jag gör abort, han säger att han inte är redo. Jag är 21 och han 20. Vi båda har körkort, egna bilar och fasta jobb. Vi har köpt hus och flyttar i december. Jag känner mig så redo som jag kan bli och kommer aldrig må bra efter en abort. Vad ska jag göra!?
Välj om du hellre vill vara ensamstående mamma eller barnlös med din pojkvän.
Sen KAN det hända att han ändrar sig och vill vara med även om du behåller, eller att ni skaffar ett barn om ett par år som båda är redo för om du gör abort men stannar med honom. Men det skulle jag se som en bonus och inget att räkna med i så fall...
Kan förstå om han inte känner sig redo än, men vet ju samtidigt att vissa människor känner så hela livet. Utifrån sett är ni ju naturligtvis väldigt redo. Men hans subjektiva känsla av att inte vara redo har han ju rätt att ha hur fel vi än tycker att den är.
Det han begär är ju ett ganska stort ingrepp, så det minsta du kan begära av honom är att han resonerar med sig själv om fördelar och nackdelar med att både köra på nu och att vänta.
Klarar du av att bli ensamstående mamma? Vill han inte bli pappa nu så kan du inte tvinga honom att vilja. Precis som han inte kan tvinga dig till abort.
Du kan bara besluta vad som känns mest rätt. Göra abort och vänta till ni båda är redo att skapa familj eller att med största sannolikhet bli ensamstående mamma ( och om han mognar om några år ha barnet varannanvecka)
Det är ingen lätt sits. Men oavsett hur mycket du önskar så kan du aldrig tvinga honom att bli en villig pappa eller att leva i en lycklig familj med dig. Du kan nu bara utgå från dig själv och vilken framtid du vill ha. Många lever bra liv som ensamstående mammor och har fullt fungerande relationer med styvmammor och ex. :)
Säg inte att han är ännu en sån som inte skyddar sig ordentligt och sedan blir förvånad när tjejen blir gravid...
Abort är inte ett preventivmedel. Grattis till graviditeten, TS! Jag hade behållit, om jag var du.
man ångrar sällan ett barn men mer ofta en abort. För om du gör abort finns ju risk att du får bära en sorg och besvikelse i livet som kan gå ut över förhållandet. Bara för att du skulle göra abort så innebär det ju inte att allt blir som vanligt igen. Är han medveten om detta?
Kan ni träffa en kurator via barnmorskan och prata igenom det hela och få hjälp att se varandras perspektiv på graviditeten?
man ångrar sällan ett barn men mer ofta en abort. För om du gör abort finns ju risk att du får bära en sorg och besvikelse i livet som kan gå ut över förhållandet. Bara för att du skulle göra abort så innebär det ju inte att allt blir som vanligt igen. Är han medveten om detta?
Kan ni träffa en kurator via barnmorskan och prata igenom det hela och få hjälp att se varandras perspektiv på graviditeten?
Enligt statistik så är det extremt sällan någon ångrar en abort. Undersökningar visar också att den vanligaste känslan efter en abort "lättnad".
Gör INTE abort om du inte själv vill! Du kommer ha ett helvete efteråt och hata dig själv. Gå in och läs trådarna som tjejerna som ångrat sig har skrivit.
jag tycker att det är rätt ungt att skaffa barn vid 20. Vad är det för typ av jobb ni har? Ni kan inte ha någon högre utbildning nån av er vid den åldern?
Vad jag menar är, har ni en ekonomisk planering för framtiden? Var barnet planerat? Hur länge har ni varit tillsammans?
Barn kostar pengar. Skulle du klara det som ensamstående? Tänk långt fram, bebisar är oftast billiga i drift, ju äldre barn desto större kostnader. funkar ditt jobb med hämtningar/lämningar på dagis? Bara en sån sak kan vara jättejobbig som ensamstående.
Jag är uska, och ensamstående till min son på 3år och jag är 23år. Jag har som tur är min mamma som kan hjälpa mig med hämtningar och barnpassning de kvällar och helger som jag jobbar. Men det är fan ingen dans på rosor att alltid behöva leta barnvakt bara för att kunna jobba.
De viktigaste är att DU är säkert på ditt beslut. Det är Du som ska leva med det, oavsett vilket beslut du tar så ska du leva med det.
Prata med din partner. Prata prata och prata ännu mer och diskutera för- och nackdelar med att behålla/göra abort.
Varför vill han inte behålla?
Varför vill du behålla?
Varför skulle det funka eller inte funka?
Har ni något socialt skyddsnät, dvs familj eller vänner som kan hjälpa till med barnpassning någon gång ibland så ni två kan få lite egentid eller vid jobb-kris när båda två har ngt viktigt möte på jobbet och inte kan hämta från dagis?
Hur kommer det se ut om 1år, 3år eller 10år?
Fester och utgång - hur känner ni för sådant?
Ni kanske kan försöka igen när han känner sig redo, hur långt bort är det? 1år 5år 10? Är det en deal breaker för dig? Kommer ni ens vara tsm när han väl känner sig redo, och hur skulle du känna att ha han bunden till dig för de kommande 18åren oavsett om ni är tsm eller inte? Är han en lämplig förälder?
Det är mycket att tänka på, och inte bara nu för stunden.
Gillar du att gå på toaletten ifred? Eller ta en lång dusch de första du gör på morgonen?
- Glöm bort de ifall du blir ensamstående.
Jag minns inte ens senaste gången jag var på toaletten ifred...
Vill du prata mera, så skriv pm. Jag var i din sits för tre år sedan, så jag vet hur de känns i din sits.
jag tycker att det är rätt ungt att skaffa barn vid 20. Vad är det för typ av jobb ni har? Ni kan inte ha någon högre utbildning nån av er vid den åldern?
Vad jag menar är, har ni en ekonomisk planering för framtiden? Var barnet planerat? Hur länge har ni varit tillsammans?
Jäkla autostavning...