Berätta för chefen ... När

Rent lagligt så ja, det kan du. Men moraliskt....det är ju upp till dig. Jag berättade för mina kollegor i v 12 just för att de började prata framtid. Det kändes mest respektfullt. Om du redan varit på tre (?!) ultraljud så finns det ju inga garantier bara för att du väntat på rul.

Jag berättade för chefen igår, i slutet av v 15. Hade hunnit göra KUB och NIPT och ville ha svaren på dessa innan, men nu kändes det ok att berätta. Har dock två vänner som väntade till v 20 innan de berättade något. 

Har du en högriskgraviditet? Iom att du redan har hunnit med så många UL tänker jag. I så fall kan det kanske kännas bäst att vänta lite. Något man kan väga in är ju vilken typ av arbetssituation det är. Om du tex är lärare och vet att alla rekryteringar och planering för hösten sker NU så kan det ju vara schysst att berätta tidigt, men kan din chef hitta en vikarie på två veckor kan du vänta mycket längre utan att nån får problem.

Utgå ifrån dig själv och din situation. Jag har bekanta som berättat både i vecka 10-12 och de som väntat till vecka 20-25 (och allt däremellan). Så känn ingen press utifrån hur andra gör, för det varierar.

Jag har haft ett missfall tidigare en gång därav många tidiga ultraljud. Började blöda en gång denna graviditet och allt var okej. Sen fick jag ett till ultraljud för att jag var orolig.

Jag arbetar som lärare också.

Det hade kunnat vara jag! :) Efter mitt mf hade jag tänkt vänta till efter rul men tillslut berättade jag för rektorn i v 9 redan för jag mådde så illa att jag knappt kom upp ur sängen vissa dagar. Blev många oförklarliga sjukdagar annars. Sen fick jag dessutom foglossning lagom till rul och då var det skönt att redan då kunna förbereda för sjukskrivningen som jag visste skulle komma. Hade jag varit du hade jag väntat till efter kub iaf. Det var första gången jag kände att det nog skulle gå bra med den här graviditeten. Och som någon skrev, skönt för rektorn att kunna börja leta vikarie redan nu. Men du kan vänta till 2-3 månader innan du ska vara föräldraledig om du vill.

Min förra graviditet berättade jag vecka 19, strax efter att jag blivit anställd på företaget. 

Denna graviditeten berättade jag vecka 11 då semesteransökningen gick ut då och jag hade specialönskemål p.g.a. min graviditet.

Jag har jobbat både fackligt och som skyddsombud i många år och jag säger såhär: Du berättar när DU vill och när det passar DIG. Chefen får kallt räkna med att personer i fertil ålder kan föröka dig och du har inga skyldigheter att berätta tidigt om du inte vill det.

Jag berättade för chefen runt vecka 15 eftersom jag började bli för tjock för uniformen och var tvungen att beställa en gravidklänning att ha på jobbet. Men klänningen kom inte förrän vecka 18, det var då jag berättade för kollegorna, som redan misstänkte.

Jag berättade i förtroende för chefen i v 14. Just för att jag visste att det var struligt med att hitta personal och att jag skulle gå på fl gjorde det inte lättare. Så ville vara schysst och förvarna. Känner du att du kan ha det samtalet med din chef så berätta! Men du har absolut ingen skyldighet att berätta så tidigt om du inte vill!

Jag har bra relation med min chef, och i och med att hon visste att jag/vi genomgick IVF behandlingar var det roligt att kunna dela en positiv nyhet. Jag började med säga "oavsett hur detta går kommer det påverka mig och min prestation på jobbet", tror att jag berättade i v 5, några dagar efter jag plussade... Väldigt tidigt jag vet, men det kändes rätt... Nu är jag i vecka 28 och hon är glad över att fått följa min resa och se min mage växa :)

Jag berättade för min chef bara för knappt 2 veckor sedan att vi gick igenom en utredning kring ofrivillig barnlöshet, mest för att jag ville hon skulle veta varför jag var borta mer än vanligt (vilket hon inte ens tänkt på). Sen plussade jag typ en vecka efter :D. Det vet hon däremot inte, men hon kommer nog bli glad när jag säger det, med tanke på att hon redan vet det första. Har inte bestämt mig för när jag ska säga det heller