ni som gjort ivf och fått befruktade ägg till frysen

Puff

Jag kände samma sak. Fick ett barn på första ivf med färskförsök, men fick 4 till frysen. Använde ett av dem för syskon som tog sig på första FET. Sedan 3 kvar i frysen.

Vi hade också tänkt oss enbart två barn, och maken var inte sugen på fler. Själv var jag väl egentligen också nöjd, särskilt med tanke på att jag känner att jag knappt räcker till för de två barn jag har.

Så kom dagen efter 3 år när vi fick brev att det var dags att börja betala 2000 kr per år för förvaring av de andra embryona. Mannen ville att de skulle destrueras, och även jag insåg väl att det inte var vettigt att betala för något vi inte skulle använda. Tillslut skrev vi på och skickade in pappren som tillät destruering.

Riktigt jobbigt!! Jag gick också omkring och funderade över de barn som fanns där i frysen. Våra andra barn är underbara. Vilka var det som inte fick chans att komma till oss? Sedan försöker jag tänka att vi trots allt fick de som såg bäst ut, och att de andra kanske inte skulle tagit sig, eller kanske skulle haft svåra handikapp eller liknande. Nu finns de ju inte kvar längre, men jag funderar fortfarande över hur de skulle varit. Vet dock att det bästa beslutet för oss var att endast ha två barn.
Önskar man kunde fått någon slags "begravning".

Vi har fortfarande tre i frysen efter ett lyckat färskförsök och även om jag på ett sätt känner mig nöjd med de två vi har så går tankarna till de som ligger där och väntar... Samtidigt går mina tankar till det där som nästan blev, men som inte klarade sig hela vägen. Det där ägget vi fick återfört och som sedan blev vår lilla hade tydligen delat sig efter återföringen och blivit två... Den ena slutade i vår dotter, den andre hade tydligen tillbakabildats då det var tydligen två moderkakor. Den ene hade enligt barnmorskans teori tillbakabildats runt vecka 8-9...

Nej, jag tänker inte så om det embryo jag har kvar i frysen men som kommer destrueras snart. Kanske påverkas av att jag nu är gravid med två embryon som återfördes från samma "omgång", jag kanske är för upptagen av graviditeten?
Däremot funderar jag ibland hur det hade blivit om jag inte fått missfall för flera år sedan, hur livet då skulle sett ut och vad det var för liv. Men samnantaget känner jag att det som blivit har blivit det rätta och bästa.

Jag trodde inte jag skulle tänka så men nu har vi bara ett ägg kvar och det är liten chans att det skulle bli nått. Jag pratade med min man igår och han sa att det är min kropp och jag bestämmer. Ska nog fundera till januari iaf.

Vi har en blastocyt i frysen och jag har fått för mig att det är större chans att lyckas med en blastocyt vet inte om det stämmer. Men skulle vi välja att gå vidare och det inte skulle bli nått så vi är jättenöjda.

När ni gjorde fet fick ni progesteron? Jag frågade efter det men hon sa att det inte behövs för att kroppen producerar eget vid fet. Funderar på art kanske kräva det den här gången så kanske det ökar chanserna?

Nej, fick inget progesteron. Gjorde FET helt utan tillförda läkemedel.
Du säger att ni skulle bli jättenöjda om det inte skulle bli något.
Hur är det om det skulle ta sig? Om det blir ett barn till? Vill/orkar ni det?

Jag menar att vi kommer vara nöjda även om det inte tar. Vi kommer inte fortsätta för att få en trea.

Orkar tror jag att vi gör. Det skiljer nästan 5 år mellan våra. Vi ville inte ha tätt mellan våra barn. Hade fet funkat så hade det varit 4,5 år emellan. Vår stora är 6 nu och är väldigt självgående även om han är vild. Vår 2a är 1 år nu och hon är bäldigt lugn . Visst det kommer gå i perioder men hon är mycket lugnare än storebror. Sen hade jag inte tänkt på det om vi hade haft fler i frysen. Nu kan drt inte bli mer än 1 till.