Behöver råd och stöd från andra som gått igenom samma sak.

Det låter normalt, har själv gjort medicinsk abort i v.7 och det som du ska oroa dig för är om du får kraftiga smärtor och feber efter aborten, då kan du ha fått en infektion men annars så är det nog helt ok.. Ring 1177 om du tycker att nått känns konstigt eller som du är orolig för något

Jag blödde väldigt lite vid hemabort. Det behöver inte vara nånting som är konstigt.

Om du blöder RIKTIGT mycket så bindor får bytas var timme typ, eller får extrem smärta eller feber så bör du kontakta läkare.

Annars tror jag allting är som det brukar.

Okej vad skönt att höra! :)Har hela tiden fått höra då från kvinnokliniken och bm att man skulle blöda jätte mycket och ha ganska så ont ,samt att man skulle blöda iaf 3 veckor minst så blev lite nojjig när jag inte gjort/haft något av de. Känner mig jätte fånig för att jag i princip förväntar mig att de kommer ett blodbad ur mig när som eftersom ja blött så lite och att man har smyg mens värk etc från och till. :/

Smygmensvärken kan vara att livmodern drar sig samman igen.

Jag blödde också väldigt lite. Under 3-4 timmar blödde jag mer än vanlig mens, men knappast några floder med blod som jag hade väntat mig (och då var jag ändå i 8+5). Sedan var det mindre än vanlig mens i några dagar och helt slut på mindre än en vecka.

Trodde som du att nåt blivit fel först, men det var inga problem alls.

Gud vad skönt att man inte är ensam om de! Är jätte glad över att de gick så smidigt och smärtfritt men verkligen inget jag tänker gå igenom igen om jag säger så!

Jo men misstänker också att de bara är livmodern som försöker återhämta sig. Bara så otroligt läskigt när man inte riktigt vet vad som händer med ens kropp:/

Men när försvann eran mage? Ser fortfarande gravid ut och de är ganska frustrerande när man inte är de :(

Jag hann inte se gravid ut i v8...

Hej,

Jag gjorde min abort den 15 mars. Jag var i vecka 5-6 av graviditeten.

Har aldrig gjort en abort tidigare men på min väninna lät det ganska smidigt.

Jag förde upp de 4 tabletterna klockan 6 på morgonen och vid 9 så började det blöda. Jag blev även illamående och kräktes, men jag brukar reagera så när jag genomgår något påfrestande för kroppen. Under hela förmiddagen pendlade jag fram och tillbaka mellan sängen och toaletten. Jag låg med vetekudde och vibrator för att döva smärtan, fungerade ganska bra. (Ett bra tips till er med mensvärk också, använd er vibrator och lura kroppen till njutning)

Strax efter lunch avtog den värsta smärtan och jag bad min pojkvän åka till jobbet. Jag ville hellre vara ensam och sitta och trycka lite extra på toaletten. Vad som hände när jag satt där och pressade på toa sen är oklart. Antagligen en sammandragning som inte släppte. Jag fick så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag flög upp fort och tänkte att jag måste in till sängen. Men jag hann knappt fram till sängen innan synen och hörseln försvann. Jag föll med nöd och näppe på sängen men kunde inte ligga kvar mer än en sekund innan jag for upp igen. Jag höll på att kräkas och svimma på samma gång. Jag fick fullständig panik. Väl inne på toa igen så surrade händerna och det snurrade i hela huvudet av syrebrist. Jag ringde min pojkvän och sen ringde jag 112. Jag visste inte vad man gör om man svimmar.

När jag pratade med kvinnan på 112 så kom jag långsamt tillbaka igen. Men den känslan av att nästan svimma vill jag ALDRIG uppleva igen. Har inte varit så rädd i hela mitt liv. Fick sån dödsångest, kände sån skuld över att min pojkvän kanske skulle hitta mig liggande på golvet i mina egna spyor.

Hur som.. Det blev ju bra tillslut. Jag har haft mycket blödningar men nu efter snart 2 veckor verkar det ha lugnat ner sig. Min gynekolog tittade på mig senast i torsdags och då fann vi rester som gjort att blödningen varat längre.

Mina råd är. Var med någon hela dagen. Även om du vill vara ifred när du mår dåligt.

Nehe, jag såg i princip hög gravid ut redan i v6..:/

Usch vad läskigt! Så tråkigt att du fick ha de så illa när hela processen redan är otroligt jobbig! Va faktiskt själv jätte orolig över att få gå igenom något liknande, men hade verkligen tur som klarade mig ifrån de. Men håller med dig om att man inte ska vara ensam. jag valde att vara de men hade behövt ha någon vid mig, även om de va lätt fysiskt så va jag förstörd psykiskt...:(