När bestämma sig ang. abort?

Vill bara säga att ägglossning kommer alltid innan mensen, så att BM sa så till dig är grovt tjänstefel!

Jag skulle ringa och boka tid för aborten på en gång alternativt konsultation. Och först av allt förstås undersöka hur långt gången du är.

Jag har gjort det en gång och då var det ett par v väntetid, och då hinner du fundera och avboka om du ändrar dig. I värsta fall har det ju redan gått några veckor, och sen funderar du ett tag och sen väntetiden på det och då kan det ha gått onödigt lång tid och det blir både en värre procedur och mer traumatiskt om du hunnit gå och tänka på det som ett barn under en tid.

Tycker inte det var traumatiskt att göra abort i ca v 5 då det bara behövdes någon tablett, det kom inte ut något påtagligt som påminner om ett litet liv och jag var helt inställd på det vid den tidpunkten i livet. sen går det ju bara några veckor till och sen är det ett foster med pickande hjärta och små armar och ben och då känns det som ett mycket allvarligare beslut i alla fall för mig.

Ju snabbare desto bättre. Tänk på att det kan vara väntetid. Jag fick vänta tre veckor på medicinsk hemabort i somras (men bemanningen är säkert sämre på sommaren). Boka först och fundera sen, du kan alltid avboka.

Ja, jag frågade till och med särskilt om det eftersom jag hade för mig samma sak men fick till svar att det är lika bra skydd som p-piller. Detta var BM på BB (fick träffa personal därifrån under första veckan fastän vi sov på neonatala) på första sjukhuset, det där dottern föddes. Till saken hör att jag släppte det då med allt kaos gällande dotterns vård på olika sjukhus så jag besökte aldrig den vanliga BM på vårdcentralen.

Stort tack för era svar! Då ska jag ringa innan veckan är slut. Har aldrig sett abort som en stor sak då jag föreställt mig det, men jag har heller aldrig genomgått en. Är bara så kluven nu trots det, vill ju ha två barn totalt och ser gärna att åldersskillnaden mellan syskonen är liten. Jag vet dessutom vilket underbart barn jag fick förra gången. Men några månader till, så här nära inpå, som boende på flera olika sjukhus medan man inte vet om barnet klarar sig? Det är frågan om vi klarar det.

Har inte pratat med min sambo ännu för jag behöver fundera över detta innan jag släpper bomben och låter honom ta ställning, han har självklart också något att säga till om.

Jag är genom uteslutningsmetod (man får inte chansen så ofta som bebisförälder) samt Clearblues veckoindikator rätt säker på att jag skulle ha mens i exakt detta nu. Det skedde under början av påskhelgen.

När ni gjorde tidig medicinsk abort, var det smärtsamt? Hur länge blödde ni? Ringde ni er BM på er vårdcentral?

Jag ringde direkt till avdelningen som genomför aborter på närmsta sjukhus utan att ringa min barnmorska.

Min abort (v 6) var mindre smärtsam än en vanlig mens (har ganska lindrig mensvärk) och klarade att ha hand om två småbarn under aborten (hade dock sällskap hemma om jag skulle bli dålig vilket endel blir). Blödde väldigt mycket, som tennisbollar, hela dagen. Sedan som en mkt riklig mens i ett par dagar till och därefter en "normal" mens ytterligare ca en vecka. En vän dom gjort abort tyckte dock att det gjorde väldigt ont så jag kan ju inte säga att det inte gör det, det är nog olika för alla.

Jag har förresten 1,5 år mellan mina barn. Det har varit otroligt omtumlande men man överlever.

Jag gjorde medicinsk abort i 8+5. Upptäckte graviditeten i 5+2, funderade i ett par dagar och blev sen chockad över de tre veckornas väntetid. Det gick däremot bra ändå. Jag tog två alvedon i förebyggande syfte samtidigt med abortpillren. Det gjorde mindre ont än vanlig mensvärk (som den känns för mig utan värktabletter). Blödde mer, men bara i ett par timmar, sen blödde jag mindre än vanlig mens. Det var absolut ingen traumatisk upplevelse och jag har inte ångrat mig efteråt. Hade däremot redan två barn sedan innan, det kanske underlättade.

Ju tidigare desto bättre! Samtidigt så kan det ju ta en stund att komma fram till rätt beslut... Jag har gjort abort i vecka 5-6 och i vecka 12-13. Den tidiga aborten gjorde jag hemma en lördag, sambon var med mig. Det var som mens, varken mer eller mindre. Gjorde inte ont alls. Den senare aborten var jobbig, var inlagd på sjukhuset och det gjorde rätt ont, även om det var hanterbart. Tvingades föda fram fostret, extremt jobbigt, och då syftar jag på det psykiska.

De aborter som beskrivs ovan stämmer inte alls överens med min upplevelse, gjorde dock abort i vecka 9. Var inte långt ifrån att ringa ambulans då det gjorde fruktansvärt ont och jag blödde kraftigt i 4 veckor. Var helt medtagen hela den dagen, blek och snurrig.

Fick vänta 8 dagar på min abort tid i sthlm, på våren

Var i v.6+4 när jag gjorde aborten

Tog första pillret då på första mötet och fullföljde det sen på lördagen 2 dagar efter

Hade fött ett barn 1år tidigare, för mig gjorde de inte särskilt ont, hjälpte att gunga och gå upp och gå en sväng var 20e minut under det värsta bara

Började blöda 2 timmar efter vaginaltabletterna och 2 timmar efter de kom klumpar, och efter en timme till kom en stor klump och sen försvann allt mitt illamående, lättnad!

Blödde sen som vanlig mens 1 vecka och sen lite flytning och sen nada

Gjorde det för att jag precis återhämtat mig från förra förlossningen/blivit frisk från förlossningsdepression, fick återigen extremt gravid illamående, ville uppleva en sommar och känna glädje över mitt första barn utan att bli nedslagen av en oönskad graviditet..

Aldrig ångrat det, det bästa beslutet för mig och min familj.

Är gravid nu igen, planerat och önskat!

Tack alla för era berättelser. Både de "positiva" och negativa berättelserna gjorde att jag åtminstone fick ett hum om vilka alternativ jag ställdes inför.

Det "löste sig" ganska exakt då jag berättat för sambon och vi tveksamt bestämde oss för att inte avbryta graviditeten. Jag fick missfall. Det gjorde ont i några dagar och jag blödde cirka två veckor. Varken jag eller sambon känner sorg, det var helt enkelt inte menat just nu. Inte på något plan.