Jag fick missfall för ca 1 och ett halvt år sedan, och jag är förkrossad fortfarande.. Jag tänker på min lilla bebis varje dag & det känns som jag slits sönder innefrån!
Vi försöker nu på nytt men jag har sådan ångest över att jag inte fick se min bebis växa upp.. Hur kan jag gå vidare? Snälla, hjälp mig.
Ni som lyckats gå vidare efter ett missfall eller liknande, ni är så otroligt starka! Jag beundrar er!
jag har har haft fyra missfall och enda sättet att komma över det är att bestämma sig för att nu har man sörjt färdigt. En dag måste man gå vidare hur ont det än gör. Att begrava sig i ledsamhet och självömkan får en inte tillbaka bebisen. Det är den krassa sannningen.
att gå vidare betyder inte heller att du glömmer , det betyder bara att det blir ett minne i ditt hjärta.
tycker du inte själv att du har sörjt färdigt nu?
jag har har haft fyra missfall och enda sättet att komma över det är att bestämma sig för att nu har man sörjt färdigt. En dag måste man gå vidare hur ont det än gör. Att begrava sig i ledsamhet och självömkan får en inte tillbaka bebisen. Det är den krassa sannningen.
att gå vidare betyder inte heller att du glömmer , det betyder bara att det blir ett minne i ditt hjärta.
tycker du inte själv att du har sörjt färdigt nu?
Hej TS.
Det är helt ok att sörja. Det tar tid. Men livet går vidare, med eller utan din sorg.
Har man turen att bli gravid igen förändrar det förstås också perspektivet, men det är ju inget man styr över.
Vi hade ett sent missfall där avslutet verkligen inte blev vad vi önskat, och jag var ledsen över det väldigt länge. Till slut skrev jag en bok om det i terapeutiskt syfte, och sen kunde jag lägga det ifrån mig, och det var faktiskt först då vi blev gravida igen.
Du kanske kan gå och prata med någon om du känner att du inte själv kommer ur din sorgeprocess? En kurator på KK eller vårdcentralen, eller en präst (om det ligger för dig)...?
Kram