• babyok

    40+ och gravid? Se hit!

    Hej, 

    Jag är en mamma på snart 43 år, har redan 1 barn och fick mitt första barn när jag var 39 år. Pga praktiska svårigheter och hinder och utbrändhet så blev jag tvungen att lägga planerna på att skaffa ett syskon till på hyllan, samtidigt som jag är medveten om att vänta i min ålder egentligen inte är något alternativ eller ett bra val. 
    Nu har jag kommit till den insikt att jag mer än någonsin vill ha ett barn till och ett syskon till mitt första barn och att längtan blivit stor. Känner dock att hoppet börjar ta slut och att chanserna kan vara väldigt små, och att man heller inte fryser ägg på klinikerna i denna ålder då chanserna anses för små och kostnaderna blir därmed för stora i förhållanden till dem små chanserna. 
    För att känna lite hopp och ljus i detta så efterlyser jag mammor som blivit gravida i 42-43 års åldern eller ännu senare, är ni många därute eller några enstaka få och undantagsfall som lyckats på normal väg?och om ni vill dela med er lite av hur er graviditet såg ut inkl. förlossning. 
    Vore jättetacksamt att höra ifrån er och era berättelser, då även missfall är väldigt vanligt i min ålder. 

  • Svar på tråden 40+ och gravid? Se hit!
  • Feona

    Hursomhelst så skulle jag berätta att pergotime provade jag vid 2 tillfällen a 3 mån i men det gav tyvärr inget plus. I perioder åt jag även Q10 men det har jag alltid gjort av och till, även dessa skall ju vara bra för fertiliteten.
    Våren 2014 åt jag 25mg DHEA fram till semestern. Under den perioden gjorde vi inga ivf försök utan planerade återföra några av de frysta länge fram. Tidig sommar började jag gå till en akupunktör i samtalen med henne pratade vi mycket om våra syskonförsök. Hon sa till mig att hon absolut trodde att jag kunde bli gravid naturlig väg men inte som min kropp mådde då. Jag va alltid frusen (dålig blodcirkulation och för lite blod). Den sommaren la jag alla vitaminer och tabletter åt sidan. Åt mycke fisk, grönsaker, baljväxter (nötter, böner) och feta mejeriprodukter och kokt ägg(även mannen). Allt jag drack/åt va varmt (han drack/åt dock kallt). Varje dag tog jag blutsaft, drack kanel/ingefärs te som jag gjorde själv el köpte. Mitt enda dilemma va att jag fått för mig att dricka ett glas tomatjuice om dagen så den fick bli rumstempererad alt varm soppa. När jag år frukt( rumstempererad) drack jag alltid varmt vatten till osv, Min kropp mådde bättre efter några veckor redan och när jag träffade henne i slutet av sommaren sa hon att nu kan kroppen ta hand om en bebis i magen. Hon pratade något sämre svenska men vad jag förstod så va inte livmodern kall/fuktig längre utan varm/behaglig. Kanske låter konstigt men bara några veckor efter det plussade jag. Under den tiden jobbade min man på annan ort under veckorna vilket inte gjorde det lättare för oss med samlivet. Jag trodde då att vi lyckades pricka in ÄL el kanske någon/några dagar innan. Min man va ganska trött o förkyld så jag trodde inte oddsen va höga den månaden. Jag hade dock matat honom med mycke zink livsmedel, han är nötallergiker så det blev en hel del mandlar och valnötter istället. Jag tror att jag den månaden smörjde handlederna med progesterall kräm. Synd att man inte kan säga vad som gjorde att vi lyckades. Jag undrar än idag varför ivf klinikerna inte kunde hjälpa, kan det vara så enkelt att min kropp inte va embryovänlig. Jag tycker dock det är konstigt om kosten inte har betydelse i ett såhär stort sammanhang då den verkar påverka allt annat vad gäller liv, energi, välmående och hälsa. Jag tycker även det är synd att inte alternativmedicin och sjukvård kunde slå ihop sina kloka huvuden och lösa den här gåtan tillsammans! Jag tycker absolut du skall kontakta gyn för att se vilken hjälp du kan få. Du kanske kan få prova pergotime, få spolat äggledarna mm. När jag gick dit så fick jag hjälp med båda Ivan nämnda. Det gav dock inget plus för mig men har hört att andra lyckats bli gravida efter det. Säg Dick att ni försökt lääänge på egen hand för annars kanske dom bara skickar hem dig med orden "det kan ta par över ett år att lyckas". Jag menar ligg steget före så du får snabb hjälp. Till mig gav det iallafall hopp, tro och ork att fortsätta försöka. Eller så kan man bara må bra och njuta av livet för det har vissa oxå lyckats bli gravida av. Min son kom till under en kväll då jag efter många års kämpande bad mannen öppna en flaska rött till mig. Dagen då vi skulle påbörja ivf försöket så insåg jag att jag redan va gravid. Livet är märkligt och detta blev nog jättelångt meddelande! Jag provade alla möjliga sätt för jag ville inte känna i efterhand att jag inte hade försökt!

  • Feona

    Skall stå: ovan nämnda + Säg dock...! Lite osammanhängande här o var i texten och jag hoppar lite mellan alla tankar jag har ser jag. Jag har nog saknar lite att kunna skriva av mig, läsa och återkomma till ibland.

  • babyok

    @Fiona. Tack för ditt långa inlägg, mycket intressant läsning med massa konkreta tips. Reagerade över spolningen av äggledarna...huuuh...en tjej jag känner som berättade att hon gjort det och att det var så otroligt obehagligt!!
    Håller dock med angående kosten, det satt 2 kända barnmorskor i Tv och påstod att kosten faktiskt inte påverkar fertiliteten, reagerade starkt över detta, då mat påverkar allmänt kroppen både i bra och dålig riktning. Sedan har jag fått en egen konstig känsla och något jag fått för mig är att även öl och vin även kan påverka i rätt riktning och i måttliga mängder och sätta igång positiva hormoner och en positiv lust osv, men det är bara en känsla jag har som givetvis kan vara helt fel. Du nämnde dock akupunktur i sammanhanget, sett att någon annan som gick på akupunktur och blev sedan gravid, kan det varit akupunkturen och inte kosten?
    Är det någon speciell akupunktur om man vill kolla upp det också.
    Eftersom du körde på en viss linje med varma drycker osv, var det tips från sjukvården eller någon alternativ rådgivning? Jag håller helt och hållet med dig, tycker man kan även vara mottaglig för alternativa lösningar eller hjälpmedel, det behöver inte vara så inrutat utan det kan säkert finnas saker som påverkar som vi inte får reda på tyvärr....alla vet att hård stress gör att kroppen exempelvis kollapsar eller inte fungerar som den skall, då kan det säkert finnas faktorer som påverkar starkt men åt andra hållet istället. Jag är dock inte alls själv insatt i detta. Ja vi har försökt, men det är ju min ålder som talar emot, blir snart 43 år här, och då kan man tycka att dem borde skriva ut äggstimulerande piller på momangen, inte så att man vill vänta 1 år till i min ålder om man kan påverka det. 

  • skolios

    Hej, jag är 44 år och födde mitt första barn för sju veckor sen. Vi har försökt i ca fyra år och har tre missfall och ett utomkvedshavandeskap bakom oss. Vi har även testat privat ivf vilket resulterade i ett missfall. Min graviditet var okomplicerat förutom att vi fick 1:14 på kub- testet som följdes av ett fostervattensprov. Provet var bra och nu har vi en frisk liten son. Förlossningen tog 18 1/2 timmar då de fick spräcka fosterhinnan och ge mig värkstimulerande dropp. Men jag upplever inte att det är ovanligt för en förstföderska oavsett ålder. Jag tycker absolut att du ska gå vidsre och kontakta vården och du ska inte behöva vänta ett år pga din ålder. Att man ska försöka på egen hand i minst ett år gäller bara om man är under 36 tror jag. Ge inte upp, använd ägglossningstest varje månad, ta hand om er och lycka till.

  • babyok

    @skolios...tack för ditt inlägg. Förlossningen lät utdragen och lång men skönt att det gick bra.Jag tog också fostervattensprov vid 39 års ålder. Ja det blir att boka tid rätt så omgående för att se vad man kan få för hjälp och råd. Grattis till ditt barn!

  • sleden

    Jag är 42 och i vecka 6. Vi har försökt i drygt ett år, närmre ett och ett halvt faktiskt. Hade precis kontaktat en fertilitetsklinik för att höra mig för om utredning, sen testade jag positivt dagar senare. Jag har en femåring sedan innan men min sambo har inga barn sedan tidigare. Ska göra de tester som krävs och hoppas naturligtvis att allt går vägen.

  • Nr 3 på G

    Vill bara ge dig lite hopp :)

    Har fått mina 4 barn som 36, 38, 41 och 44 år gammal alla på naturlig väg (dock hade jag 1 MF mellan nr 2 och 3 sen 2 MF och 1 MA mellan nr 3 och 4) är lite småsugen på en femma men får se om mannen vill och vågar (jag blir 45 i höst)

  • babyok

    Nu var det ett väldigt bra tag sedan jag var inne här, och såg att jag fått svar precis idag.@nr 3 på G, får gratulera till alla barnen och att det blivit bra i slutänden med fina resultat men kan förstå att det varit många hinder på vägen också med alla MF.@sleden, är bara att gratulera och ser att du skrev i mars så nu är du förhoppningsvis långt gången och hoppas allt går bra. 

    Själv gjorde jag till slut ett äggreservtest som var oerhört lågt, läkaren verkade vara realistisk och menade på att jag kanske inte borde hoppas på för mycket, och frågan var ens om det var någon idé att ta stimulerande äggpiller menade han på men jag fick det utskrivet. 
    Det låg på 0,2 som är nästan obefintligt, trodde nog inte att det skulle vara så lågt faktiskt eftersom jag var nyss fyllda 43.
    Läkaren menade också på att man kan ju inte veta hur kvalitén är på äggen dem få då som är kvar.
    Jag var väldigt deprimerad och stressad under denna period i mitt liv av många olika faktorer i mitt liv, innan jag gjorde detta testet och undrade om det kunde påverka äggproduktionen men det gjorde det inte sa han, kan vara bra att veta. Men däremot sköldkörteltester som man även tar kan påverka, men dem värdena var dock bra! Hade tidigare gjort andra tester hos allmänläkare angående mina värden och jag låg väldigt bra till med alla mina värden trots min stress och dålig sömn, men jag höll en bra balans i min kost som kanske var min räddning. Så fort jag fick reda på mina låga äggvärden så slog jag bort tanken direkt gällande ett syskon till, för mig en automatisk försvarsmekanism helt enkelt och att inte vara för orealistisk i mina önskningar utan också inse fakta och rätta mig efter det och istället så fokuserar jag totalt på min underbara dotter som jag har, som ger mig så mycket liv och glädje varje dag och är så oerhört tacksam att jag faktiskt fått henne, en gåva, vid nästan 40 års ålder. Blir det ett syskon mot alla odds så skulle det kännas som något oerhört speciellt och nästan overkligt, men jag kan inte gå i dem tankarna efter mitt besked, jag har svårt för det. Tycker det är synd att försumma den här underbara åldern med min dotter och inte vara lycklig och i nuet med henne istället för att gå och vara deprimerad och grunna i flera år över något som faktiskt kanske inte blir av. Kanske är det så att jag känner att min dotter fyller det där tomrummet tillräckligt just nu, vi har en sådan otroligt bra kemi och kontakt och det blir väl kanske så när jag även får  ta och fylla ut tomrummet som blir när barn inte har något syskon, man får vara lekmamma, busa, och finnas tillgänglig och uppmärksamma alla hennes lek och pratbehov jämnt. 
    Min partner och jag försöker och kör på och har ej lyckats än....därför utan krav eller för mycket förväntningar.......if it happens...it happens :)!! Ibland tänker jag som så med saker i livet som inte fungerade eller blir som man tänkt och man känt sig motarbetad trots enorma ansträngningar (har hänt mig ofta)...."då var det inte meningen"...."då var det något annat som var meningen" det blev helt enkelt ett förhållningssätt jag började ta till i mitt liv när det blev för mycket destruktivitet. Av naturen så har jag alltid haft svårt att tvinga fram saker utan istället försökt ändra inställning och tankebanor och välja en ny stig att gå på i livet. 

  • babyok
    Nr 3 på G skrev 2016-07-11 16:01:10 följande:

    Vill bara ge dig lite hopp :)

    Har fått mina 4 barn som 36, 38, 41 och 44 år gammal alla på naturlig väg (dock hade jag 1 MF mellan nr 2 och 3 sen 2 MF och 1 MA mellan nr 3 och 4) är lite småsugen på en femma men får se om mannen vill och vågar (jag blir 45 i höst)


    Och tack dessutom för att du skänker "hopp" :). Det jag tänkte på var faktiskt att du fått ditt första barn väldigt sent i livet, men efter det så har du kört på och är sugen på ännu fler barn och verkar oerhört barnkär ,det är häftigt.
    trots alla misslyckanden under vägen så har det inte skrämt dig heller, strongt tycker jag faktiskt! Du övervinner till slut alla misslyckanden och hinder på vägen, verkar bara ha en oerhört härligt positiv inställning och känns så orädd av dig känns det spontant som :). Kan säga att även din inställning ger mig hopp Solig
Svar på tråden 40+ och gravid? Se hit!