• Pluttisen

    Saknaden är stor

    Vi längtade så till RUL för att se våran lilla bebi keks och vad det skulle kunna vara för kön, skulle gå in i vecka 20 helgen samma vecka.


    Vagn för köpt och små grejer hade börjat pynta hemmet lite här och var.


    Men under RUL såg vi dock att lilla bebi keks inte levde..det var så jobbigt, vi hade gått i hopp om att allt var bra, för vi hade ju sett en levande keks under KUB runt vecka 12.
    Det visade sig att keks hade gått bort i början på vecka 13..bara nån dag efter KUB ultraljudet..så snopet.

    Både jag och fästmannen tänker positivt att det kanske var något fel på henne/honom och att det var naturens väg att keks somnade in.
    Nu sitter jag här hemma och blöder för fullt efter att man fick göra medicinskt abort då kroppen inte hade uppfattat missfallet, så jag fick krysta ut ett 13 veckors gammalt foster efter flera veckors död.

    Jag känner mig så tom i magen..att jag blöder konstant får mig bara att tänka på varför..jag vill sluta blöda så man kan börja om igen och bli gravid igen.

    Hatar att blöda...jag vill skapa bebi keks syskon nu..lilla sockan kommer blivande knodde att kallas i magen.

    ville skriva av mig lite, om ni har varit med om samma sak, skriv gärna om ni vill.


    Hur snabbt slutade ni blöda, blödde ni mycket, när blev ni gravida igen efter MA.

    Bebi keks fick sin sista vila 2016-01-12 efter att ha legat död sen ca 7 veckor bakåt i magen. Alltid älskad <3

  • Svar på tråden Saknaden är stor
  • Virka1

    Beklagar att du behövde uppleva detta. Sorgen är ju ofta stor när man förlorar ett efterlängtat barn, om än så tidigt i graviditeten. Man förlorar drömmen om det lilla barnet man sett fram emot. Jag har själv förlorat en liten pojke i vecka 26, med allt vad de innebar av förlossning, begravning o.s.v.

    Efter förlossningen fick jag det sk avslaget och det tog ca fem veckor innan det försvann. Sju månader efteråt blev vi med barn igen och har fått lillebror nu.

    Hoppas du har stöd i sorgen. Önskar dig all lycka till med försöken att få lilla sockan.

  • Anonym (Linda)

    Har precis fött fram ett barn i v 22. Trisomi 13- allt är ett mörker och det känns som att tårarna aldrig kommer att sluta rinna. Jag förstår dig till 100 procent.

  • Pluttisen
    Anonym (Linda) skrev 2016-02-19 03:17:29 följande:

    Har precis fött fram ett barn i v 22. Trisomi 13- allt är ett mörker och det känns som att tårarna aldrig kommer att sluta rinna. Jag förstår dig till 100 procent.


    Men gud åh.. Så orättvist! skickar dig en mega kram, vill visa att jag tänker på dig.

    Det var så jobbigt för mig o min partner direkt efter.

    Det kommer gå över men inte helt.

    Vi försöker igen nu, saknaden efter keks är fortfarande stor, vill bara gråta när man ser andra gå runt med sina magar. Slog hårdast när en barndomskompis berättade att hon är gravid o visar ultraljuds bilderna.

    Men jag försöker vara stark med att hoppas att man blir gravid snart igen.

    Det är så jobbigt att förlora sitt barn, man går lycklig och så kommer smällen...

    Men vet du vad, saknaden är enormt stor men vi kommer bli gravida igen, våra små som inte fick uppleva livet kommer bli storasyskon nån dag.

    Hoppas ni kan försöka igen snart, när ni är redo.

    Kram
Svar på tråden Saknaden är stor