En käftsmäll till undergångsprofeterna
.
"Så här har det alltid varit!
"Sverige är tryggare än någosin"
.
Den som i ena stunden hotar med att skicka sin våldsamma man/son på andra kvinnor i tvättstugan (om de inte försvinner och överlämnar tiden åt dem) sätter sig inte och samtalar lugnt över en fika med dagispersonalen, om missnöjen uppstår.
Verktyget är våld och målet är lika gammalt som tiden - att forma sina omgivning och ta sin plats i den.
Nu handlar det om en minoritet - oavsett vilka samhällsgrupper det skulle handla om - det gäller dock att vägra ge minoriteter som dessa för mycket utrymme och framförallt undvika att dessa verktyg blir en slags (relativt sett) framgångssaga, för då riskerar problemet att växa.
Att exempelvis vifta bort exempelvis gängkriminalitet med ett nonchalant Det drabbar ju bara dem! blundar för allt som dessa destruktiva samhällselement skapar i sin helhet.
Och det är de bra samhällselementen som betalar priset, på sina håll i dubbel bemärkelse - inte nog med att de kan drabbas direkt, de kan även drabbas av negativa associationer.
Det är flera decennier av blundande som har lett oss hit. En nonchalans vars destruktivitet går hand i hand med destruktiviteten som vi ser ute i samhället, en pardans som bara kostar oss mer och mer.